Igårkväll brast allt, hemma hos min älskade mamma. Det var så skönt att få känna sig som 5 år igen och bara gråta... gråta gråta till dess att tårarna tog slut.Att vi inte fick affären kom som en chock för mig, och i sådana reaktioner är det svårt att tänka logiskt och känna sig stark. Nu, 12 timmar senare känns det lite bättre. Jag försöker att inte ta det personligt, men det är tufft när man sitter 70 mil bort från ledningen och inte alls kan se eller känna vad dom tänker.Jag har gjort ett bra jobb, jag är stolt över det - att kunden valde en annan leverantör kan jag inte påverka.Jag tror att detta är en lärtillfälle även för mig... att inte vara så lojal.Det finns ett liv utanför jobbet, jag försöker tänka så, men det är lättare sagt än gjort. Livet känns så förbannat tungt, och då är det svårt att se de små fina ljusglimtar som faktiskt finns...Nu är det snart lunchdags, måste försöka få lite i magen.

 

Sten

8 februari 2007 11:45

Massor av stöttning från mig också. Och med tanke på din nästa blogg... så dumma de är, de där cheferna... *arg*

 

Stina

8 februari 2007 18:42

Det gör mig ont att du ska behöva åka på alla dessa smällar, då jag känner igen känslan från mitt egna liv och vet hur tufft det har varit stundtals. Bra där med en stark och trygg mor att luta sig emot en stund. Jag vet att även du berikar hennes liv massor, så ha inte dåligt samvete för att du behöver hennes hjälp ibland. Som mamma vill man sina barn så väl och hjärtat blöder när de far illa. Man blir som en tigrinna och vill skydda sin avkomma från allt ont. Detta är tyvärr en utopi och man får istället försöka göra stötarna mindre hårda. Kramar från mig....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...