Igår när klockan var 21 så låg jag på kudden. Stängde ner och gjorde kväll riktigt tidigt. Tände lite ljus och försökte bara att vara. Då... då... kom tårarna, inte av frustration som tidigare, utan av insikt.

Nu är det dags för nästa fas, och det är inte frustration, det är en lugn känsla av sorg...

Vaknade fem och var vrålpigg, upp och läsa tidningen och somnade om vid 6, inte lika pigg när klockan ringde 7.30 igen!

Onsdagar betyder att coacherna jobbar i annan stad och jag och Högra Handen Helene har placet för oss själva. Idag skulle vi ut på kundbesök.

Två riktigt lyckade kundbesök som resulterade i en rekrytering jag ska hålla i helt själv, och jag ser verkligen fram emot det! Ser fram emot att få vara i produktion lite mer.

Vi mellanlandade på Högre Höjder och drack lite kaffe, döm själv vilket kaffe eller rävgift om du frågar Helene som är mitt, och vilket som är hennes! En riktigt härlig lunch fick vi till också, och massor av nya ideer till kommande kundbesök vi ska boka in. En riktigt fin prospectslista ligger på mitt bord och väntar på att bli verklighet!

Efter lunchen var det dags att fylla på frökens hudvårdsförråd - nattcremen slut. Började på SPA Maskrosen där jag av gammal vana alltid handlar, men nu var det en ung totalt novis tjej som stod där och verkade helt tappad bakom flötet och gav ett väldigt dåligt intryck. Hon kunde inte alls svara på mina frågor och visste knappt vad det var hon skulle sälja, och vi talar inga billga saker heller. Jag vände helt enkelt på klacken och gick till deras konkurrent och spenderade tusenlapparna där...Sorry Susanne!

Ruinerad som vanligt, men nu är det påfyllt med serum, olja, ansiktsvatten och cream! Lite mineralmakeup blev det också. Slår som vanligt ett slag för I.D Make Up, perfekt om man inte vill se spacklad ut, och har en hud som inte gillar att täckas över att en massa skrot som täpper igen alla porer. Dyrt - men värt varenda öre, eftersom det är väldigt drygt och aldrig kan bli gammalt.

När jag klarade av betalningen och ordnade den butikens dagskassa var det dags för kontoret. Telefonen gick varm i eftermiddag och det var många förberedelser för morgondagens Jobbjakt som ska gå av stapeln. Nu är alla pressmeddelanden skickade och jag hoppas på (lagom) med uppståndelse kring det hela. Ett roligt delprojektet i projektet som jag hoppas slår väl ut för alla.

En riktigt härlig dag och jag känner att Helene och jag fick ny inspiration till jobbet och att genomföra den bästa jobbjakt vi kan!

Nu ska powerkläderna på, håret upp och fröken ut i spåret med Stina!

Detta är inget evigt tillstånd...

Det är en förbannat jobbig situation...

Det är en komplex situation...

Det är temporärt...

Det har gett mig nya erfarenheter...

Min alldeles egna coach har hjälpt mig att vända ut och in på denna situation, och aldrig någonsin har jag väl vänt så mycket på något som just nu...

Tävlingsmänniska och fokuserad som jag är, nu har nedräkningen börjat. Jag ska klara av det, jag måste göra det!

Nu är den mentala deadlinen satt!

Bara att leva upp till den!

Det ni! Nu tror ni allt att fröken gått och blivit galen, för nu är bilen beställd, med ISOFIX bilbarnstolsstols montering som nu ska vara standard. Det blev ganska roligt när Jocke och jag gick igenom tillbehörslistan och han tvingade mig att lägga till detta tillbehör.

No more comments...

Det blev ingen kombi i allafall, det blev en riktigt fräck liten pärla istället, ska nog vara hemlig några veckor till, för det dröjer innan jag ska entra Sundsvalls gator med lite mera kraft under huven!

Nu är den alltså beställd och jag känner mig riktigt nöjd med alla val, och tror att det kommer bli en riktig härlig körglädje, och när jag säger körglädje så är det kanske inte så svårt att gissa vilket märke lotten föll på. Otrohet är inte min grej, och kommer aldrig att vara heller!

Jag är placerad på en avbytarbänk där jag måste vänta på att få vara med och leka igen...

Eftersom jag samlar på erfarenheter just nu och önskar att jag hade flera, så kommer här ytterligare en erfarenhet, hur ogärna jag än önskar att jag hade fått den.

Det är ensamt...

Det är ovant...

Det är ovisst...

Det är stundtals överjävligt...

Det är frustrerande...

Jag tänker inte sitta och låta livet passera medan jag är placerad på bänken, men jag tänker verkligen ge bänken en chans, en chans att stanna upp och leva här och leva nu - på avbytarbänken!

Det är lördagkväll på Högre Höjder. En snabb middag med mormor & co, sedan hem igen. Hemma väntade lite pyssel som man annars inte har tid med. Att välja en lördagskväll för detta var lite otippat.

