Sten

4 februari 2008 23:02

Mmm... visst är det så... de där orden som sårar och gör ont också "fastnar", vet jag av egen erfarenhet... men som du skrev om... om den personen de orden kom från... h*n lär få anledning att fundera över sitt ordval, kanske på ena eller andra sättet dessutom ångra, sitt ordval.

Heja dig tjejen!

M

4 februari 2008 23:29

Här har du en som tror på dig i alla fall!
Du ÄR stark tjejen! Och du har all rätt att känna dig kränkt över den behandling du har fått. Men låt inte dessa tankar ta över, låt dem komma, men låt dem också gå igen. Du behöver dem inte, ta inte till dig dem.
Ta istället till dig din styrka som du har inom dig, och använd den!
Snart får du åka på semester, passa på och vila upp dig och ladda om batterierna.
Sedan är det fight som gäller tjejen!
Qram!!

Elin

5 februari 2008 07:38

Jag tror också att personen som uttalade sig så bittert kommer att få ångra ett och annat.
Glöm inte att fokusera på dig själv. Du lämnar ett roligt arbete men det står massor och väntar på dig runt knuten.

Styrkekram från Elin

Grodis

8 februari 2008 22:09

Tänker SÅ mycket på dig, gumman! Hoppas du mår OK efter omständigheterna och snart bloggar. *saknar ju*

Kraaaaaaaam!

Sten

9 februari 2008 14:58

Hmm så tyst det är där uppifrån Högre Höjder... hur är det med dig *saknar*?

Kramar i massor och varm omtanke till dig min vän.

Sten

13 februari 2008 19:42

Hmm... inget nytt från Högre Höjder på flera dagar, nu... *saknar dig massor vännen*... det är nästan så man kan bli orolig...

Kram!

Grodis

14 februari 2008 23:04

Är lite orolig för dig... saknar dig och dina inlägg ju. Hoppas du har det bra och haft en fin Alla Hjärtans Dag. Många kramar!

Sarah

17 februari 2008 12:00

Bara några rader till dig så du vet att jag också tänker på dig och saknar dina blogginlägg!
Kram!!

Sten

17 februari 2008 17:57

Hej på dig vännen... jag anar du har det tufft nu genom att du inte skriver... jag skickar massor av ork- och stöttningskramar inför morgondagen och inför veckan som kommer. Var rädd om dig...

Stina

19 februari 2008 08:10

Du vet var jag finns vännen!
Varmaste kramen...

Sten

20 februari 2008 07:41

Miniu, goa vännen.

Jag saknar dig massor här på din fina blogg... hoppas du snart orkar skriva om din vardag igen. Och _din_ blogg är alltid den allra första, av de drygt tio bloggar jag har i min favoritlista på datorn, som jag läser.

Långa varma ork- och stöttningskramar till dig härliga du. Och massor av varm omtanke.

gracelin

20 februari 2008 17:53

Brukar läsa din fina blogg, men har skrivit någon kommentar tidigare. Du verkar vara en störtcool tjej med skinn på näsan!
Visst är det väl så att din frånvaro beror på Mauritiusresan eller är jag helt ute och cyklar? Hoppas du har en härlig semester i alla fall och att du snart kommer hem och rapporterar till oss som följer dig i vått och torrt! Kramar!

Sten

24 februari 2008 15:29

Hmm har du alldeles slutat att skriva dina kloka härliga funderingar här på din blogg? Jag saknar dig massor... kram till dig vännen.

eleven

26 februari 2008 11:38

Varför tystnar bloggen?
Vad är det som händer?
Skriv och berätta vi är många som saknar dina ord.

Johanna

26 februari 2008 22:58

Nu är det lite väl tyst...Kram

eleven

27 februari 2008 11:13

Såg att du godkänt min kommentar.
Kan du då inte berätta för oss trogna vad det är som händer?
Varför tystnar bloggen?

Malin

27 februari 2008 17:05

Hej!
Vi är visst många som bryr oss om hur det går för allas vår Marre.
Jag kan hälsa alla läsare ett livstecken från en Marre som behöver få vara för sig själv just nu.
Hon tackar varmt för omtanken, och lovar att återkomma när läget är rätt igen.

Till Marre: Du vet var jag finns!
Qram på dig tjejen!