2 januari, vardag för många, även för mig, men en liten guldkant på vardagen för jag är ledig några dagar till innan jag är back in buisness igen!

Idag ska oxfilén, hummern, pilgrimsmusslorna, marulken och andra gottigheter bytas mot något minst lika gottigt, men av annan dignitet. Ska fräsa ihop lite färska grönsöker, citrongräs, jätteräkor, hälla lite kokosmjölk över och äta med lite ris. Vardagen är inte så dum ändå!

Tog en rejäl sovmorgon, men hade nog kunnat sova några timmar till om inte telefonen ringt. Blev en lunch på stan, 7 Kryddor - alltid lika gott för magen. Gav mig ut på lite konsumtionsjakt men blev bara ett par strumpbyxor rikare. Hittade inte de perfekta kökslamporna som jag hade velat ha nu när jag julen snart ska ut. Hittade heller inte ett par stövlar med högt skaft utan hög klack som var klassiskt fina med bara ett spänne eller så.

Nu är man hemma och ska fortsätta beta av några saker på min To Do-lista, som ska vara checkad och klar innan jag är tillbaka på kontoret på måndag. Den innehåller en hel del punkter som känns som gjorda för dagar som dessa.

• Olja in trappan
• Torka ur bestiklådor
• Ringa Elektrolux om diskmaskinen
• Ta bort julen och få in våren
• Olja bänkskivan
• Olja köksbordet
• Olja matsalsbordet
• Bringa ordning bland tidningarna
• Torka ur kylskåpet
• Få ordning på duschväggen
• Boka tid för omläggning av 150 kvm trägolv (check och klart)

Utöver det ska det liggas i soffan och tittas på Dr Dreamy, marcheras några promenader, njutas av lite godheter och bara varas!

Vardagar är underskattade, i allafall om man får vara ledig!

... sitter jag vaken och konstaterar att detta har varit och är det bästa nyårsfirandet jag upplevt i mitt inte allt för långa liv.

Om det beror på tröttheten, lyckan, mängden Bollinger eller bara tidpunkten, låter jag vara osagt - men tårarna bara forsar ner på mina kinder och det blev för blött i sängen, så jag gick upp och satte mig här.

Dagarna vi haft tillsammans nu under helgerna har varit helt fantastiska, vi har inte behövt kompromissa på någonting, vi har kunnat plocka russinen ur kakan, som vi både har kunnat ätit och haft kvar.

Så många stunder av vänskap...

Så många stunder av lycka...

Så många stunder av uppriktighet...

Så många stunder av vilja...

Så många stunder av innerlighet...

Så många stunder av gläjde...

Jag brukar säga att minnen kan ingen någonsin ta i från oss, och så är det. Minnena från jul- och nyårshelgen kommer ligga djupt inne i mitt hjärta, förpackade och djupt inslagna.

Efter en helt fantastisk kväll som inleddes på SPA där bubblet i glas och bad började, med frukt, snittar och praliner, åkte vi trötta, varma och glada hem till mitt Högre Höjder och lagade en superb middag.

Förrätten bestod av halstrade pilgrimsmusslor med champagnesås på en bädd av machesallad toppad i balsamico. Till det drack jag Bollinger.

Huvudrätten blev en oxfilé med parmesanpotatis-mousse, Roquefordsås och frästa suger snaps. Ett glas rött var perfekt till den delikata köttsmaken.

Efterrätten blev en mjölkchokladpannacotta med färska jordgubbar. Jag återgick till min Bollinger.

Tolvslaget skålades med Bollinger och jordgubbar, vad annars?

Vi skålade, tog på oss kläderna, tog med oss glasen och gick upp till vattentornet liksom alla andra grannar, och såg ut över hela Sundsvall som firade in det nya året.

Du träffade några kollegor, vi pratade lite, vi önskade alla gott nytt år, vi gick hem och konstaterade att vi var otroligt trötta och att resten av de ädla bubblorna skulle intas i sängen.

Strax innan klockan ett ligger vi i sängen och ser tillbaka på den för mig perfekta kvällen, inga tider att passa, inga krav, bara vi...

Jag somnar som ett barn, som alltid i tryggt sällskap.

Klockan halv två kommer samtalet jag bävat för, men också varit förberedd på, bakjouren rings in. Det är inte bara jag som ska få uppleva Dig i natt... 

