Igår kom paketet från Bredbandsbolaget, och nu är väl det inte lång tid innan jag har internet hos mig...*längtar*Nu är äntligen det mesta på plats i huset. Det som fattas är en bänk till tvättavdelningen och en hylla till det.Trappan är klar, och det blev jättebra - ett helt annat hus med en fin trappa.Träpersiennerna blev också kanon!Men... nu har det tyvärr uppstått problem med mitt golv. Jag är INTE nöjd - inte alls nöjd med det skitdyra golvet. Tack o lov har jag haft golvet tidigare så jag vet vad jag har att vänta mig, då var jag toppennöjd!Nu blir det förmodligen omläggning av golvet, och det kan kommenteras med en stor stor *suck*... samtidigt vill jag ha en fint golv, men det känns bara som jag vill bo nu, och inte hålla på med renovering.Idag far jag till Västerås på lite jobbresa, och det känns allt annat än lockande med jetlag i bagaget, även utan jetlag är det inte ett dugg lockande...Penseer och lökväxter är beställda, och nu börjar projektet ute inom kort.

... "om någon sådan finns ber vi er att omedelbart komma i kontakt med oss i den främre kabinen. Tack!"Detta utspelade sig för några timmar sedan, mitt över Atlanten, när vi precis kommit över Tampa Bay.Min värsta farhåga att behöva uppleva något sådant... men nu var det annorlunda - Håkan var mitt i dramat - dramats huvudperson i natt.Lyckligtvis lyckades det komma fram en läkare och en diabetessköterska som kollade läget med honom...Okej, jag kanske ska ta allt från början.Håkan kände sig konstig på flygplatsen i Mexico (vilket iofs inte är något alarmerande, då han tillhör den skara män som tror att man dör av en förkylning.Han nämnde att det bara "sprutade ur honom" och jag tog fram mina Immodium som jag lyckligtvis inte behövt använda under denna tripp... Bipacksedeln fanns prydligt kvar i frökens perfekts väska. Han tog 2 tabletter och gick några meter och så var det dags att uppsöka toalett igen... Jag var hispigare än hispig eftersom jag lider av magsjukefobi. Jag såg helt plötsligt mig själv sitta och spy i planet och snart skulle alla vara smittade.Hur som helst... vi kom in och han åt sin mat, och då börjar han gnälla över att han har ont i kroppen (vilket inte heller är något varken jag eller mamma höjer brynen för). Han svettas och fryser om vartannat och känner sig snorig. Symptomen flexar hejvilt!Håkan somnar och magen verkar ha lugnat sig, han har vid detta laget ätit några Immodium allt enligt mina instruktioner.Jag hade precis kommit till ro när jag hör att mamma pratar med Håkan om att han vill kräkas.NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ, är det enda som jag kan tänka. Jag skänker bort min dyra 1:a klassbiljett, jag vill inte sitta här. Får panik.Mamma skickar fram honom ( hon är fortfarande och även under hela incidenten, måttligt intresserad av honom, vi är rätt vana vid hans strapatser) till kabinpersonalen för att han ska berätta att han mår dåligt.Håkan tillkallar sig flygvärdinnornas uppmärksamhet och dom tycker att han skakar och ser vit ut och svettas ( allt detta gör han i vanliga fall också, men okej jag medger att han inte såg bra ut).När dom fick veta att han har diabetes, då blev det liv i luckan. Men Håkan hade inte alls lågt socker, utan sockret var normalt för honom (dvs alldeles för högt).Nu lät flygvärdinnan så där präktigt och basonerade alltså ut det som står ovan i min rubrik...Doktorsväskan med nål och återupplivningsapparatur stod redo - här skulle det räddas liv.Medans allt detta fortgick mitt över Atlanten brast det för mig, jag började tokböla. Av ilska och förbannelse mer än av rädsla.Det var ingen diabeteschock eller känning - det var en helt vanlig förklyning med frossa.Jag var så jäkla arg på gubben som inte kan lära sig att sköta sin kost på bättre sätt. Han har misskött sig hela tiden och verkar aldrig lära sig att han bara har ett liv.Nu sitter jag här och känner hur Jetlagen fullständigt gripit tag om mig och jag är ur och trött, knappa 4 timmars sömn på 48 timmar - det känns.Anneli, min lilla kusin - hon hade kommenterat denna händelse garanterat så här, med huvudet på sned och betoning på A.Kaaaaaarlar!... och jag kan inte annat än att hålla med!

