Någon sa att denne gärna vill switcha liv med mig... hm... vet inte om jag vill switcha från mitt liv just. Visst, det fattas några detaljer, men i det stora hela känns det faktiskt som ett riktigt bra liv.

Den tanken slog mig i morse när väckarklockan var ställd på 7.30, men jag vaknade strax efter 7, kröp ner under täcket, slöt ögonen och andades (japp, med magen Malin) och bara insöp den totala känslan av att det är en ny dag, en dag full av möjligheter och utmaningar. Att listan är brutalt lång, att alla måsten är många, att mötena blir tråkiga idag, att affärsplanen inte är gjord - kändes inte som ett problem just då!

Hoppade upp när klockan passerat 7.30, upp och möttes av en rosaröd sol som var på väg upp. Det är då man inser att man bor på rätt sida stan... fastän det finns några som bestämt hävdar att rätt sida stan är den södra. Mornar som denna, är det helt klart min sida stan som är den rätta - så det så!

Dags att switcha mysbyxor mot svarta kostymbyxor, urtvättade hoodtröjor mot en V-ringad topp, switcha en espresso mot ett glas vatten bredvid datorn, switcha det lugna maket på Högre Höjder mot springet på Esplanaden, med handsfreen i och agendan hårt uppdaterad.

 Switcha mumlet i telefonen i sängen, mot en ljuv härlig och alltid trevlig stämma i växeltelefonen.

Idag vill jag inte switcha mitt liv mot någon annans, idag trivs jag gott med att ha fått degraderat mig från Högre Höjder till Esplanaden - för här ska det jobbas!

Drömmen om lyckan är lyckligare än lyckan själv...och jag tänker fortsätta att drömma!

... Fröken bor i det hus hon aldrig trodde skulle bli hennes, trivs jättebra och kan inte tänka sig något annat boende, närheten till naturen, till stan, till mammie, trevligt folk som grannar... ett bra område helt enkelt, gräddhyllan med utsikt över hela Sundsvall. Massor av tid och pengar är nedlagt på att hemmet ska bli så bra som det faktiskt är. Att jag ibland trånar efter en sommarstuga på Skatan eller ett 1700-tals hus lite mer avsides, det är bara detaljer - någon gång ska även detta bli verklighet!

Just nu sover jag gott på nätterna, lånen omladga, övervärdet känns tryggt och jag trivs bara så där helt fantastiskt ljuvligt bra...

... allt är matchat in i minsta detalj. I vardagsrummet och matrummet som tillsammans är 50 kvm med ett söderläge som verkligen inbjuder till rymd och ljus, där finns en matchad oxford-soffgrupp med tillhörande fotöljer. I fotöljerna finns det matchade amerikanska kuddar som är placerade och vikta så som det ska vara! ( Eller hur Stina, det skulle vara döttrar jag ska satsa på va´?) En gosig stickad pläd a´la New Port ligger på soffan och väntar på att få värma någon. Tavlorna är äntligen uppsatta och pryder sin plats och motivet känns bara så intimt och klockrent.

Det är ett rum avsatt för socialt umgänge, på min övervåning umgås man. Överallt är det levande ljus tända, i kristallkronan som pryder sin plats ovanför matsalsgruppen, i kandelabern på matbordet, i lyktorna i fönstret, i dekorationen på soffbordet. Levande färska blommor som är färgmatchade. Listan kan fortsättas göras lång.

Här finns alla förutsättningar för den perfekta rekreationen.

MEN... nu kommer vi till detta men. Här finns också den förbannade datorn. Hur levde man innan datorn? Jag har ju nästan alla mina vänner på msn. Datorn åker på så snart jag kommer hem från jobbet, kollar av mailen, det kan ju ha hänt något viktigt från 17.30 till 17.50 In på webmailen. Registrera resor i löneprogrammet, skicka mail till sig själv så man vet vad morgondagen ska starta med.