Du låter ljusen i sovrummet vara tända, viskar några ord i mitt öra, klär på dig kläderna som ligger redo för avfärd. Jag hör hur Du försiktigt går upp för trappan, hur Du tyst stänger igen dörren och låser om mig, hur Du startar bilen. Jag sover fortfarande... medveten om att Du inte längre finns bredvid mig, din nakna hud är inte längre hos mig. Kvar finns doften av dig, avtrycken på kudden, värmen i sängen.

Plötsligt vaknar jag, klarvaken. Sovrummet är vackert upplyst av levande ljus, champagnen står på sängbordet, värmen finns kvar.

Då kommer alla tårar, och plötsligt måste jag konfrontera känslostormen som kommer över mig, strax efter två på nyårsnatten.

Allt har varit ett paradis, vi har inte behövt tagit hänsyn till någonting, ingen vardag, inga måsten, inga andra, inga avstånd, ingen dåtid, ingen framtid... vi har bara haft varandra och levt i detta nu.

Tänk om allt var så lätt...

Tänk om vi inte behövde ta hänsyn till någonting annat än detta nu...

Tänk om jag agerat annorlunda den där fredagen då allt ställdes på sin spets...

Om en timme är Du säkert tillbaka, då kommer Du öppna dörren försiktigt, ta av dig kläderna, krypa ner tyst under täcket, viska något i mitt öra, göra något speciellt, åter lägga hud mot hud och somna om. Bara vi, bara då...

Imorgon åker du tillbaka till Stockholm och kvar är jag...

med minnen ingen någonsin kan ta i från mig!

Om några timmar ska jag befinna mig på SPA och förbereda mig inför kvällens firande. Det blir ett lugnt firande, ett firande jag kanske hade önskat skulle se annorlunda ut. När jag klev in i detta hus på visningen i slutet av oktober 2006 och steg in i vardagsrummet var min första tanke ”här vill jag fira nyår” med den magnifika höjden och utsikten. I år firar jag nyår för första gången på Högre Höjder, inte på det sättet jag hade önskat och hoppats på, men på ett helt annat sätt – och jag är övertygad om att kvällens sällskap verkligen kommer göra kvällen och natten till något att minnas i många år…

Oxfilén ligger i kylen, hummern lika så. Pilgrimsmusslorna ska penslas med olja. Jordgubbarna väntar på Bollinger, parmesanen ska toucha potatismoussen… känns som att kvällen kommer att bli fin.

Som alltid på nyårsaftnar så blir jag lite lätt nostalgisk och tittar tillbaka på hur året 2007 verkligen var.

2007 var verkligen ett händelserikt år som bjudit på en utveckling jag inte har velat vara utan. Jag har utsatts, prövats, provocerats och testats… och lärt mig oerhört mycket om mig själv, och framför allt - om det som kallas livet. Jag har fått inse att livet är hårt, livet är tufft men även vansinnigt roligt.

Mitt första år som villaägare har varit stort. Den slitna 70-tals looken förvandlades till det som idag är mitt drömboende här uppe på Högre Höjder. Att få vakna upp här varje morgon är en riktig fröjd som jag bjuds på varje dag. Det var värt varje krona, allt slit, alla tårar, all frustration, all oro. Idag är det bortblåst, ikväll firar jag in det nya året i mitt hem – mitt älskade Högre Höjder!

Yrkesåret 2007 har varit omtumlande. Efter en mycket orolig vår med tråkiga besked, ständig oro och en viss rädsla, kom beskedet efter midsommar – vi fick det stora uppdraget jag bara kunde drömma om. Mina planer kastades omkull, jag kavlade upp ärmarna och genomförde en sommar utan semester för att i början av augusti möta upp vår nya verksamhet.

Jag utvecklades i mitt ledarskap och lärde mig en hel del om mig själv i mitt ledarskap. Insikten om mig själv har alltid funnits, nu berikades jag med insikten om hur grymma människor kan vara, och än idag har jag inte accepterat det som skedde när jag genomgick mitt livs största utmaning som ledare. Kniven som placerades i ryggen, kappor som vändes efter vinden, det otroliga sveket och den mycket stora besvikelse jag än idag har med mig. Tack för att jag fick den insikten, tack för att jag aldrig kommer bjuda på mig själv i samma utsträckning i yrkeslivet, jag är evigt tacksam för att det förmodligen kommer bespara mig många obehagliga stunder i mitt fortsatta yrkesliv. Jag lärde mig att ta ett steg tillbaka, jag står fortfarande tillbakalutad och har inga planer på att ta mig tillbaka till samma position som innan. Jag är stark där jag står tillbakalutad, jag är hungrig på kommande utmaningar, jag är rustad för kamp, jag är beslutsam och jag är fokuserad på att möta ett 2008 med en helt annan säkerhet i bagaget.

