Ja, just så känns vissa personers agerande just nu. En jäkla massa ord men väldigt lite handling. Kanske är det jag som trott för mycket, och förgott?Det känns som om jag börjar inse det, men det smärtar i hjärtat.Min dag har varit bättre idag. Fick ordentlig sömn och vaknade utvilad. Grät en stund och fick styrka till att kliva upp och göra det bästa av denna dag. Dagen blev helt okej. Jag var upp på jobbet, och det gjorde ont även idag. Jag vill känna lust och ork, men jag gör inte det.Åt min första riktiga lunch på nära två veckor - sakta men säkert gick nästan hela portionen ner och det var en stor seger.Därefter var det golftime, och det var helt ljuvligt att komma ut i naturen. Det blev några bollar på rangen och det konstaterades att det faktiskt går framåt. Övade på några bunkerslag, och dom går mycket bättre. Nu har jag sand i hela håret, men det är det värt.Vi hade det riktigt trevligt, och det min kropp behövde verkligen få fokusera på någonting annat än ångest just nu.Känner mig bättre idag, men känner mig kantstött och övergiven i en väldigt pressad situation, och jag har så sakteliga insett att det finns människor i min omgivning som jag trott på, men som nu visar sitt rätta jag.Men jag ska inte glömma att jag har några trogna supportrar som finns här för mig - ett tack till alla er!