... härjar på kontoret just nu. Mina medarbetare är i Härnösand och jobbar idag, så det är bara jag och mina tankar som äger kontoret just nu. Tänkte ta en dag och beta av allt som ska göras. Offerter skrivas, projektarbeten gås igen, projekt planeras, pressmeddelanden skickas ut, personalplaner göras, utvecklingssamtal följas upp... så jag lär ju ha att göra i dag.

Mamma kommer förbi på en lunch idag, och jag tror det bli Oscar som hon får välja.

Lite trött är man så här på onsdagsmorgonen. Kvällen blev sen. Hade tänkt att hoppa i säng tidigt igår, och kanske nyttja rummet jag aldrig använder att mysa i. Tanke och verklighet gick inte ihop. Hamnade framför datorn med Facebook, och trots lite svordomar och andra fula ord, så har jag nog blivit biten... vi får se!

En riktigt skön men kall kvällsprommis med Stina blev det igår. Som alltid med Stina så tenderar våra samtal att bli djupa och innerliga, och berikar mig massor.

Ord räcker inte till, men jag hoppas Stina att du förstår att jag verkligen vet vad du genomgår och min enda tröst är att det inte blir sämre. Det var några år sedan jag befann mig där... varje steg var ett helvete. Stegen tenderas att tas utan att man vet om det senare... och varje steg är ett steg närmare målet. Vägen tillbaka är ett helvete, jag vet - det är då den egentliga resan börjar!

Det var också då jag började funderade över hur jag ska leva mitt liv, och det kändes lite bittert att behöva göra det i allt för unga år, då man bara ska vidare, uppåt, springa ännu snabbare, sträva efter ännu mer...

Idag, många år senare, jobbar jag fortfarande med att försöka leva livet här och nu, inte tänka mycket på framtiden, och ni som känner mig sitter säkert och skrattar nu, för jag har verkligen svårt med det just nu - Leva här och leva NU!

... men... jag tror att den erfarenhet jag måste bära på i livet, att vara livrädd att hamna i helvetet igen, gör att jag ibland tvingas leva i framtiden.

Just nu är det känslorna kring hur livet ska lägga sig som kretsar runt.

Jag är i den åldern där man verkligen ska utvecklas, man ska vidare, man ska uppåt, man ska springa ännu snabbare. Som person är jag också så, jag vill vidare - jag har mina mål i livet!

Nu krockar viljan med den krassa verkligheten, och jag kan inte annat säga än att jag känner en oro för hur detta springande verkligen sliter, men det känns så bittert att sitta här i sina bästa år och tänka på "downshifting"...

Ett jobb utan produktionsansvar, personalansvar, ekonomiskt ansvar - det är inte jag!

Det är just där i mitten av den mixen jag trivs som allra bäst, det är där mina styrkor kommer fram - det är där jag växer och utvecklas...

Det var mina onsdagsförmiddagstankar.

 

Figgelito

10 oktober 2007 13:24

Starkt inlägg.
Du börjar bli riktigt klok min vän!

 

Stina

11 oktober 2007 07:56

Du har hunnit en bra bit på din resa kompis! Och som jag har sagt tidigare: Tack för att jag får vara med på din resa och tack för att du vill vara en del av min! Ovärderligt att ha stöttning från nära & kära!:0)
Jag har en levnadscoach på Leva som varje dag skickar mig peppande ord via mailen, vissa dagar känns hans ord som grekiska, andra da´r som ett hån...men ibland...ibland, så kan jag ta till mig det han skriver och leva utifrån de kloka orden. Kopierar in dagens:

"Precis som solen går upp lysande i horisonten så är du nu uppe med samma solsken i sinnet. Kan inte riktigt säga vem som lyser starkast, jag tror att det är du.
Nu är det slut med tankar om att du inte är värdig eller att du inte kan tillräckligt. Skitsnack! Du är värd allt. Släpp vikten som tynger dig. Om du inte vet hur det skall lösa sig, så låt universum ta hand om situationen. Fokusera på det som gör dig glad. Fantisera, skapa och lev och dela detta med flera. Surfa på känslan av din dröm.
Din dröm blir sann när du kan släppa taget om det som är och leva som det borde vara."

Kramen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...