Det är en strålande morgon på Högre Höjder, solen skiner och ute och är det gnistrande vitt. Gårdagskvällen rödvin sitter i lite lätt om man säger så. Gårdagen blev exakt så som jag ville ha den. Skjutsade mamma och Håkan till tåget, åkte och hälsade på Lena som jag aldrig hinner med i vanliga fall. Det blev en skön stund hos Lena - alltid lika avslappnande att hälsa på hos henne.

Jag hade bestämt mig för att titta på film igår, en hel film skulle jag se utan att springa runt. Det gick riktigt bra, och nu får det inte dröja lika länge till nästa gång! Så skönt att byta fokus från sitt liv till någon annan liv för en stund...

Det ska bli lite lunch i magen, sedan blir det en vinterpromenad i ett vinterlandskap.

En helt vanlig helg allstå här på Högre Höjder, och som alltid på helgerna ger det mig möjlighet att få ner andningen i magen och verkligen känna efter.

Som läget ligger nu vet jag helt enkelt inte om det är så bra att känna efter. Reflektion är livsviktigt för mig, det är där jag hämtar min styrka och kraft, till en vardag som ständigt går i ett där andningen ligger i halsen.

Jag kan lugnt konstatera att denna förjävliga sits är ett av mitt livs största utvecklingsfas, utan någon som helst tvekan om att dela den förstaplatsen!

Insikterna haglar...

Reflektionerna tar över...

I går kom en riktig ruskig insikt, och jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra av den riktigt.

Jag har alltid dömt folk som gör det jag gör nu - väntar. Jag har alltid varit den kaxiga som säger att dom ska se till sitt eget hus och se vad dom behöver för att må bra. Ingen annan människa är värd att man ska gå och må dåligt. Jag har nog kallat dessa personer för naiva och blåögda.

... nu står jag mitt i skiten själv, och jag har lovat mig själv, någon annan och situationen, att verkligen ge den en chans. Jag har svårt att likna mig själv vid bilden, att jag gör något för att någon annan ska må bra, när jag mår dåligt av det.

Helvete vad svårt det är vissa stunder!

Sedan kan man fråga sig om jag har anledning att må dåligt, om problemet sitter i situationen eller helt och hållet är ett utvecklingsområde för mig?

Ett öppet brev till vuxenvärlden:

Fy fan vilket mottagande jag fick. Det spelar ingen som helst roll att mitt liv varit vuxet länge, längre än många genomvuxna människor varit. Mitt liv har länge bestått av planering, fokusering och allmänbildning, men nu har vuxenvärlden verkligen välkomnat mig med sådant jag trodde att jag skulle slippa. Att amorteringar, pensionssparande, veckohandling, Ica-kort och annat som borde ge vuxenpoäng sedan länge varit en del av mitt liv, verkar inte ge någon som helst reducering av vuxenvärldens brutala intrång i livet.

Kom igen då, slå lite hårdare, jag behöver säkert gå igenom ännu mer knepiga situationer som sägs kunna ge styrka. Vet helt ärligt inte vad jag behöver mer styrka till. Just nu är kan vuxenvärldens välkomnande liknas vid käftsmällar, och jag vet inte hur jag ska kunna tackla det.

Jag vill ha en plan för det... men jag har inte det.

Jag vill kunna ha kontroll över situationen... men jag har inte det.

Jag vill kunna veta vad nästa steg ska bli...men jag har inte det.

... och heter man som mig är detta konstaterande tämligen nytt!

... är att vakna upp efter en natts sömn som ej avbröts efter 4 timmar

... är att vakna upp och inse att det är lördag - ledig!

... är att vakna upp och gå med småtassarna på ett mjukt trägolv i huset

... är att inse att städningen är avklarad

... är att trycka på en dubbel espresso, njuta av den vid köksbordet

... är att se de små fåglarna picka och äta på fågelbordet vid fönstret

Lördagmorgon, jag har varit vaken i två timmar och hunnit känna så mycket lycka...

Processer pågår nu och i all evighet. Tycker att det är många processer på gång samtidigt just nu. Vi talar ständigt om processer på jobbet, jag försöker tänka processmässigt i mitt projektlederi, och nu har jag äntligen lärt mig att lita på processen även i mitt ledarskap - och det ni, det är stort! Hela hösten har jag verkligen gått in i mitt ledarskap, ägnat mycket tid åt det för att att utveckla ledarskapet i sig, men även mig själv i ledarskapet, det är två för mig vitt skilda saker.

Jag har verkligen kämpat med att försöka bli bättre på att som ledare lita på processen i gruppen, att ta ett steg tillbaka och leda tillbakalutad.

Hela denna vecka har jag kunnat göra det... det sker processer, jag leder, men jag litar på processen och låter därmed mina medarbetare växa i deras roller, samtidigt som jag växer i min.

Blir nästan lyrisk när jag tänker på det, det är stort, det är magiskt och det är jag som skapat den känslan!

Dagen idag, ja vad ska man säga. Vaknade trött efter 7 timmars sömn, så det var inget ultimat utgångsläge. Stressade in till ett möte på jobbet, in med andan i halsen, för att nås av meddelandet att mötet ska börja en timme senare... Det gick ett mail till mina medarbetare att nästa gång det händer så ring hem! Ett jättebra möte blev det i allafall, trots att jag var tillbakalutad och ledde, fantastiskt!

