... så känns det nu, som att man är halv och av i mitten. Halva delen av mig verkligen njuter av gårdagskvällen som nog får lov att bli det mest stämningsfulla jag upplevt på riktigt länge. Den andra delen av mig känner en sorg i hjärtat över släkttrummans bittra eftersmak.

När jag kom hem i natt, efter min ljuvliga juldagskväll som tillbringades i en vedeldad badtunna, fylld med trevligt sällskap, goda snittar och ett smakrikt bubbel, upplyst med facklor och stjärnorna lyste från himlen och där satt vi, mitt ute i den kalla natten...

... ja, när jag kom hem, borde jag ha varit lyckligare än lyckligast för att fått uppleva något så magiskt som det faktiskt kändes, för allt stämde. Vi var sex personer, och tre av dessa var för mig totalt främmande - ändå hade vi mer än vansinnigt trevligt och blandade djupa diskussioner med skratt och ytlighet, ändå kändes allt så väldigt äkta och innerligt.

Just DET, äkta och innerlighet, som jag fick uppleva med fem personer igår, är det man helst av allt skulle vilja uppleva med sin släkt, för det är väl där det ska finnas äkthet och uppriktighet, men inte...

Jag trodde att jag hade kommit över att det inte blir som förr, men nu till jul blossar det upp igen att allt det fina som förrut fanns, är totalt borta. Att vi skulle bli en släkt som bara träffades till jul och födelsedagar - det hade jag bävat för och aldrig kunnat tro att det skulle bli verklighet, men så blev det, och mitt hjärta har nog inte riktigt accepterat det.

Känner mig så totalt malplacerad runt släktbordet, och den känslan har inte lämnat mig ännu, trots bubbel, skratt och snittar... 

Nattens skratt från badtunnan, den härliga stämningen, den stämningsfulla omgivningen, trevliga människor, en famn som jag alltid kan hoppa in i...

... FAN Figge, igår brädade du släktmiddagen med 10-0... och jag hade nog hellre sett att du förlorade med samma summa...

Juldagen... julen över för de allra flesta, men inte för mig! Julen har nyss börjat ju!

Efter en härlig sovmorgon efter en orolig sömnnatt, där jag återigen fick inse varför jag hatar bakjourer eftersom dom nämligen måste ha ett fast telefonnummer där folket kan bli nådd, och mycket riktigt klockan fyra ringde telefonjäveln som jag för en gångsskull hade lagt på laddning och inte låg bredvid sängen. Då hade det sovits i en dryg timme, och jag mumlade till svar var telefonen låg, och glömde helt och hållet bort att jag har min plattång på golvet exakt bredvid telefonen, så det blev och annat fult ord som kom ur en annars så vältalig mun när någon klev på plattången...*sorry*

Fyra-larmet var bara via telefon, så det kunde sovas en stund till...*gott*

Halvsex ringer telefonjävlen igen, tack o lov bredvid sängen denna gång. Nu blev det inget samtal, utan bums iväg till sjukhuset och strax före halvsju är ordningen återställd på Högre Höjder...*gott igen*

Klockan 11 var det uppstigning till en juldagsfrukost och det konstaterades att jag nog ska kräva halva jourberedskapsersättningen för att låna ut sängplats till bakjoursläkare i framtiden. Med två minuters bilfärd till sjukhuset så kan man dryga ut kassan med det kanske...

Efter ett-tiden kom mamma och Håkan med lilla Fanny och det blev en rejäl prommis på nästan två timmar, innan det serverades kaffe och praliner med pepparkaksskorpor på Högre Höjder i vinterbitna rosiga kinder.

Nu väntar en dusch och fortsättning på släkttrumman, here we go!

En genomskön dag med massor av härliga stunder där jag fått fortsätta att öva på andningen med magen och bara insupa livet som det är, och jag kan verkligen konstatera att jag lever med livet... den största julgåva jag någonsin fått!

... tro nu ingenting annat och snuskigt, fröken är ju snäll!

Julaftonsnatten är årets skönaste natt enligt mig, inga måsten, ingen stress och press, bara stillhet och en total avslappnad stämning - så även detta år!

Hemkommen från julfirandet och den sedvanliga midnattsmässan i Katolska Kyrkan som var sig lik.

Tänkte inte dra några detaljer om julaftonsfirandet för er, men jag kan säga att det var en fin dag, och återigen är begreppet "det blir vad man gör det till" väldigt aktuellt även under en dag som denna.

