på bemärkelsedan! Man grattulerar, man grattulerar...Nu har jag varit och köpt lite tulpaner till min Stora kusin som fyller hela 22 år idag...En strut Årechoklad blev det också.Nu är hon påväg till mig och jag ska bjuda henne på lunch! En tulpan lite visuellt även till er som finns och stöttar, suuuuger åt mig varje ord i denna situation.Om 23 timmar börjar begravningen och jag har ont i magen redan nu, efter en jobbig natt...

Imorgon ska jag resa till Skåne, till min farfars begravning. Naturligtvis massor av känslor som bubblar upp och kommer ruskigt nära och känns väldigt verkliga...*kan känslor vara overkliga?*Jag hoppas att själva begravningen blir så där vacker och fin som jag önskar att den blir. Idag beställde jag blommor från mig, och det kändes helt rätt. Fick inte riktigt till den solstråle jag hade tänkt, så det fick lov att bli ett rött hjärta...I och med att farfar är borta så kommer det att bli ett avslut för mig, ett avslut på en del av mitt liv. Jag är så innerligt glad att jag fick så många fina minnen och jag tänker bevara dom heligt.Någonstans inom mig, är vi alltid tillsammans...

Då var man hemma efter en hektisk vecka i Göteborg där jag var på chefsutbildning. Examination i fredags och veckan bjöd på ämnen som konflikthantering och svåra samtal. Riktigt bra, en riktig överaskande bra utbildning.Något som inte överraskade var min kära chef som verkligen inte tänker ändra inställning. Fredagseftermiddagen var tung när han fällde sina minst sagt opassande kommentarer efter min examination. Ville bara skrika rätt ut och försvinna därifrån, men så blev det inte.Istället bet jag ihop den tid som var kvar på dagen, trots att tårarna trängde bakom ögonlocket på mig. När dagen var slut blev det en vända på Avenyn för att rensa bland tankarna. Ett glas vin på Rubio Bar hanns också med innan flyget till Sundsvall tog mig hem.Åkte direkt upp till huset och kollade på det som hade blivit gjort. Åhhhååjaja - det går framåt må jag säga.Gårdagen bjöd på lite gardinletande, dock utan resultat.En tur på Casinot och minglade lite - och vann typ 1500:-, perfekt till min nya servis som ska inköpas till köket!Idag stod det jobb i agendan. Helene kom upp och vi fakturerade och gjorde de sista finjusteringarna för morgondagen, då en ny klass börjar! Alltid lika spännande!Eftermiddagen ägnades åt att packa mina hemtextilier och åka i väg med gamla böcker och CD-skivor till Fyndlagret.400:- för det blev det i plånboken - toppen!Nu har mitt söndagsnöje tagit slut - En annan del av Köping, som sänds på tv4 varje söndag.Åhhh, kan man bli varmare i hjärtat?

Ja, så känns det just nu. Känner mig låg och slut.MEN i eftermiddag när jag sätter mig på flyget mot Göteborg så hoppas jag innerligt att det känns bättre. En god middag och något gott att dricka hoppas jag väntar tillsammans med trevligt sällskap i Göteborg. Jag ska ner till Göteborg och redovisa min examinationsuppgift som jag gjort för chefskursen jag gått.Mina chefer skulle ge feedback - tror ni det är gjort? Nänä... Det känns så ruttet och det känns så konstgjort när man inte har ett dugg förtroende för sina chefer.Extra påtagligt när man själv försöker agera förstående, lyssnande, entusiastisk, närvarande, peppande ledare.Jag trivs så väl med mitt jobb, och trodde nog att jag kommit över att mina chefer tydligen inte kan ge mig det jag vill ha - utan att jag ska tappa gnistan för jobbet, men så är det tydligen inte.Igår var det träning med Anneli i allafall, pulspass och gym var tanken, men det var hur mycket som helst på gymmet, så det blev pulspass och några tag på cykeln.Inte ultimat, men ändå.Ja, nu ska ge bege mig mot Göteborg och försöka släppa allt som pågår här.Bye!