Pling plong - det blinkar till. En vän hoppar in. Status kollas av, luncher bokas, fikastunder planeras, middagstips ges, prommisar diskuteras... älskade hatade msn!

En dörrsignals ton ljuder på Högre Höjder, och nej, det är ingen som kommer förbi, det är ett sms - älskade hatade sms.

In på webmailen igen, och där fanns det ett mail - älskade hatade mail.

Hur kommunicerade man förrut? Svaret vet jag, men var det bättre då?

Idag har jag i allafall fått njuta av Stina live, vi tog en promenad och sedan blev det fika. Du är bra på msn, sms och mail, men live slår det mesta. Tack för en trevlig stund idag... känns mycket bättre nu!

Eftersom Agda 102 år (läs jag) somnade klockan 20.30 igår kväll, så vaknade jag klarvaken klockan 03.30 och vred mig till klockan var 07.00, och då var jag lite trött när klockan slog 14.00 så det blev en powernap under pläden i soffan (japp, jag funderade länge på om jag skulle lägga mig under pläden eller om den skulle få vara klar på armstödet eftersom det ser finare ut då... tokig - jag? ). Efter powernapen så tog sig husmor an lite middagslagning och sedan in i bilen och hämtade mormor. När middagen var i magen och mormor fått prata av sig lite, begav jag mig mot gymmet. Ett gympass och sedan ett balanspass. Nu är man hemma, och nu ska jag hoppa ner i ett bubbelbad och försöka hålla mig vaken en timme till, så jag inte vaknar klockan 04.00 Denna förbannade sömn!

Nej just det, ska bara dra i väg ett mess på msn först, svara på ett mail och på ett sms!

På Högre Höjder myser jag i fulla muggar idag.

Planerna var en vinterpromenad, bakning av saffranslängder med vitchoklad, filmtittande, middagslagning inklusive vin!

Om jag planerar något - så genomför jag det också, så även idag!

Andningen har landat i magen, och det var inga som helst problem att ligga i soffan och titta på en film medan saffranslängderna gräddades. Huset upplyst av massor av ljus och musikanläggningen spelar härliga toner.

Pratade med mormor idag och hon ville att jag skulle komma över på middag, men jag sa nej, jag bjuder över henne på middag imorgon istället och hennes lycka var gjord.

Kan det vara taktilmassagen som börjar verka redan? ... eller är det kanske bara ett önsketänkande?

Ikväll ska jag fortsätta springa runt i mina rosa mjukisbyxor, håret uppsatt, totalt naturell, dricka vin och snart börja ordna lite detaljer till majskycklingen som nu tillagas i ugnen med persillade... gott gott!

Stina gav mig i uppdrag att mysa åt henne också, och jag har myst så det räcker och blivit över idag, så jag myser åt dig också... du behöver det!

Igår på träningen greppade min älskade Anneli tag i min iPod och typ gav mig världens idiotförklaring över mina musikval. Bort med balladerna och vips rattade hon in Work that Body.

Okej, min iPod i all ära, men där ryms det musik för alla tillfällen. Jag erkänner att balladerna kanske inte är de bästa på ett löpband, men när man kämpar med triceps kan det funka rätt bra!

Hur som helst, nu sitter jag här och försöker ladda in lite ny musik i iPoden, och då blev det Peter Le Marcs nya album. Nu är ju jag lite förälskad i honom redan innan, men detta album är något helt fantastiskt.

Så ni som älskar Le Marc - ni har en upplevelse och se fram emot.

... och jag har en upplevelse på 59 minuter att ta del av när jag ska ut och pussa på vintersolen i ett minusgradigt Sundsvall!

Fredagskvällarna efter en hel arbetsvecka som för min del alltid är fullsmetad med möten från måndag till fredag, träningar och hus att ta hand om - så ska fredagskvällarna tillbringas i hemmet för att undvika missöden, tro mig!

