… för en stund i alla fall.

Orkar inte vara den starka längre, orkar inte vara flickan som biter ihop och får vardagen att rulla ändå.

Allt bara brakade samman i eftermiddags, tårarna kom, benen vek sig och hallgolvet blev min räddning. Föll ihop som ett barn i fosterställning och bara skrek.

Försökte hålla ihop på jobbet idag, och det gick bra.

Hela jag skriker efter semester, och nu börjar problemet bli akut.

Vem, vem kommer någonsin få mig att lita på folk igen? Man ska ju lita på folk till dess att motsatsen är bevisad, det brukar vara min absoluta utgångspunkt.

Jag kommer aldrig någonsin att kunna ge delar av mig till någon igen, aldrig.

Detta blev verkligen en depp-blogg, men den ska ju skildra mitt liv, och så är det just nu – varken mer eller mindre!

 

Figgelito i farten

24 juli 2007 17:26

Du om någon är STARK kvinna. Tänk inte ens tanken på något annat. Kanske bara läge att pausa lite från omvärlden och tänka på dig själv. Jag vet att det svin som gör dig så illa inte har som avsikt att göra det, ni har bara olika värderingar.

 

Sten

24 juli 2007 19:01

Kanske det är läge att släppa de där "stora besluten" för en tid, för ganska lång tid? Låta den inre Miniu få tid att läka alla såren inuti, få tid att "bara vara"? Läkningens tid kommer. I början långsamt, fortare med tiden. Kram till dig vännen.

 

Sten

25 juli 2007 07:52

Godmorgon på dig! Jag kom just att tänka på dig, undrar hur det är med dig idag... Jag sitter nästan helt färdigklädd för min dagliga powerwalkingrunda... pulsbandet på plats runt bröstkorgen, pulsklockan på sin plats runt handleden, bara att ta på sportskorna, sportjackan och sportkepan och ge mig iväg... kram till dig härliga du! *Gillar massor*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...