Ni är några som efterlyst mina bloggtankar kring detta med resevärdar, som jag såg till flertalet efter min tripp längs Norrlandskusten för någon vecka sedan.

Nu kommer det... så håll i er. Det kommer att bli politiskt - så okej, det är ingen som helst hemlighet att jag är rejält blå och är evigt tacksam över att det görs något åt den arbetslöshet som råder, istället för att hitta på åtgärder och bidrag, men det är en annan sak - som jag kanske bloggar om någon annan gång.

Resevärdar finns här och där, och vi ska göra klart för de som inte är insatta och en resevärd är en plusjobbare, som vi skattebetalar betalar för, så att denne person ska få ett jobb. Hela lönen är subventionerad för kommun och landsting, och inkomsten är icke SGI-grundande eller a-kassegrundande, alltså ytterligare en insats för stunden...*hallååååååå*

Alla människor har rätt till ett arbete, ett arbete där man känner sig behövd, känner sig respekterad och känner sig bekväm.

Nu vet jag att det inte är alla som känner sig bekväma i sitt jobb, och dessa resevärdar gjorde det absolut inte. I Härnösand satt jag och smålog när killen som vara resevärd då, äntligen hoppade till liv lite - Norrlandsbussen på ingång. Hela han utstrålade osäkerhet och man kände verkligen att han var obekväm i sin roll.

Tänk, tänk - om man kunde rusta på honom, den fina killen som säkerligen har många kvaliteter, och matcha honom mot ett riktigt jobb, där det givetvis ska finnas stöd med den första tiden. Ett riktigt jobb, där han själv tjänar in sin SGI, själv får avgöra om han vill tillhöra a-kassan.

Det vore väl vansinnigt mycket bättre än att köra in alla dessa folk i plusjobb, det är tragiskt, djupt tragiskt.

Eftersom jag arbetar i branschen och är mycket väl insatt i dessa personers kvaliteter, kan jag inte annat än att oroas över när dessa plusjobb är slut, vad händer då för dessa personer. Jo, vi vet redan nu att dom inte blir kvar, eftersom kommun och landsting inte har resurser för att betala lönen som idag subventioneras. OM dom hade haft ett riktigt jobb, då hade a-kassan och sgi varit ett alternativ, för en andel av dessa personer är heller inte arbetsföra/anställningsbara.

Jag tror att tanken från Socialdemokraterna var god, men det blir så fel...

Idag när jag hoppar i säng ska jag tänka på tanken hur lyckligt lottad vi är so faktiskt kommer att få se en ändring i arbetsmarknadspolitiken med Björklund och Borg i spetsen - äntligen! Nu kommer det att fokuseras på problemet, istället för att hitta åtgärder där man blundar för problemet. Fram för fler riktiga arbeten som omfattas av anställningsskydd och ger avtalsenliga löner, istället för att skapa låtsasjobb...

Over and out!