Figge hade bokat bord till 21, och jag som i vanliga fall är en mat- och sovklocka fick det lite svårt. Trots Malins ihärdiga försök med att jag ska ta en frukt innan, så gick det typ helt åt helvete. Har bara mig själv att skylla. Lunch utan kolhydrater, gymträning, en frukt, ett glas Moet...

Att jag aldrig läääääär mig! Jag som är sååå klok!

Jag vet inte hur många gånger Figge fick höra:

- Alltså jag mår lite konstigt

- Alltså jag mår inte alls bra

- Alltså det känns som om benen inte bär mig

Hur som helst, en jättetrevlig kväll. Men Figge, jag förstår att du flydde stan. Sundsvall är en ankdamm, och vi simmar tyvärr i den. Ibland önskar jag att jag kunde gå ut en helt vanlig kväll, med vem jag vill, och slippa bli igenkänd, bara få vara mig själv för en stund, utan att behöva ha dåligt samvete för att jag inte kände igen några. Vänner och bekanta i all ära, men ibland tror många att jag inte har något privatliv - jag är miss Jobb, ständigt i tjänst. Fråga på ni bara, kan jag inte svara så återkommer jag, att det är lördag eller söndag spelar ingen roll. Jag har dessutom aaaaall tid i världen att lyssna på hur du lever nu. Att mitt sällskap börjar somna vid bordet gör ingenting, för jag har typ inget liv!

Nu är ju situationen lite mer komplicerad eftersom vi har blivit en myndighet, och då kan man inte heja och ha sig hur som helst, för där finns en etisk del och en sekretess att ta hänsyn till. Figge är van den delen, så han hejar aldrig först, han har lärt sig att hantera det problemet.

Tro nu inte kära deltagare, sökande, elever, konsulter, lärare, coacher, projektledare och annat folk, att jag inte tycker det är roligt att höra hur ni har det idag, men ibland, som igår - hade jag tyckt det hade fått varit skönt att få vara bara jag, utan att få frågan vem denne man är, om vart vi ska gå sedan, blandat med konstateranden från senaste utbildningsinsatsen.

Jag lär ha ett och annat att dementera när jag på måndag morgon lämnar gräddhyllan för att ta mig ner på stan och åter bli Miss jobb, skillnaden är att jag då är i tjänst!

... det kom min manliga kollega instormandes med nu, och en fulladdad lila påse - från Systembolaget!

Så sant så...

Därför är det bäst att göra det bästa av helgen, och det ska jag verkligen försöka med. Som vanligt lär det bli en känslostorm utan dess like igen, men jag börjar liksom bli van...*ler lite snett* Känslorna har en tendens att komma när jag har det lite lugnare, då finns det möjlighet att fundera och grubbla, och det borde jag inte göra, men det känns oundvikligt ibland, för känslorna rår man inte för...

I dag efter träningen blir det ett sedvanligt bubbelbad, sprang in på Maskrosen och köpte lite nya alger till badet, så nu ska jag kunna plaska och ha mig med ordningen återställd - inte illa!

Efter bubbelbadet så blir det en taxi ner till stan, för det ska faktiskt drickas Moet i bubblet idag, och därefter blir det en middag med Figge som är på Norrlandsturné och ska hjälpa norrländska små barn till världen.

Att ta med sig mig ut en fredagskväll är en vild chansning och kan sluta i total flopp, men Figge är varnad och även van mitt fredagsagerande. Allt som oftast är jag totalt slut och om det är någon dag i veckan jag passar bäst i soffan och dessutom verkligen trivs där - så är det fredagar!

Lördagen och söndagen är ganska öppen, lite fikabesök ska jag få, och jag ska försöka komma ut på en prommis också, och sedan är det träning på söndag igen, och inte att förglömma... dadah - affärsplanen!

Det är ju bara en helg i veckan...

