Ja, då var första natten i lyan avklarad.När mamma och Håkan gick iväg så kom alla känslorna över mig och jag kände mig som om jag var 8 år och blev lämnad mot min vilja på övernattningsläger på fritids. Jag som upplevt ångest endast ett par gånger i mitt liv, fick en riktigt ångestattack som heter duga. Hemmet saknar 3 viktiga element, vilket gör att det blir kallt. Belysningen i sovrummet är inte fixad. Golvvärmen i badrummet får inte användas, vilket gör att hela nedervåningen är iskall. Allt detta tillsammans med byggdamm överallt gjorde att det blev kaos i min hjärna.Är det här jag ska bo?Kommer jag att trivas?När jag väl lugnat ner mig sov jag jättebra och vaknade på ett helt annat känslomässigt humör och njöt av ljuset och lugnet och allt som jag faktiskt har.Nu har jag köpt mycket nytt, vilket också bidrar till en känsla som inte inbjuder till igenkänning. Det känns som ett utställningshem, ett ställe där inte jag bor.Jag har helt enkelt inte bott in mig, och det är ju inte så konstigt att man känner så första natten.Ikväll är det golven som ska få sig en genomkörare, och förhoppningsvis om jag har lite tur så orkar jag tvätta ur badrummet och ta bort all skit som plattsättaren lyckats fixa.Tack för alla gulliga kommentarer!