It´s over... mitt bloggande alltså!

Ett missförstånd som fick oanade följder. Missförståndet är utrett, kvar står jag med mina känslor, känslor som bara framtiden vet vad det kommer att bli av. Aldrig någonsin trodde jag att människan var så brutalt grym, men det är ytterligare en lärdom jag fått, men den hade jag inget annat önskat än att jag skulle få vara utan.

Önskar att jag kunde vara en gås, där allt bara rann av.

Har många gånger idag av olika personer fått frågan vad som kan göra det bra igen; och jag har inte svaret på det heller. En ursäkt hade räckt långt, mycket långt...

Min blogg förblir kvar, för kanske kommer det en dag där jag vill börja blogga igen, en dag där jag meddelar att jag kanske insett att ett nytt jobb är det enda rätta, en dag där jag meddelar att Högre Höjder har invaderats av våren, en dag då jag och världens bästa Anneli haft roligt, en dag då jag meddelar att livet inte känns så tokigt ändå, en dag då jag meddelar att det återigen fyllts på med champagne och jordgubbar i kylskåpet.

Mitt liv helt enkelt, och det var det som var tanken med bloggen, mina tankar och mitt liv!

När kommer då den dagen? Ja, det vet jag inte, kanske om någon dag, eller någon vecka eller månad...

Som det känns just känner jag bara avsmak till att delge någon min blogg som kan tolkas, och där man sedan väljer att vara grym istället för att stå upp mot mig...

Som alltid finns det något gott som kommer med det onda - och kan jag redan nu se vad som kommer att komma ur det hela - DISTANS!

Frågan är hur jag som personen JAG kommer att vara med distans? Jag vill kunna lita på människor, känna tillit, känna mig trygg i min roll. Kommer jag kunna göra det? Bränt barn skyr elden sägs det...

Tack alla goa människor, familj, vänner, kollegor som ändå står upp och vågar vara dom ni är - ni är fantastiskt underbara.

Tack alla bloggläsare som delar med er era tankar, alltid lika värdefulla att få. Min resa är min resa, men jag är glad att jag kunnat vara en inspiratör till några av er, och jag hoppas att jag kommer tillbaka och fortsätter att vara en inspiratör.

Jag har tagit några dagars break från jobbet och ska ägna mig åt mig själv och mitt mående. Ibland har det under dagens lopp kommit en önskan från mig att jag begått något riktigt konkret fel, då hade detta break blivit lättare, då hade jag kunnat luta mig tillbaka och fundera över vad jag gjort fel och hur jag ska göra för att rätta till felet och förhindra fler felsteg.

Nu är det fel är inte begått, mitt break kommer fyllas med frågor av vad jag ska göra av mina känslor - känslor av kränkning och besvikelse, inte de lättaste känslorna att bära...

Dags att avrunda och åka hem till någon och bara gråta ut. Trots att jag inte gjort annat än att gråtit idag så verkar det finnas tårar kvar. Planen var att gå på restaurang och fira världens bästa lillkusin som fyllt 18 år, som jag inte hunnit fira ännu. Tanken på tapas och rödvin får mig, som inte ens ätit frukost idag, att inse att vi tar det en annan dag. Sorry älskade du!

Vad ska man då avsluta detta inlägg med för klämkäckt litet ord då; jag tror jag tar mitt bloggnamn:

När livet ger dig tusen själ att gråta - visa då att du har tusen själ att le...

Tanken på att låsa bloggen, stänga, radera, flytta... idag har jag funderat mycket på det också.

Beslutade mig dock för att låta den vara kvar, för det är just MIN resa det handlar om. Min utveckling, både den privata och min yrkesmässiga utveckling. Jag vill aldrig någonsin sluta utvecklas, och det är just det mitt bloggande handlar om.

Däremot har jag tagit bort ett inlägg som skrevs, eftersom det lett till ett stort förödande missförstånd.

Min mentor i detta, sa att jag skulle behålla inlägget eftersom jag står för varenda ord i allt som är skrivet och sagt - det är och kommer alltid att vara min uppfattning.

Jag fattade ändå beslutet att ta bort det, eftersom det tydligen fick några personer att reagera starkt.

Vid missförstånd reagerar man tydligen olika, och jag är väl förbannat dum som tror att det finns fler folk än mig som törs stå upp och verkligen konfrontera. Om någon tycker att det jag skriver är fel så vill jag gärna att det tas upp med mig och inte att man gör en höna av en fjäder, som dessutom är ett fatalt missförstånd. Ärlighet och uppriktighet är något som ligger mig varmt om hjärtat.