... sa var snart Mexicoaventyret slut!Japp, nu ar det sista dagen kvar pa min semester har i Cancun. Helt otroligt att tva veckor kan ga sa fort, tyckte det var nyss vi loggade in har och nu ska helt plotsligt vaskorna slas ihop.Jag som aldrig brukar branna mig har lyckats med att branna mig IDAG; nar jag redan ar brun som fa. Hur stora ar oddsen?Mina armar gor ont ont ont ont och jag undrar var solen ar stark just nu. Men men... bara till att bita i det sura applet och inse att jag for forsta gangen pa denna semester brant mig. Maste har varit mitt experiment med boostern utanpa solkramen som inte riktigt blev det som skulle. Boostern skulle i vanliga fall vara under solfaktorn, men jag tankte att sa har sista dagen gor val inget... ajajajajaj!Ja, nu aterstar nagra fa timmar innan det ar dags att lagga bikinin i resevaskan och packa ihop. Imorgonbitti tar flyget oss till Sverige igen... Later som riktigt busenkelt men det ar 14 timmar som ska avklaras i en flygstol, dar dagarnas rytm byter plats med varandra. Jetlag - here I come!Stina - gulligt av dig!

Idag var vi pa utflykt till Xel Ha www.xelha.comUnderbart vackert, bara 2 timmar fran Cancun.Jag har gjort det, jag har gjort det!Namligen att flutit i floden (och det var stromt som f*n kan jag meddela) och det tog en timme, med flytvast och MASSOR av fiskar som nop mig i halen i det kristallklara vattnet i naturparken.For mig var detta en mycket stor seger eftersom jag har varldens respekt for vatten och dess krafter, men nu har jag gjort det.Efter massor av vilja och mod och nagra tarar av skrack, sa kom vi antligen fram. Mamma stod pa land och fotade...Nu... dryga 6 timmar efter avslutet ar jag makta stolt over mig sjalv och att jag vagade, jag var jattechockad och bara skakade nar jag kom i land.Jag har gjort det!Ikvall blir en tidig kvall efter en dag i naturparken. Skippar min Caipirinja och hoppar bums i sang!

Sa var man da hemkommen fran Isla Mujeres - kvinnornas o om man oversatter det.En jattefin utflykt som vi gjorde pa egen hand utan hela chartertrasket efter oss.Vi tog flygbaten fran Gran Puerto over till on. Val dar hyrde vi en golfbil och upptackte o under nagra timmar. Vi stannade till vid en skoldpaddsuppfodning och vid nagra andra punkter pa den lilla on som verkligen bjod pa sig sjalv.Vacker gron och verkligen genuint mexikanskt, sa lang fran glitter och glamour man kan komma.Denna utflyktsdag var mycket fin och visade verkligen upp en helt annan sida av det Mexico jag alskar mer och mer.Nu ar ogonen lite trotta och det blir aterigen en tidig kvall, klockan ar knappt atta pa kvallen och jag ar valdigt trott.Innan dess ska jag titta pa glitter, glamour och formade kroppsdelar... Viva Mexico!

Idag ar det utflyktsdag om det slutat att blasa, en lagom tripp pa en halvdag.Hoppade in och laste mailen och hej och ha vad det hander mycket pa jobbet nu, i agarstrukturen. Nya borsagare och det storsta borsnoterade utbildningsforetaget rent volymmassigt.Nu lamnar jag det och hoppar vidare till min pool och bestaller in en Strawberry Daquiri.Bye!

Nu ar det halvtid, mindre an halva semestern kvar. Vi har det ljuvligt underbart har. Dagarna bestar av sol och bad, i bade hav och pool. Hav ar att foredra, eftersom det ar harligt kristallklart med en och annan firre dar i. Vi har stralande solsken och massor av blast, lite klimatforandringar aven har tror jag. Vi ater gott och laser tidningar och bocker.Imorgon ar det utflyktsdag om vadret ar pa var sida, om det blaser skippar vi det. Vi tankte aka till Isla Mujeres (kvinnornas o) som ligger bara en halvtimmes batfard fran oss. Men den halvtimmen kan vara nog sa jobbig om vindarna blaser friskt, for det friskar i ordentlig har.Ja, just det ja, jag maste ju beratta att jag har hallit i tva apor, och har bildbevis pa det ocksa. De ni!Nu ska jag aterga till min solstol och lapa lite sol, innan vi avnjuter en middag pa Sir Arthur, hotellets franska gourmetrestaurang.Puss pa er alla!

Har kommer en underbart harlig halsning fran ett lika ljuvligt Mexico.Dagarna bestar av sol och bad, gravandes med tarna i den kritvita stranden och ett dopp i den magnifikt vackra stranden dar pelikanerna drar forbi titt som tatt, och visar upp sig fran sin praktiga sida.Kort och gott sa kan man saga att jag inte gor nagonting, har inte lamnat hotellomradet annu, men det kommer.Men hetsa inte upp dig nu - omradet ar magnifikt. Har finns 300 personer anstallda for att gora just var semester till den allra basta - och an sa lange gar det bra for dom med de malen!Ikvall ska vi ata pa Brasilianska restaurangen, om en dryg halvtimme, vi ligger 7 timmar efter har, och jag som ar en rutinmanniska har tidiga mornar och tidiga kvallar.Maten ar lika underbar som allt annat, skaldjur och massa gott. En pinaColade under parasoll, en god bok och en massa solfaktor - sa ser dagen ut.En puss till er alla dar hemma!