Sitter nu på Arlanda i väntan på flyget som ska ta oss hem till Sundsvall. En dag som kan beskrivas med så många känslor går mot sitt slut.En dag bestående av sorg, ledsenhet, avslut, start, ödmjukhet, ilska... men också en hel del glädje.När prästen berättade så fint om farfar så slutade mina tårar att trilla ner från min kind och istället blev jag varm... så oroligt glad över att han fick uppleva 87 fina år i Skåne, den plats på jorden han gillade mest av allt annat.Han fick jaga och hålla på med sina affärer in i det sista. Hunden bodde hos honom, också in i det längsta - ända till förra sommaren. Min älskade farfar... jag saknar dig så, samtidigt som jag är så glad över att jag fått träffa denna fina person som kom att betyda så mycket för mig. Mer än någon annan någonsin kommer kunna förstå.Begravningen var riktigt fin, med lagom antal gäster. Den kvinnliga prästen lyckades verkligen förmedla känslan och orden passade precis i en sådan situation.Fina blommor, och en jättefin kyrka.Under några få timmar fick jag också uppleva Skåne. Och jag blev mer och mer förälskad i Skåne med alla Skånelängor och korsvirkeshus som pryder det platta landskapet.Idag var det 7 plusgrader och solen värmde - det var med andra ord vår när farfar begravdes.Jag har en önskan, och jag hoppas att jag har möjlighet att förverkliga den senare i år, nämligen att besöka Skåne själv, besöka alla platser jag besökte som barn. Jag skulle vilja bo på ett slott, ha en hyrbil som väntar på flygplatsen och sedan göra dagsutflykter runt om...Jag hoppas innerligt att denna dröm blir möjlighet, och jag tänker verkligen jobba på det.Nu väntar hemfärden... och jag känner mig jättetrött av alla intryck och känslor, så det kommer nog krävas en hel del för att smälta detta...