Tänker inte gå in på fler detaljer än så, mer än att denna natt, dag, eftermiddag och kväll verkligen har fått mig att inse ett och annat. Tack o lov har jag haft kompetent och förstående folk nära mig nästan hela dagen. På flygbussen och flyget hem var jag däremot ensam med mina tankar kring det inträffade och det var väldigt skönt det också, att låta tårarna få rinna i ensamhet, det kunde jag ju inte låta dom göra på ledningsgruppsmötet i Västerås, även om Ingrid fick se ett och annat!

Även jag har ett hjärta, fastän jag upplevs som den starka som kan ta det mesta. Visst är det så, jag tar ett och annat och jag är övertygad om att det kommer något gott ur detta också, det är min grunduppfattning.

Däremot hindrar det inte mig att idag känna att det är alldeles för stor påfrestning på hjärtat.

Jag har fått råd och förslag på hur jag ska gå vidare med det inträffade. Det kommer att bli konsekvenser, både kortsiktiga och långsiktiga.

De kortsiktiga kommer innebära att jag tänker ta ett break från jobbet på ett tag för att fokusera på mig själv. När jag känner mig kränkt, sårad, misstrodd och framförallt så fruktansvärt illa behandlad, då ska man inte längre vara kvar i verksamheten, det blir en omöjlighet. Under mitt break ska jag verkligen fokusera på mig själv och tänka igenom situationen och vad det kommer få för konsekvenser för mig på lång sikt.

En väldigt klok person sa till mig så här idag; "Jag ser att du kämpar, jag förstår att du kämpar, men ibland måste man ställa sig frågan vad man kämpar för, och om man verkligen inte ska fokusera på sin hälsa istället".

Jag vägrar ge upp, så är det bara!

... däremot sliter jag ont, och det gör ont, hiskeligt ont när man blir behandlad så här, hur starkt jag än är...

Det är väl lite av de tankarna jag ska använda mitt break till, ta ett långsiktigt beslut.

Missförstånd kommer alltid att finnas så länge mänskligheten finns, och det går att reda ut, däremot är jag fruktansvärt besviken på hur situationen har hanterats, och den besvikelsen kommer inte lägga sig i första taget...

Då sitter man här i ottan, i väntan på taxin för färd till Midlanda och därefter Arlanda med slutdestination Västerås. En lunch på Arlanda med Ingrid ska hinnas med och ikväll blir det också en middag med vin och Ingrid!

Natten var inte direkt den bästa. Brukar alltid sova jättegott efter träningspass, men inte i natt. Låg naturligtvis och tänkte på gårdagens händelser. Kanske gick den ledsna känslan i hjärtat över, och jag tror att det var mer frustration, förbannelse och ilska - och det är bra, ur ilskan finns det mycket kraft och styrka. Kraft och styrka - behöver jag verkligen mer av dessa? Är dessutom förbannad på mig själv för att jag låter något sådant påverka mig och förstöra min nattsömn, men jag kan inte påverka det. Än har jag inte blivit den där gåsen där allt bara rinner av - vill jag verkligen bli det?

I dag ska jag ha ett planeringssamtal med min tf chef, och jag känner mig helt likgiltlig inför det, en ganska härlig känsla när jag tänker efter.

Den rosenröda storyn av hur jag har det på jobbet, ska jag nog bytas ut mot en mer verklighetsbaserad version. Känns som en bra strategi...

Gårdagskvällens träningspass med världens bästa lillkusin var riktigt härligt. Passet var helt ok för att vara ett ersättnigspass. Det var också det ett pulspass som bjöd på en hel del syretoppar. Som vanligt blev det en stund på gymmet och lite girltalk. Igår avklarades ämnen som det ultimata preventivmedlet (finns det egentligen), vad som skulle hända med kroppen om man inte fick ha sex på 28 år, gnisslande pojkvänner i sängen, ögoncandy och annat som hör livet till. Blev vi något klokare Anneli? Jo, vi kunde nog båda två konstatera att candyt som inte var där, han som har en blick man egentligen inte ska gilla, nog var saknad av oss ändå...

På torsdag fortsätter girltalket, alltid lär jag mig något och alltid lär Anneli sig något. Puss på dig älskade lillkusin, du förgyller mina måndagskvällar...

Var lite sugen på att köpa en svart klänning. Och ni som känner mig kan ju fundera på hur många gånger ni sett mig i klänning överhuvudtaget...

Efter en jättetrevlig lunch med Malin, äntligen - tack! Inte lika länge till nästa gång, så fick jag ett infall och tänkte nu jäklar ska jag prova lite kläder.

