Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här...

Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*

Två övertidskvällar denna vecka tog ut sin rätt, känner mig helt färdig i huvudet men det har jag klarat förrut. Det jag däremot inte har klarat förr är känslan av att gå hem ledsen. Idag är jag ledsen.

Vi är satt i en sits på jobbet som verkligen är knepig. Alla gör det vi behöver för att rida ut stormen och göra det bästa vi kan - vi har ändå en verksamhet att garantera. Alla är vi pressade, men på kontoret gör vi ändå ett kanonjobb med att kämpa på!

På väg till Härnösand mitt i all stress och press, ringde jag ett samtal för att uppdatera om läget till en person som jag verkligen behöver stöd av för att kunna klara av detta. Jag förstår att även denne person är grovt stressad över den uppkomna situationen, men idag, när jag i vit tröja var på väg till ett kundmöte så fick jag en riktig förolämpning och en attityd slängt i ansiktet som gjorde mig ledsen. Det sägs att förlöjligande och förminskning av någon annan är en av de råaste sätten att håna någon, idag fick jag uppleva det, av någon jag verkligen behöver som stöd - vi sitter i samma båt och ska mot samma mål...

Jag behöver visionärer...

Jag behöver någon som tror på mig...

Jag behöver någon som vet min kapacitet...

Jag behöver någon som litar på mig...

Jag behöver bli sedd i mitt kämpande...

Blev tvungen att svänga in på en rastplats på E4an, kliva ur bilen - mållös och med mascaran rinnande mot den vita tröjan.

Genomförde mötet och fick genast perspektiv på eländet.

Skrev ett mail till personalchefen ang några frågor kring mig egna utveckling, för nu tänker jag se till att jag själv utvecklas, om jag så ska backa för ett tag, så ska jag utvecklas. Jag tänker inte ta mer skit nu och jag har en plan för det. Så snart planen klarnat så kändes lite lättare att hantera för ett tag. Typiskt mig...

Nytränad och nu är det verkligen helg som gäller. Som jag har längtat efter denna helg, tyvärr känner jag mig ledsen i hjärtat, jag känner mig som farfars barnbarn, nu ska jag fanimig kämpa, jag vägrar att bli behandlad så här. Ett år sedan farfar begravdes idag, och just idag känner jag mig som en riktig Johnsson... nu jävlar!

 

Mattias

1 februari 2008 19:23

Go Johnsson Go! Behöver du prata av dig/prata personlig utveckling så är det bara att ringa... :-)

Hoppas helgen blir kanon situationen till trots!

 

Sten

1 februari 2008 19:32

Miniu... så elakt av den personen att göra så mot dig. Jag skickar massor av kramar och varma omtankar till dig nu.

Jag ser dig i ditt kämpande, hoppas du är ur din kamp snart vännen.

 

filuren

1 februari 2008 20:16

Tack för dina vänliga, snälla och stöttande inlägg hos mig! Nu är det min tur!!! Vet ej vad jag ska säga för att få dig att känna dig starkare, känner inte till detaljer runt dina problem! Vill bara visa mitt stöd och hoppas att det hjälper på något sätt! Ge den där fröken duktig på din axel en knäpp så hon är tyst en stund så du kan ta hand om dig själv ett tag! Säg nej om det behövs!
Låter bra att du smider nya planer mot en ljusare framtid!
Kämpa på!

http://filuren.bloggagratis.se

 

falkenstein

1 februari 2008 22:56

ja jag läste att du inte har haft en lika bra dag.. men efter regn kommer solsken ;P hoppas resten av helgen blir fantastisk!

http://falkenstein.bloggagratis.se

 

kikki

2 februari 2008 10:45

Japp, Jessica är väldigt mkt bättre än det där intensiv passet ;) Det gör du rätt i :) Ha en trevlig helg du med Marre! :) Sköt om dig!

 

Ingrid

2 februari 2008 16:56

Sköt om dig.
Vi ses nästa vecka i Stockholmo
Kramis

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...

Känner mig så extremt less just nu, och faktum är att jag varit det sedan början av denna dagen. Hela jag skriker efter lugn och ro, och framförallt semester. Nu var det längesedan jag hade sådana här dagar som denna, då det mesta tar emot. Naturligt...