Igårkväll brast allt, hemma hos min älskade mamma. Det var så skönt att få känna sig som 5 år igen och bara gråta... gråta gråta till dess att tårarna tog slut.Att vi inte fick affären kom som en chock för mig, och i sådana reaktioner är det svårt att tänka logiskt och känna sig stark. Nu, 12 timmar senare känns det lite bättre. Jag försöker att inte ta det personligt, men det är tufft när man sitter 70 mil bort från ledningen och inte alls kan se eller känna vad dom tänker.Jag har gjort ett bra jobb, jag är stolt över det - att kunden valde en annan leverantör kan jag inte påverka.Jag tror att detta är en lärtillfälle även för mig... att inte vara så lojal.Det finns ett liv utanför jobbet, jag försöker tänka så, men det är lättare sagt än gjort. Livet känns så förbannat tungt, och då är det svårt att se de små fina ljusglimtar som faktiskt finns...Nu är det snart lunchdags, måste försöka få lite i magen.