Inte för att det saknas kläder på Högre Höjder, men ni känner väl till uttrycket - mycket vill ha mer!

Vi skiljdes åt på torget där det var action på försäljningen bredvid Lindex och korvkiosken, ni vet det vita tältet som finns i ur och skur, och där kontanter är det enda betalningsmedlet. Fastän Malin tyckte jag skulle köpa ett par kamoflagefärgade mjukbrallor och jag själv hittade en fleecetröja med en hund på, eller var det en häst? - så gick jag vidare mot In-gallerian och där fanns den.

Den lilla svarta som nu ska pryda Miss till jul eller nyår.

Men kära modeorakel, jag har ett problem. Den är ärmlös och jag vill gärna ha någonting om axlarna. Vad tusan ska jag ha? En kofta tar bort den glammiga looken, en kavaj känns no-no, jag vill ha en fin själ som jag kan vira runt.

Men VAR finns det? Den lilla svarta är svart, och har små pärldetaljer som är svart/silver och klänningen är knälång och har typ empire-snitt. Chiffongmaterial typ. Till det tänke jag ha snygga strumpbyxor eller stay ups, gärna lite roligare.

Smyckena är tänkta att vara vitguld och diamanter, sååå - var ska jag hitta något snyggt att ha runt axlarna?

Hjälp typ nu!

Dags att sluta med dagens I-landsproblem, och övergå till verkligheten där jag snart ska gå in och fortsätta med affärsplanen, men jag ska inte jobba, jobba ska personalen göra, jag ska luta mig tillbaka, dela in i grupper och lita på processen...*asgarv*

Någon sa att denne gärna vill switcha liv med mig... hm... vet inte om jag vill switcha från mitt liv just. Visst, det fattas några detaljer, men i det stora hela känns det faktiskt som ett riktigt bra liv.

Den tanken slog mig i morse när väckarklockan var ställd på 7.30, men jag vaknade strax efter 7, kröp ner under täcket, slöt ögonen och andades (japp, med magen Malin) och bara insöp den totala känslan av att det är en ny dag, en dag full av möjligheter och utmaningar. Att listan är brutalt lång, att alla måsten är många, att mötena blir tråkiga idag, att affärsplanen inte är gjord - kändes inte som ett problem just då!

Hoppade upp när klockan passerat 7.30, upp och möttes av en rosaröd sol som var på väg upp. Det är då man inser att man bor på rätt sida stan... fastän det finns några som bestämt hävdar att rätt sida stan är den södra. Mornar som denna, är det helt klart min sida stan som är den rätta - så det så!

Dags att switcha mysbyxor mot svarta kostymbyxor, urtvättade hoodtröjor mot en V-ringad topp, switcha en espresso mot ett glas vatten bredvid datorn, switcha det lugna maket på Högre Höjder mot springet på Esplanaden, med handsfreen i och agendan hårt uppdaterad.

 Switcha mumlet i telefonen i sängen, mot en ljuv härlig och alltid trevlig stämma i växeltelefonen.

Idag vill jag inte switcha mitt liv mot någon annans, idag trivs jag gott med att ha fått degraderat mig från Högre Höjder till Esplanaden - för här ska det jobbas!

Drömmen om lyckan är lyckligare än lyckan själv...och jag tänker fortsätta att drömma!

... Fröken bor i det hus hon aldrig trodde skulle bli hennes, trivs jättebra och kan inte tänka sig något annat boende, närheten till naturen, till stan, till mammie, trevligt folk som grannar... ett bra område helt enkelt, gräddhyllan med utsikt över hela Sundsvall. Massor av tid och pengar är nedlagt på att hemmet ska bli så bra som det faktiskt är. Att jag ibland trånar efter en sommarstuga på Skatan eller ett 1700-tals hus lite mer avsides, det är bara detaljer - någon gång ska även detta bli verklighet!

Just nu sover jag gott på nätterna, lånen omladga, övervärdet känns tryggt och jag trivs bara så där helt fantastiskt ljuvligt bra...

... allt är matchat in i minsta detalj. I vardagsrummet och matrummet som tillsammans är 50 kvm med ett söderläge som verkligen inbjuder till rymd och ljus, där finns en matchad oxford-soffgrupp med tillhörande fotöljer. I fotöljerna finns det matchade amerikanska kuddar som är placerade och vikta så som det ska vara! ( Eller hur Stina, det skulle vara döttrar jag ska satsa på va´?) En gosig stickad pläd a´la New Port ligger på soffan och väntar på att få värma någon. Tavlorna är äntligen uppsatta och pryder sin plats och motivet känns bara så intimt och klockrent.

