Orkar inte koncentrera mig på jobbet, tog ut några semestertimmar idag och ska försöka påbörja processen INSE och ACCEPTERA.

Mobilen ringer som besatt och det är sååå jobbigt att svara och behöva vara trevlig och tillmötesgående. Har ju ett jobb där jag inte kan vara ledig som alla andra. Men snart så... snart är det över - då tar jag semester. Gissar att jag har 3 veckor kvar eller något sådant.

Framtill dess får jag ta några timmar här och där.

Nu på fm ska jag försöka få i mig resten av filen utan att spy, har ett jävulskt illamående, ta en prommenad, lyssna på lite musik - ta hand om mig själv helt enkelt, innan det är telefonmöte klockan 13.

Tack för alla kommentarer och tack för alla tankar!

Sov två timmar i natt, har två intervjuer och en tjänsteresa på agendan - bra kombination. I helvete heller...

Jag tyckte jag var försiktig...

Jag tyckte jag tydlig...

Jag tyckte jag tog det säkra före det osäkra...

... men det är bara att inse att jag var inte tillräckligt av allt det ovan.

Behöver jag säga att det gör förbannat ont, fan vad det gör ont. Känner mig som en jävla kasperdocka som man kan kasta hit och dit, behandla hur man vill, leka med, gå vidare, bete sig hur man vill... i helvete heller.

Vill bara tillbaka till sängen, den blöta kudden, gråta mera, gråta ännu lite mera... och börja inse.

... utom jag! Okejdå, några fler som jobbar kanske det finns, men det är inte många.

Ute är det pissväder och 11 grader och blåsigt och kallt.

Sitter här på jobbet och försöker att jobba undan det som går. Ikväll ska vi ut till Berits lilla stuga, synd att vädermakterna inte riktigt är med oss, men det blir säkert trevlig.

Helgen är slut och jag ska inte klaga, det har verkligen varit en skön helg. Har dock känt mig bakis utan egentlig anledning, och den känlsan är inte rolig.

Idag är Ingrid tillbaka på jobbet, och min bästa Högra Hand Helene har sin första semesterdag.

Nä, nu ska jag ta och läsa igenom lite CV och förbereda mig för att ha en riktigt bra anställningsintervju.

På återhörande!

Ja, så var det söndag igen då. Ute fortsätter pissvädret med regn och blåst. Men en söndagsprommis ska det bli ändå.

Funderar på att åka ner på stan och shoppa lite. Behöver lite nya ljus och skulle behöva ett nagellack också. En värdinnepresent ska jag ju också köpa, för imorgon bär det i väg efter jobbet.

Helgen har verkligen varit lugn o skön, och det känns bra att få ladda lite batterier efter tjänsteresan torsdag och fredag. Känner att jag har lite sömn att ta igen, men jag tror att jag gjort det under helgen. Var riktigt duktig och tränade igår som vanligt.

I kväll ska jag bjuda hem mamma o Fanny på middag. Det blir en fisk- och skaldjursgryta med aioli och vitlöksbaguetter. Jag ska i allafall ha ett välkylt vin till det - för vad är en söndagskväll utan lite gott i glaset?

Nä, nu är det nog bäst att ta av sig täcket som omger min kropp, ta sig an torktumlaren och tvättställningen, bringa lite ordning och hoppa in i något anständigt att ha på sig - annars kommer söndagen att rinna i väg.

Jag fortsätter att leva livet, med riktig betonig på livet. Det finns ett liv som faktiskt väntar på mig och bara väntar på att jag ska leva det livet - och jag gör det!

Nyss tillbaka från en god lunch med världens bästa högra hand Helene. Utan henne hade jobbet varit skit rent ut sagt. Hon får mig alltid att skratta, hon får mig att inte ta allt så väldigt allvarligt - hon är bäst!

 Vi tog en lunch ute på Cooppers - helt ok att sitta ute och titta på lite roliga folk.

Så här såg det ut i min blogg för ett år sedan, och det var ganska dyster läsning, men jag är så innerligt glad att det blev bättre. För jag vill verkligen aldrig uppleva denna ångest igen - never!

"Idag var det åter måndag... söndagkvällens ångest levde kvar när väckarklockan ringde imorse.

Det var kul att träffa eleverna och mina medarbetare, och det värmde i hjärtat att vara tillbaka för ett tag.

Hjärtklappningen fanns där, illamåendet likaså, men jag klarade det!

Klockan 10 slog jag i stora trumman för fikadags, och jag och Helene tog en fika på stan. En god espresso blev det - gott gott!

Småpippisarna var som tokiga på brödsmulor - munnarna var öppna och det var tiggeri på högsta nivån.

Fikan i solen gjorde gott för kropp och själ, och det var åter dags för några timmars arbete.

Klockan 12 slog det för lunch - en härlig lunch på stan. Gluttade förbi Electrolux Home och hittade det lantkök som blir mitt när jag flyttar.

Nu väntar jag bara på att rätt boende ska bli ledigt, men jag ger mig inte...

Ja, och så rullade dagen på, behaglig och skön. Är det så här människor har det på sina arbeten?! Fika, lunch och fika igen...

Förmodligen mår dom mycket bättre än mig.

Här är det hett som tusan idag. 29 grader i luften nu på kvällen. Tog med mig mamma till IKEA, och insåg att IKEA och jag inte är så tajta. Det fanns inte mycket där jag skulle kunna tänka mig i mitt hem, med lite undantag.

Nu är klockan snart natt och det är dags att tänka på morgondagen..."