Sov två timmar i natt, har två intervjuer och en tjänsteresa på agendan - bra kombination. I helvete heller...

Jag tyckte jag var försiktig...

Jag tyckte jag tydlig...

Jag tyckte jag tog det säkra före det osäkra...

... men det är bara att inse att jag var inte tillräckligt av allt det ovan.

Behöver jag säga att det gör förbannat ont, fan vad det gör ont. Känner mig som en jävla kasperdocka som man kan kasta hit och dit, behandla hur man vill, leka med, gå vidare, bete sig hur man vill... i helvete heller.

Vill bara tillbaka till sängen, den blöta kudden, gråta mera, gråta ännu lite mera... och börja inse.