... sitter jag vaken och konstaterar att detta har varit och är det bästa nyårsfirandet jag upplevt i mitt inte allt för långa liv.

Om det beror på tröttheten, lyckan, mängden Bollinger eller bara tidpunkten, låter jag vara osagt - men tårarna bara forsar ner på mina kinder och det blev för blött i sängen, så jag gick upp och satte mig här.

Dagarna vi haft tillsammans nu under helgerna har varit helt fantastiska, vi har inte behövt kompromissa på någonting, vi har kunnat plocka russinen ur kakan, som vi både har kunnat ätit och haft kvar.

Så många stunder av vänskap...

Så många stunder av lycka...

Så många stunder av uppriktighet...

Så många stunder av vilja...

Så många stunder av innerlighet...

Så många stunder av gläjde...

Jag brukar säga att minnen kan ingen någonsin ta i från oss, och så är det. Minnena från jul- och nyårshelgen kommer ligga djupt inne i mitt hjärta, förpackade och djupt inslagna.

Efter en helt fantastisk kväll som inleddes på SPA där bubblet i glas och bad började, med frukt, snittar och praliner, åkte vi trötta, varma och glada hem till mitt Högre Höjder och lagade en superb middag.

Förrätten bestod av halstrade pilgrimsmusslor med champagnesås på en bädd av machesallad toppad i balsamico. Till det drack jag Bollinger.

Huvudrätten blev en oxfilé med parmesanpotatis-mousse, Roquefordsås och frästa suger snaps. Ett glas rött var perfekt till den delikata köttsmaken.

Efterrätten blev en mjölkchokladpannacotta med färska jordgubbar. Jag återgick till min Bollinger.

Tolvslaget skålades med Bollinger och jordgubbar, vad annars?

Vi skålade, tog på oss kläderna, tog med oss glasen och gick upp till vattentornet liksom alla andra grannar, och såg ut över hela Sundsvall som firade in det nya året.

Du träffade några kollegor, vi pratade lite, vi önskade alla gott nytt år, vi gick hem och konstaterade att vi var otroligt trötta och att resten av de ädla bubblorna skulle intas i sängen.

Strax innan klockan ett ligger vi i sängen och ser tillbaka på den för mig perfekta kvällen, inga tider att passa, inga krav, bara vi...

Jag somnar som ett barn, som alltid i tryggt sällskap.

Klockan halv två kommer samtalet jag bävat för, men också varit förberedd på, bakjouren rings in. Det är inte bara jag som ska få uppleva Dig i natt... 

Du låter ljusen i sovrummet vara tända, viskar några ord i mitt öra, klär på dig kläderna som ligger redo för avfärd. Jag hör hur Du försiktigt går upp för trappan, hur Du tyst stänger igen dörren och låser om mig, hur Du startar bilen. Jag sover fortfarande... medveten om att Du inte längre finns bredvid mig, din nakna hud är inte längre hos mig. Kvar finns doften av dig, avtrycken på kudden, värmen i sängen.

Plötsligt vaknar jag, klarvaken. Sovrummet är vackert upplyst av levande ljus, champagnen står på sängbordet, värmen finns kvar.

Då kommer alla tårar, och plötsligt måste jag konfrontera känslostormen som kommer över mig, strax efter två på nyårsnatten.

Allt har varit ett paradis, vi har inte behövt tagit hänsyn till någonting, ingen vardag, inga måsten, inga andra, inga avstånd, ingen dåtid, ingen framtid... vi har bara haft varandra och levt i detta nu.

Tänk om allt var så lätt...

Tänk om vi inte behövde ta hänsyn till någonting annat än detta nu...

Tänk om jag agerat annorlunda den där fredagen då allt ställdes på sin spets...

Om en timme är Du säkert tillbaka, då kommer Du öppna dörren försiktigt, ta av dig kläderna, krypa ner tyst under täcket, viska något i mitt öra, göra något speciellt, åter lägga hud mot hud och somna om. Bara vi, bara då...

Imorgon åker du tillbaka till Stockholm och kvar är jag...

med minnen ingen någonsin kan ta i från mig!

 

Camilla

1 januari 2008 03:49

Vilken fantastisk kärleksförklaring. Du skriver så att jag får knottrig hud. Ibland måste man få leva i nuet och du har rätt som du säger att ingen kan ta ifrån en ens minnen.

 

falkenstein

1 januari 2008 10:06

vad fint du skriver marianna. god fortsättning!

http://falkenstein.bloggagratis.se

 

Ingrid

1 januari 2008 11:34

Du beskriver allt så vackert att även jag låter en tår falla.
Grattis och kram till Er båda föra tt ni fått ha det så underbart tillsammans

 

Tomas

1 januari 2008 12:42

Då förstår man varför ni nobbade min och sofies nyårsskål ;0)

Erkänner att skälet till nobben är accepterat! Ni har ju verkligen levt i er bubbla dom här veckorna.

 

Elin

1 januari 2008 12:58

Jag såg er på Köpmangatan igår kväll, utanför en svart bil. Ni såg så spralliga och lyckliga ut. Ville inte gå fram och hälsa kände mig larvig eftersom jag ju inte känner dig egentligen.

Du skriver verkligen megavackert och man blir riktigt berörd och fångad i texten. Detta är min favoritblogg numera.

Gott nytt.

 

Stina

1 januari 2008 13:38

Ja en tår trillar sakta även här nästgårds efter att ha läst det vackra du skrivit nu i natt. Jösses vilken innerlighet, värme och äkta kärlek du beskriver människa!!! (något som vi alla strävar och längtar efter...och som vissa aldrig får uppleva tyvärr)

 

Figgelito

1 januari 2008 15:38

KUPP, VILKEN KUPP!
Du skulle sova när en annan tyst som musen smög upp och tjänade ihop till sitt dagliga bröd.

Tack för all stunder. Nu är sista väskan packa, pojkrummet urstädat och en sista middag med gänget ska intas innan Stockholm är nästa anhalt.

Du njuter väl av McDreamy nu under pläden på högre höjder. Glöm inte bort att Demspey spelar en roll, det är på låtsas. Men det finns Dr som har stil, klass och hjärta - trust me!

Vi hörs!

 

Tomas

1 januari 2008 16:37

Jeezzus Dr A. maken till självgott svar får jag leta efter. "tjänade ihop till sitt bröd" jo hej. mig veterligen finns det gott om stålar för bröd hos dr A.

Att journatten beror på ett manligt ego som behöver tuktas där du kan cheefa på traumarummen är kanske en mer rättvis förklaring eller????
du har ju inte direkt någon viljelös uska att göra med. haha.

 

kikki

1 januari 2008 22:25

Hoppas du får ett bra 2008 Marre! :)

http://kikkiiii.bloggagratis.se

 

filuren

1 januari 2008 23:44

Vill önska tillbaka! Ett gott nytt år till dig med! Hoppas du får med dig godbitarna från 2007 och ökar på med några 2008.

Låter som du haft en trevlig sista afton på det förra året, hoppas den återspeglar vad som komma skall på detta nya :)

http://filuren.bloggagratis.se

 

Figgelito

2 januari 2008 00:44

Tomas Tomas där. Förstår inte vilket manligt ego du talar om!!! Jag ego????!!!
Nog är M annat än en viljelös uska, omväxling förnöjer.

M tack för fantastiska dagar skatt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...