 Jobbet blev ett jobb, inte ett liv och helt plötsligt fanns det tid och framförallt kraft att upptäcka den andra delen av livet, mitt egna liv! Det är en väldigt spännande resa att med små steg forma en del av ett liv som inte riktigt är färdigformat ännu. Formationen pågår med ord som livskvalitet i varje tänkt handling. Jag hoppas att 2008 låter mig få fortsätta upptäcka och skapa livet, för det så förbannat skönt att leva med livet.

Största förlusten 2007 var när min älskade farfar lämnade jordelivet. Det går inte en dag utan en tanke på älskade farfar. Det finns många minnen och minnen kan ingen någonsin ta ifrån mig. Min Johnsson-rot somnade in och försvann, men jag ska fortsätta att utveckla Johnsson i mig till vissas stora glädje och andras förtret.

2007 var det året jag lånade ut mitt hjärta till personer som inte kunde hantera det på det sätt jag hade önskat. Jag fick inte tillbaka hjärtat helt och rent. Med dessa hemska erfarenheter kom det en och annan insikt som jag säkert kan ha med mig när hjärtat längtar ut igen. Just nu ska jag behålla hjärtat för mig själv och hoppas på att sorgen och sveken förvandlas till tro och hopp under 2008. ”Kärlekens dörr är svår att öppna och svår att stänga” och nog ligger det mycket i detta kinesiska ordspråk.

Om timmar kommer himlen här lysas upp av fyrverkerier, champagnekorkar kommer att sprättas, glas kommer klirras, löften kommer avläggas, pussar kommer ges, tal kommer höras, närhet kommer kännas…

Jag kommer höja mitt glas för mig själv, för att 2007 bjöd mig på insikter och utveckling. Jag höjer glaset för alla som behöver lite extra styrka under 2008.

Jag höjer glaset för alla mina nära & kära, och ni vet själv vilka ni är och hur otroligt mycket ni betyder för mig. Ni har funnits här, torkat tårar, lyssnat, kramats, omfamnats och visat vad vänskap och kärlek verkligen är.

 Tack för att ni delade 2007 med mig, nu vill jag dela 2008 med er...

Nyss hemkommen från tjejmiddagen som denna kväll gick av stapeln hos Jessica, och som alltid så bara rusar timmarna i väg och vips var klockan två och vips är klockan snart halv fyra och jag borde verkligen sova. Faktum är att jag säkerligen har en halvtimme kvar innan jag kan somna, nedvarvad och klar.

Sitter här med mitt femte stora vattenglas för att jämna ut vätskebalansen. I det andra glaset har jag Resorb som intas med en matsked och ska vara uppdrucket innan jag lägger huvudet på kudden.

Frågan är om dessa kurer någonsin hjälper mot den orättvisa baksmälla jag alltid drabbas av dagen efter. Jag förstår att kroppen reagerar när man dricker vidriga mängder, men jag blir ruskigt dåligt efter bara två glas vin och får då tillbringa dagen i soffan.

Ikväll blev det en fördrink, två glas rött, en Irish Coffe och en bubbeldrink och nu när jag ser den skrivna texten framför mig känns tanken på en morgondag allt för gruvsam!

Halva Resorben kvar... here we go!

Nog tusan gjorde gårdagens träningspass susen...

Gårdagskvällen blev riktigt trevlig och bra! Casinot bjöd på en svinshow, men what - kändes inte riktigt att det bekom mig! Vinoteket dissades för en Cosmopolitan och jag gav Svenska Staten tillökning i kassan, en trevlig och bra kväll alltså!

Träningspasset var ändrat och dryga 130 personer fick inleda uppvärmning till Gardells singel "Tillfällig gäst i ditt liv"... och så inspirerad blev jag, så nu spelas den för fullt på Högre Höjder. Som alltid har Gardell lyckats med att få en stor portion allvar i sina texter, så även denna gång!