Sitter här och försöker jobba med affärsplanen men det går ju så tungt. Försöker vara kreativ i skrivandet och i tänkandet samtidigt som jag försöker äta något som kan liknas vid middag. Ciabatta med parmaskinka och taleggio, och ett glas rött - är det middag?

Kom på att jag måste blogga om en sak, för att få främst min älskade lill-kusins åsikt på det. Anneli, I miss you... jättemycket!

Hur som helst, idag var ju ute på fältet, och hade mina uppföljningar i en av våra utbildningar. Detta var sista uppföljningen och jag brukar alltid stämma av mot de mål som är uppsatta och försöka blicka framåt.

Vi satt där i godan ro i trepartssamtal och det hela avlöpte väldigt bra. Tjejen går ut i jobb och allt är frid och fröjd, lovord och hyllningar i all ära, jag tackar givetvis för dom, men det viktigaste för mig är att jag på något sätt kunna bidraga med att få ut denna personen i arbete.

Samtalet börjar avrundas och jag frågar arbetsgivaren om han såg några förbättringsområden inför nästa start. Jag ser att tjejen tittar liiiite väl på mig medan jag försöker vara koncentrerad och engagerad i svaret.

Hon tittar inte i ögonen, hon tittar längre ner, på halsen mot urringningen, läääänge!

Helt plötsligt så bara kommer det ur henne:

- Du gillar bling bling va?

- Hmmm, vad menar du?, svarar jag lite tagen på sängen så där

- Du har 35 diamanter på dig idag, det är väl bling bling. 24 på halsbandet, 1 i ringen, 2 i öronen och 8 i klockan

Så Anneli; är diamanter verkligen bling bling? Jag är lite allegrisk mot det ordet, men nu vill jag veta - är det verkligen bling bling?

Jobbar frenektiskt med denna affärsplan som ska presenteras på ledningsgruppsmötet i nästa vecka. Jag gillar att involvera personalen i det arbetet, det är ju vi tillsammans som ska göra resan mot att utveckla verksamheten. Grejen är den... att 4 av 5 medarbetare är totalt nya och har ingen som helst aning om vilka verksamhetsområden som ens finns, och ännu mindre hur vi kan utveckla dessa.

På måndag em har vi avsatt tid för detta affärsplanearbete men jag har avsatt hela helgen för att jobba med den och försöka vara strategisk.

Känns som att det blir en helg med pyjamas, lap-top och sängen i en vacker kombination.

Jag gillar att jobba strategiskt, är allt som oftast en strateg, men detta arbete är allt annat än strategiskt.

Ni som vet var jag jobbar känner ju till arbetsgivaren, och vet vilken väldigt flexibel marknad vi verkar inom. Jag gör gärna en affärsplan, om jag bara vet förutsättningarna. Jag vet inte alls hur min verksamhet ska se ut efter jul.

Då är det extremt lätt att tänka framåt... tro mig!

Så det affärsplanearbetet jag bör ägna mig åt känns som att kasta en tärning och se vad framtiden har att erbjuda.

1 poäng - vi går tillbaka till 1,5 tjänster och då finns ingen tid för utveckling

2 poäng - vi utvecklar jobbförmedlingen

3 poäng - vi börjar med ett nytt marknadsområde - rehab.

4 poäng - vi börjar att inta den privata marknaden

5 poäng - vi gör en kombination av detta och utökar styrkan

6 poäng - jag ger upp

Så gott folk - någon som känner för att hjälpa till med lite affärsplanearbete? Greppa en tärning, kasta och se!

Svårare än så är det inte!

Fick några ord med koncern-bossen idag och det var väldigt skönt att höra hans röst. Han är en fantastisk ledare och en förebild för mig rent yrkesmässigt! Hade förmånen att ha honom som mentor förra hösten, fantastiskt... Lite lättare blev det att ta sig an affärsplanearbetet när jag fick prata med honom, men ändå lockar städning, strykning och plock mer ikväll! Hur kan det komma sig?