Det är ett rum avsatt för socialt umgänge, på min övervåning umgås man. Överallt är det levande ljus tända, i kristallkronan som pryder sin plats ovanför matsalsgruppen, i kandelabern på matbordet, i lyktorna i fönstret, i dekorationen på soffbordet. Levande färska blommor som är färgmatchade. Listan kan fortsättas göras lång.

Här finns alla förutsättningar för den perfekta rekreationen.

MEN... nu kommer vi till detta men. Här finns också den förbannade datorn. Hur levde man innan datorn? Jag har ju nästan alla mina vänner på msn. Datorn åker på så snart jag kommer hem från jobbet, kollar av mailen, det kan ju ha hänt något viktigt från 17.30 till 17.50 In på webmailen. Registrera resor i löneprogrammet, skicka mail till sig själv så man vet vad morgondagen ska starta med.

Pling plong - det blinkar till. En vän hoppar in. Status kollas av, luncher bokas, fikastunder planeras, middagstips ges, prommisar diskuteras... älskade hatade msn!

En dörrsignals ton ljuder på Högre Höjder, och nej, det är ingen som kommer förbi, det är ett sms - älskade hatade sms.

In på webmailen igen, och där fanns det ett mail - älskade hatade mail.

Hur kommunicerade man förrut? Svaret vet jag, men var det bättre då?

Idag har jag i allafall fått njuta av Stina live, vi tog en promenad och sedan blev det fika. Du är bra på msn, sms och mail, men live slår det mesta. Tack för en trevlig stund idag... känns mycket bättre nu!

Eftersom Agda 102 år (läs jag) somnade klockan 20.30 igår kväll, så vaknade jag klarvaken klockan 03.30 och vred mig till klockan var 07.00, och då var jag lite trött när klockan slog 14.00 så det blev en powernap under pläden i soffan (japp, jag funderade länge på om jag skulle lägga mig under pläden eller om den skulle få vara klar på armstödet eftersom det ser finare ut då... tokig - jag? ). Efter powernapen så tog sig husmor an lite middagslagning och sedan in i bilen och hämtade mormor. När middagen var i magen och mormor fått prata av sig lite, begav jag mig mot gymmet. Ett gympass och sedan ett balanspass. Nu är man hemma, och nu ska jag hoppa ner i ett bubbelbad och försöka hålla mig vaken en timme till, så jag inte vaknar klockan 04.00 Denna förbannade sömn!

Nej just det, ska bara dra i väg ett mess på msn först, svara på ett mail och på ett sms!

På Högre Höjder myser jag i fulla muggar idag.

Planerna var en vinterpromenad, bakning av saffranslängder med vitchoklad, filmtittande, middagslagning inklusive vin!

Om jag planerar något - så genomför jag det också, så även idag!

Andningen har landat i magen, och det var inga som helst problem att ligga i soffan och titta på en film medan saffranslängderna gräddades. Huset upplyst av massor av ljus och musikanläggningen spelar härliga toner.

Pratade med mormor idag och hon ville att jag skulle komma över på middag, men jag sa nej, jag bjuder över henne på middag imorgon istället och hennes lycka var gjord.

Kan det vara taktilmassagen som börjar verka redan? ... eller är det kanske bara ett önsketänkande?

Ikväll ska jag fortsätta springa runt i mina rosa mjukisbyxor, håret uppsatt, totalt naturell, dricka vin och snart börja ordna lite detaljer till majskycklingen som nu tillagas i ugnen med persillade... gott gott!

Stina gav mig i uppdrag att mysa åt henne också, och jag har myst så det räcker och blivit över idag, så jag myser åt dig också... du behöver det!

Igår på träningen greppade min älskade Anneli tag i min iPod och typ gav mig världens idiotförklaring över mina musikval. Bort med balladerna och vips rattade hon in Work that Body.

Okej, min iPod i all ära, men där ryms det musik för alla tillfällen. Jag erkänner att balladerna kanske inte är de bästa på ett löpband, men när man kämpar med triceps kan det funka rätt bra!

Hur som helst, nu sitter jag här och försöker ladda in lite ny musik i iPoden, och då blev det Peter Le Marcs nya album. Nu är ju jag lite förälskad i honom redan innan, men detta album är något helt fantastiskt.

Så ni som älskar Le Marc - ni har en upplevelse och se fram emot.

... och jag har en upplevelse på 59 minuter att ta del av när jag ska ut och pussa på vintersolen i ett minusgradigt Sundsvall!