Vaknade upp med lite hårvärk, om det berodde på etanolintaget igår, träningen, vätskebrist, förkylningsplaner eller något annat - det låter jag vara osagt, men jag drog täcket över huvudet och sov vidare och vakade när morgonen övergått till dag.

En dag med lunch på stan och några timmar i provhytten, och en kasse rikare, några tusenlappar fattigare, men ett par svarta kritstrecksbyxor, ett par kostymbyxor i caprilängd  med kedja, en tröja, en kjol och en grå omlottkofta rikare... Och ja, det är dressat och preppy så det förslår - inget nytt under solen här inte, eller som jag brukar säga - varför ändra ett vinnande koncept!

Nu lockar en powernap innan det vankas tjejmiddag hos Jessica ikväll!

"Välkommen hit och välkommen till livet

en enda chans sen är det slut

allt som du fick

allt som du tog för givet ska tas i från dig när du kastas ut"

När ska denna dag ta slut?

Hoppar in i duschen och vad tror ni händer, jo - hela jävla duschdörren ramlar från sitt fäste. Yippie igen!

Köar i över en timme på banken, telefonen ringde och Calle frågade om vi ska ta en fika på stan. Bara att inse att om jag ska vara hemma till klockan 14.00 så var det bara "tack men nej tack" till svar som gällde.

Klockan 14.00 skulle MBL-förhandlingen gå av stapeln, ett andra försök eftersom gårdagsträffen bara uteblev utan någon som helst förvarning. Så jäkla roligt när man är ledig, och anpassar sin vardag efter att vara tillgänglig för facket av alla.

Hem med andan i halsen, klockan blir 14.10, klockan blir 14.20 klockan blir 14.30 MEN INGET JÄVLA FACK RINGER!

Därefter dimper det ner ett mail i min mailbox att det tydligen var såååååå mycket folk i dag på facket så det fanns ingen möjlighet att gå i från... *dubbelsuckar*

 Detta är fjärde tabben facket gör, och populäriteten för facket bara ökar och ökar...

Inser att nyårsafton är på en måndag, och jag som hade planerat en nyårsmiddag med fisk, jag kan glömma den - tack!

Nu sitter jag här som ett barn, provandes mina nya träningsskor. Om en dryg timme är det träningsdags och med lite tur kommer all frustration att försvinna pang bom!

Ikväll blir det restaurangbesök och en tur på Casinot och det känns som att Vinoteket är nästa anhalt!

Morgonen är allt annat är GOD. Solen skiner från en klarblå himmel och hemmet är så där mysigt och härligt, men ändå är inte morgonen GOD. Känner mig så jävla pissed off!

Somnade med en huvudvärk som inte gick över trots fyra treodrinkar igår. Tog med mig vetevärmaren och hoppade i säng relativt tidigt. Sov i nästan tolv timmar och vaknar ändå trött och less... yippie!

Vill bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och vakna upp till en omvärld där folk är vuxna och beter sig som vuxna i tankar och handlingar. Det var en önskning som tomten tydligen glömde bort.

Är så inihelvete less på alla falska människor som kommunicerar med ett förstånd som liknar fan... energitjuvar kallas det och jag riktigt känner hur min energi slukas och försvinner.

FAN va jag är less... på riktigt!

Tårarna har redan forsat, men inte av ledsenhet, utan av frustration och irritation... så jävla irriterad på omvärlden just nu.

Nu ska jag åka ner på stan och köa på banken, och därefter ska jag MBL-förhandla med facket, som igår på avsatt tid inte behagade att göra det som det åligger dom, nej gott folk... det var nämligen aaaalldeles för mycket folk, så då kunde dom inte komma i från....*dubbelsuck*

Tänk om jag också skulle göra så, speciellt när någon brutit semestern för att vara tillmötesgående. Skit va arrogant!

Bara att bita ihop... eller bryta ihop!

Idag bjöd jag hem mamma och Håkan med mormor och Fanny på middag till Högre Höjder. Svängde ihop en balsamicofilé med tryffelolja. Gjorde en sallad med fikon, physalis, ädelost och hackade hasselnötter till. En gratäng med babyspenat och scharlottenlök serverades det till. En mjuk italienare till det, riktigt gott vin!

Efterrätten blev en vitchokladmousse med passionfruktsås, och en kaffedrink för oss som ville ha det, på kaffe eller espresso. En väldigt trevlig kväll här på Högre Höjder!