Ja, just så känns vissa personers agerande just nu. En jäkla massa ord men väldigt lite handling. Kanske är det jag som trott för mycket, och förgott?Det känns som om jag börjar inse det, men det smärtar i hjärtat.Min dag har varit bättre idag. Fick ordentlig sömn och vaknade utvilad. Grät en stund och fick styrka till att kliva upp och göra det bästa av denna dag. Dagen blev helt okej. Jag var upp på jobbet, och det gjorde ont även idag. Jag vill känna lust och ork, men jag gör inte det.Åt min första riktiga lunch på nära två veckor - sakta men säkert gick nästan hela portionen ner och det var en stor seger.Därefter var det golftime, och det var helt ljuvligt att komma ut i naturen. Det blev några bollar på rangen och det konstaterades att det faktiskt går framåt. Övade på några bunkerslag, och dom går mycket bättre. Nu har jag sand i hela håret, men det är det värt.Vi hade det riktigt trevligt, och det min kropp behövde verkligen få fokusera på någonting annat än ångest just nu.Känner mig bättre idag, men känner mig kantstött och övergiven i en väldigt pressad situation, och jag har så sakteliga insett att det finns människor i min omgivning som jag trott på, men som nu visar sitt rätta jag.Men jag ska inte glömma att jag har några trogna supportrar som finns här för mig - ett tack till alla er!

Jag var ner på jobbet en sväng, stängde ihop och försökte avsluta lite. Hamnade mitt i ett möte och fick panik över allt som väntar mig i framtiden.Jag vill inte... viljan som tidigare fanns och drev mig, har lämnat mig.Dagen bestod av mycket sömn, försökte verkligen att sova och det gick bra. Därefter blev det en liten uppvisning för solen på altanen. Läste Diego och försökte tänka på annat, samtidigt som paniken kommer krypande.Försökte mig på lite mat - vilket resulterade i lite keso och en potatis. I kväll fick jag i mig 2 glas blåbärssoppa, så nu är depåerna påfyllda.Tankarna är många och dom är svåra att sortera.Ska man sortera?Ska man rota i dom eller ignorera och göra annat?Ringde min kusin som befinner sig på semester, åhhh vad jag längtar efter henne just nu. Mormors ord gjorde mig gråtmild...Nu är det snart natti här.

Efter tjat så har jag nu också en egen blogg. Vi får se hur länge det håller i.Livet ler inte åt mig just nu, jag känner mig totalt nattsvart i det svartaste hålet, men... jag har bestämt mig för att vägra hamna där - jag kommer tillbaka.När - det vet jag inteHur - som en starkare människa och med massor av erfarenheter rikare, som tyvärr kostat massor av tårar.Min drivkraft i det svartaste hålet är att det finns människor som bryr sig, och som tror på att jag grejar det här.Jag har sovit gott i natt, men imorse när jag vaknade insåg jag att det inte blir något jobb idag, hur mycket jag än hade velat ha utbildning idag och hur pigg jag önskar att jag känner mig. Överlämnar allt och måste tänka på mig själv nu, långt före jobbet.Min önskan just nu är att få energi för att kunna se på livet med lite andra ögon...