En tidig lunch med Helene, där vi planerade framåt. En stunds fåfänga innan vi gick tillbaka och skulle ha klass... trodde jag. 6 av 25 deltagare satt i sina bänkar och jag fick ett utbrott, inte dagens första eller sämsta. Så respektlöst mot sina kurskamrater. Tiden var dessutom deras, det var dom som skulle få information och hjälp inför deras examination. Kan nämna att det kröp in 5 deltagare efter 40 minuter, skrämda som små möss kröp de längst väggarna in i lokalen. Skämmes! Det var ett rätt saftigt mail som skickades ut till alla, och jag vill inte se några dystra miner när examinationen närmar sig...

Eftermiddagen gick i ett, och vi ömsom skrattade ömsom grät av total utmattning.

Kände mig som en riktig häxa idag, som om jag hade PMS-deluxe, men det kan det omöjligt vara. Jag tror det är spänningen som släppt. Fick tillbaka en av coacherna idag som varit på 4 veckors semester, och de nya två känns bara så rätt - Nu kör vi!

 Fick några ord med mig nya chef, saknar ord, men jag saknade inte ord när jag pratade med henne - hon fick hela storyn utan rosenrött skimmer!

Låt mig vara för faaaaan!

Ingen träning idag heller, känner mig inte helt ordningsställd i kroppen efter förkylningen. Dessutom tror jag att jag åkt på något jäkulskap i äggstockarna för jag har haft så ont i magen de senaste dagarna, riktig kramp i de nedre regionerna, tjejmagen! Så det lär ju bli ett roligt gynbesök i nästa vecka.

Eftersom det inte blev någon träning så gjorde jag en favorit i repris och hoppade ner i ett hett bubbelbad när jag kom hem. Tände ljus och lät Sting härja fritt i högtalarna... Lovely!

Nu ska jag åka och sätta mig vid ett dukat bord och få lite middag i magen, iklädd mina rosa mjukbrallor och söndertvättade gråa tröja, jag är riktigt hot ikväll! Men å andra sidan ska jag ju lämna gräddhyllan och ge mig ut till gettot!

FY FAN vilken dag...

Jag och Högra Handen Helene sitter här och vet inte om vi ska skratta eller gråta... vi har gjort båda delarna nu!

Arg

Förbannad

Ilsken

Förundrad

Förtvivlad

Likgiltig

Irriterad

Elak

Bitsk

Rak

Obekväm

HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA, är mitt mantra idag!

Lyssna då!

Jag är inte nådig idag...

Ett uttjatat ord jag vet, men ändå gillar jag det ordet, förrutom att jag gillar just pondus, skarpt!

Vad är egentligen pondus? Vad sitter det i?

De senaste dagarna har jag och min världens bästa högra hand pratat en hel del om det. Vi har våra deltagare inne hos oss denna vecka, vilket innebär att alla sliter och drar i henne.

Igår hade jag förmånen att få ha klass hela dagen, och våra konsulter som annars utbildar hade gnällt lite att det varit si och så med ordningen i klassen, folk hade kommit och gått lite som dom vill, inte respekterat tiderna efter rasten, pratat i mun på varandra osv. Dvs ett helt vanligt gruppbeteende egentligen.

Igår var det alltså dags för mig att ha hela klassen, och klockan 8.29 körde jag igång och det var en tyst församling som satt i sina skolbänkar.

Ämnet, syftet och metoden klargjordes och vips var vi igång.

Tydliga ramar, då fanns det heller ingen anledning till misstolkning och egna tolkningar. 3 minuter innan rasten var slut, så infann sig hela gruppen på plats för att åter lyssna till mig och mitt föredragande om butiksekonomi. Kanske inte det mest upphetsande samtalsämnet men jag tror att det var fler med mig som hade en trevlig stund!

Projektuppgiften klargjordes, och inga frågor eller funderingar kring dessa, en markant skillnad mot allt tidigare kackel, för det är ett kackel utan dess like ibland.

Denna vecka har jag gett minst 5 konkreta råd till min bästa högra hand, så att hon ska slippa detta förbannade kackel som saknar innehåll.

Så på lunchen idag, efter en välbehövlig tur bland lite normalt folk på Oscar, så gick vi in på Ögat och provade glasögon och högra handen hittade några par som passade henne... Frågan är om inte ska förbli blond och glasögonlös, och får lämna den intellektuella looken till mig..

Säger som jag sa till en annan person idag där jag också menar det "Keep Going" Högra Handen!

Tänk vad så lite kan göra så mycket...

Fick ny gnista, och gnistan lever ännu!

Riktigt effektiv på jobbet, med betoning på effektiv.

Känner mig vass...

Känner mig energisk...

Känner mig harmonisk...

Känner mig helt enkelt lite mer mig själv...

Stina gillar spontanitet, och fler borde gilla det, mig själv inkluderat!

Hon köpte med sig lite godsaker, jag ordnade teet och sedan fick vi några timmar i soffan här på Högre Höjder.

Tack för att du finns och lyssnar, stöttar och orkar!

Du har torkat tårar i höst, delat fniss och skratt, och bara funnits där!