Just nu känns allt bara för mycket. Det var länge sedan jag upplevde så här, allt känns bara för mycket. Jag vet att det är många saker runt om kring mig som gör att jag känner så här. Farfars bortgång och allt praktiskt kring det. Renoveringen och jakten på alla hantverkare och pysslandet med att få ordning och få allt att klaffa, och den kopiösa mängd arbete som finns på jobbet. Idag har jag insett att en stor del av att jag tycker att det är jobbigt på jobbet, är att jag saknar en projektledare att bolla med. Jag saknar kreativa möten, där vi jobbar på samma nivå - och där vi tillsammans hittar lösningar. Som det är nu är jag projektledare över 4 projekt, ska ha budgetansvar, personalansvar och säljansvar samtidigt som jag deltar för fullt i produktionen. Även jag förstår att det inte längre är hållbart... och jag vill inte höra någon kommentar som "here we go again"... för så är det inte.Jag är en helt annan person nu, och det går inte att jämföra. Om man slår ihop dessa ansvar som jag har så tar de inte mer än 40 timmar, vilket innebär att jag faktiskt hinner med dom på min arbetstid, så långt är jag med... MEN och det är faktiskt ett stort MEN...jag märker att jag känner mig frustrerad över att inte ha någon att bolla med, att dessa personalfrågor och produktionsfrågor, säljfrågor och allt detta andra BARA ligger på mig. Visst jobbar jag mer än gärna självständigt - men jag märker att jag tar med mig detta hem. Mina 40 timmar, omvandlas lätt till 70 timmars funderande eftersom det inte längre finns möjliget och sitta ner och diskutera och lämna på jobbet - jag har ingen att diskutera med... Det är först de sista veckorna jag insett vidden av detta problem, och nu ligger det och tär på mig och gör mig rädd.Jag är rädd för att det ska bli för mycket igen.Tro... jag vill känna tro...Idag fick jag reda på när farfars begravning är, och naturligtvis ska jag ta mig ner till Skåne. Det är så många känslor kring allt detta. Jag som annars inte är en person som vill gömma mig i sanden, önskar att jag fick sticka huvudet i sanden och vakna upp senare - när allt är klart.Som om inte alla dessa funderingar var nog så fick jag idag reda på någonting riktigt jobbigt. En person i min absoluta närhet kommer att få reda på någonting som kommer att påverka dennes liv. Hela dennes tillvaro kommer nog att ställas på sin spets. Jag har fått redan på någonting som denne måste få veta...Sådant är inte lätt, eftersom jag vet att det inte är särskilt positiva vetskaper jag fått.Ooooooooooh, ibland känns det bara för mycket, och nu har jag en sådan period.Snälla någon - TRO - jag vill känna tro...

Idag fick jag äntligen tag på rörmokaren och har rett ut lite saker, med lite tur så börjar han redan nu i veckan med att riva ut badrummet så att vi kommer igång där. Ska träffa kakelläggaren på fredag och förhoppningsvis få lite vägledning om vilka plattor det slutligen blir.I går kom köket och idag kom alla vitvarorna!Det går framåt... sakta men säkert!