Trodde väl aldrig att jag skulle få skriva det - att packningen är inledd. Så efterlängtat men också så jobbigt.I ett år har jag nästan väntat på att det perfekta läget skulle dyka upp och det gjorde ju det...NU har jag börjat packa till det som ska bli min oas.Ikväll gick jag igenom alla julsaker, påsksaker och annat dekorationsmaterial. Om allt flyter på så ska jag köra i väg det till huset i morgon. Rensade alla tidningar och det var en del även om jag tyckte att jag nyss gjorde det samma.Att flytta från 65 kvm till 150 kvm känns lyxigt och jag förstår att folk som flyttar från det motsatta får det lite värre med packningen.Jag har egentligen god tid på mig, men dagarna rinner i väg och det är i stort sett endast helgerna jag har möjlighet att packa. Vardagarna består av jobb, ännu mera jobb och lite träning på det...Nu i veckan försvinner nästan hela veckan av utbildning i Göteborg.I helgen hoppas jag dock på att köket är klart så att jag kan börja flytta över köket, och ställa allt på plats där. Intensiv dag idag har jag haft. Sov ut ordentligt och därefter bar det i väg till huset för att städa efter byggfolket så att målarna kan sätta fart med övervånigen till veckan. Det blev massor av skräp som fick fraktas till Blåberget. Åkte och hämtade badrumsinredningen till övervåningen och därefter tillbaka till huset och städning av all plats och frigolit som ska slängas.Nu är klockan mycket och dags för sängen!

Idag när jag kom till huset efter en lång dag med massor av timmars bilkörning, var det en mäktig känsla!Kökets stommar var uppmonterade, och man kunde börja ana kökskänslan. Det känns bara såååå rätt med köket och jag känner mig så nöjd hitills med färg och materialval.Nu väntar jag in kyl, frys och mikro, samt att den luckan som är restnoterad kommer. Imorgon är det fredag så innan helgen hinner snickaren inte bli klar, men jag hoppas att han är klar under nästa vecka.TACK alla ni som stöttat mig med fina kommentarer, det värmer. Idag känns det lite bättre... och jag känner mig starkare att reda ut denna situation på ett bättre sätt. Kram på er alla!

Just nu känns allt bara för mycket. Det var länge sedan jag upplevde så här, allt känns bara för mycket. Jag vet att det är många saker runt om kring mig som gör att jag känner så här. Farfars bortgång och allt praktiskt kring det. Renoveringen och jakten på alla hantverkare och pysslandet med att få ordning och få allt att klaffa, och den kopiösa mängd arbete som finns på jobbet. Idag har jag insett att en stor del av att jag tycker att det är jobbigt på jobbet, är att jag saknar en projektledare att bolla med. Jag saknar kreativa möten, där vi jobbar på samma nivå - och där vi tillsammans hittar lösningar. Som det är nu är jag projektledare över 4 projekt, ska ha budgetansvar, personalansvar och säljansvar samtidigt som jag deltar för fullt i produktionen. Även jag förstår att det inte längre är hållbart... och jag vill inte höra någon kommentar som "here we go again"... för så är det inte.Jag är en helt annan person nu, och det går inte att jämföra. Om man slår ihop dessa ansvar som jag har så tar de inte mer än 40 timmar, vilket innebär att jag faktiskt hinner med dom på min arbetstid, så långt är jag med... MEN och det är faktiskt ett stort MEN...jag märker att jag känner mig frustrerad över att inte ha någon att bolla med, att dessa personalfrågor och produktionsfrågor, säljfrågor och allt detta andra BARA ligger på mig. Visst jobbar jag mer än gärna självständigt - men jag märker att jag tar med mig detta hem. Mina 40 timmar, omvandlas lätt till 70 timmars funderande eftersom det inte längre finns möjliget och sitta ner och diskutera och lämna på jobbet - jag har ingen att diskutera med... Det är först de sista veckorna jag insett vidden av detta problem, och nu ligger det och tär på mig och gör mig rädd.Jag är rädd för att det ska bli för mycket igen.Tro... jag vill känna tro...Idag fick jag reda på när farfars begravning är, och naturligtvis ska jag ta mig ner till Skåne. Det är så många känslor kring allt detta. Jag som annars inte är en person som vill gömma mig i sanden, önskar att jag fick sticka huvudet i sanden och vakna upp senare - när allt är klart.Som om inte alla dessa funderingar var nog så fick jag idag reda på någonting riktigt jobbigt. En person i min absoluta närhet kommer att få reda på någonting som kommer att påverka dennes liv. Hela dennes tillvaro kommer nog att ställas på sin spets. Jag har fått redan på någonting som denne måste få veta...Sådant är inte lätt, eftersom jag vet att det inte är särskilt positiva vetskaper jag fått.Ooooooooooh, ibland känns det bara för mycket, och nu har jag en sådan period.Snälla någon - TRO - jag vill känna tro...

Idag fick jag äntligen tag på rörmokaren och har rett ut lite saker, med lite tur så börjar han redan nu i veckan med att riva ut badrummet så att vi kommer igång där. Ska träffa kakelläggaren på fredag och förhoppningsvis få lite vägledning om vilka plattor det slutligen blir.I går kom köket och idag kom alla vitvarorna!Det går framåt... sakta men säkert!