Nu är sommarmöblerna inhöstade, så att det blir fint när vårsolen gör entré på Högre Höjder igen!

Tände upp lite härliga ljus, satte på nya Le Marc-skivan och kan inte annat än att rekomendera den skarpt om man gillar hans sköna musikstil, en riktig musikupplevelse.

Tog mig an "operation gå igenom kläder" och jäklar i min lilla låda vad fröken har grejer, ska inte gå in på några antal här inte... men det finns helt klart oanade reserver här på Högre Höjder. Nu finns det ju ingen som kan bevittna hur jag ibland svär på mornarna för att det inte finns några kläder, men nu fanns det helt plötsligt groteska mängder...

Mycket rutigt, mycket randigt, mycket blommigt, mycket Gant, mycket Jackpot och en hel del Sand, lite Marc´o Polo... preppy så det förslår! 

Gick igenom alla mössor, vantar och halsdukar också, oanade reserver även där, nu är jag redo för lite vinter!

Bytte batterier i min Bang & Olofsen och svor lite över hur jäkla svårt det kan vara att konstruera telefonen så att det är praktiskt också, inte bara snyggt!

Nu tror jag att jag snart ska ta med mig min bok ner till sängen, eller kanske bilkatalogerna för nu är det sista detaljerna som ska väljas innan det blir slutgiltigt till veckan.

Det är ganska skönt att vara mig just nu...

... härjar på kontoret just nu. Mina medarbetare är i Härnösand och jobbar idag, så det är bara jag och mina tankar som äger kontoret just nu. Tänkte ta en dag och beta av allt som ska göras. Offerter skrivas, projektarbeten gås igen, projekt planeras, pressmeddelanden skickas ut, personalplaner göras, utvecklingssamtal följas upp... så jag lär ju ha att göra i dag.

Mamma kommer förbi på en lunch idag, och jag tror det bli Oscar som hon får välja.

Lite trött är man så här på onsdagsmorgonen. Kvällen blev sen. Hade tänkt att hoppa i säng tidigt igår, och kanske nyttja rummet jag aldrig använder att mysa i. Tanke och verklighet gick inte ihop. Hamnade framför datorn med Facebook, och trots lite svordomar och andra fula ord, så har jag nog blivit biten... vi får se!

En riktigt skön men kall kvällsprommis med Stina blev det igår. Som alltid med Stina så tenderar våra samtal att bli djupa och innerliga, och berikar mig massor.

Ord räcker inte till, men jag hoppas Stina att du förstår att jag verkligen vet vad du genomgår och min enda tröst är att det inte blir sämre. Det var några år sedan jag befann mig där... varje steg var ett helvete. Stegen tenderas att tas utan att man vet om det senare... och varje steg är ett steg närmare målet. Vägen tillbaka är ett helvete, jag vet - det är då den egentliga resan börjar!

Det var också då jag började funderade över hur jag ska leva mitt liv, och det kändes lite bittert att behöva göra det i allt för unga år, då man bara ska vidare, uppåt, springa ännu snabbare, sträva efter ännu mer...

Idag, många år senare, jobbar jag fortfarande med att försöka leva livet här och nu, inte tänka mycket på framtiden, och ni som känner mig sitter säkert och skrattar nu, för jag har verkligen svårt med det just nu - Leva här och leva NU!

... men... jag tror att den erfarenhet jag måste bära på i livet, att vara livrädd att hamna i helvetet igen, gör att jag ibland tvingas leva i framtiden.

Just nu är det känslorna kring hur livet ska lägga sig som kretsar runt.

Jag är i den åldern där man verkligen ska utvecklas, man ska vidare, man ska uppåt, man ska springa ännu snabbare. Som person är jag också så, jag vill vidare - jag har mina mål i livet!

Nu krockar viljan med den krassa verkligheten, och jag kan inte annat säga än att jag känner en oro för hur detta springande verkligen sliter, men det känns så bittert att sitta här i sina bästa år och tänka på "downshifting"...

Ett jobb utan produktionsansvar, personalansvar, ekonomiskt ansvar - det är inte jag!

Det är just där i mitten av den mixen jag trivs som allra bäst, det är där mina styrkor kommer fram - det är där jag växer och utvecklas...

Det var mina onsdagsförmiddagstankar.

I en tid där allt bara känns kaos, och jag själv befinner mig i en situation som känns stundtals överjävlig på det privata planet och i yrkeslivet, så kom jag idag på mig med att damma av några kloka ord som legat långt ner i medvetandet:

Det är viktigt för mig att gå till något, inte fly från något...

Nu gäller det att leva upp till det.

Efter fyra veckor var det dags för världens bästa lillkusin att entra träningen igen... Nu blir äntligen träningen sig lik igen, när hon kommit upp i flås. Idag var hon liiiite blek om nosen, men hon kommer igen - det är ju inte för inte hon är min kusin!

Efter pulspasset blev det ett gympass, men ett o annat konstaterande och lite roliga skratt... ett riktigt zoo - det måste ha varit öppet hus idag!

Nu kör vi - håll i hatten!