Idag är det en sån här dag då man inte ska kliva upp ens. Vädret är piss och allt känns fel från första sekund. Håret är platt, ringar under ögonen och allt är totalt FEL.

På jobbet är det trist och pressande, och det känns väldigt tydligt att det är 3 jobbiga veckor kvar innan vi vet, och 3 veckor kan bli lång tid. Irritationen är max, frustrationen är max och jag känner mig skittrött på att bita ihop och försöka få det att fungera ändå. Ingenting av det man gör är tillräckligt nog.

Klockan har passerat sex på eftermiddagen och jag har gråtit fyra gånger redan idag. Tårarna kom när jag minst anade det, i kön på E4;an för att det var så mycket folk, på kontoret när jag satt i ett telemöte började ögonen att vattnas, kring 14-tiden på kontoret när allt bara kom över mig, och nu slutligen här hemma - när jag kommer hem till min byggarbetsplats. Jag vill att det ska vara klart nu - jag vill inte behöva rusa upp på morgonen för att hantverkarna ska kunna börja vid 7-tiden...

Nu är det snart träningsdags! Skitdag matmässigt också, så det är väl bara att glömma att det blir ett bra pass.

Känner hur PMS-hormonerna når toppen nu, jävla skit...