Fastän det inte fanns någon mistel så fick jag min julpuss som jag tydligen hade gjort mig förtjänt av, inte under misteln, utan i en svart bil som kom på parkeringen för att just leverera en julpuss - varken mer eller mindre!

Årets skönaste natt sa jag ju att denna natt är, återstår att se hur skönt jag tycker att det är när min inneboende för natten har bakjour och extranyckeln är borta och gone! Gästen som lovats en sängplats skulle vara här för en dryg halvtimme sedan - here we go again älskade bakjour, fy fan vad jag hatar den!

Trött som tusan, men ändå kan jag inte motstå att sitta uppe ett tag till och bara njuta, för det är verkligen det jag gör.

När jag stod och rullade mina tryfflar så tårades ögonen - jag är så lycklig!

Lycklig över att jag faktiskt lever med livet just nu, varken före eller efter, bara med... med allt som livet faktiskt bjuder på. Det är stort!

Tryfflarna är klara, salladen är ordnad, knäcken kokades hos mamma, klapparna inslagna och just nu avnjuter jag Blossas vinteräppleglögg iskall med äppelbitar i. Gudomligt gott!

Det fjärde ljuset är tänt och jag andas med magen, lutar mig tillbaka och insuper julens härliga stunder som ramlar över mig tätt just nu...

Nära, kära, okända, bekanta, vänner... jag önskar er En Riktigt God Jul med många sköna stunder!

Högre Höjder är nystädat, doftandes i en blandning av såpa, Ajax, kanel och tvättmedel....*mmm*

Fortfarande varm i hjärtat efter gårdagenskvällens trevliga besök med så mycket värme, vänskap och öppenhjärtlighet - TACK!

Sov som en princessa i ett julstämningsfullt hem och vaknade upp till en dag som inte ska bestå av en gnutta stress. Det ska tränas om en stund och därefter blir det en härlig stund i hemmet, kanske med Dempsey, innan det blir sedvanlig stund med mammie så här dan före dan...

Har ju fått julgodis från Stina och hemlagad senap i den sötaste av söta burkar. Tulpanerna står på köksbordet, hyasinterna på fönsterbrädan, julmusiken i musikanläggningen, ljusen i hela huset - det saknas julstress, och jag saknar inte den!

Kärleken övervinner allt, känns som en passande rubrik en natt som denna.

I kväll skulle jag och Figge gå ut och äta, siktet inställt på Casiopeija, men när det kom till kritan kände vi oss båda lite slitna efter gårdagskvällen och natten, så det blev en tur till CityGross, färska räkor, en hummer, pepparkakor, roqueford, vindruvor, kex och annat smått och gått inköptes och därefter blev det en kväll på Högre Högre.

Som alltid med Figge så stämde allt, och jag fick tre paket också - tre julklappar!

Jag fick två champagneglas av Efva Attling med en ring på vardera fot där texten "Amor vincit omnia" stod ingraverad.

En champagnehink fick jag också...

Och nya boxen med Grey´s Anatomy, så nu ska det njutas av Patrick Dempsey i jul, och dessutom i vit rock....*orgasmvarning*

En jättetrevlig kväll verkligen. Jag är så innerligt glad att jag får ha dig kvar som vän Figge. Bara tiden och stjärnorna vet fortsättningen...

En helt under underbar avslutning på en dag som kanske inte var den underbaraste dagen jag upplevt. Vaknade något bakis, och gav mig på att diskutera jul- och nyårsplanerna, något jag INTE skulle ha gjort. Kommunikation tillhör inte min släkts starka sida, kalla det kulturellt arv, rädsla, brist på självkänsla, konflikträdsla eller något annat - men all lust till att ordna det mysiga nyårsfirandet jag sett fram emot, försvann på en timme. Återstår att se hur jag löser nyårsafton.

Blev ledsen i hjärtat efter diskussionen och bävar för julen. Det var inte så här det skulle vara, men det är så här det blev...

Allt hade gått att lösa med öppen och rak kommunikation, men det är tydligen både farligt och obehagligt, något som man skyr som pesten.

 Övervinner kärleken verkligen allt? Jag har väldigt svårt att tro det just nu...

... och än öppnar vi inte det nya yrkesåret 2008!

Bara timmar kvar... innan det blir en massage, dusch och utgång för att fira julledigheten och att fira att 2007-års yrkesår är över. Finito, gone, adios, thanks, bye!

Ett år som verkligen varit utmanande, bjudit på många god skratt, mina slitiga stunder, många kittlande stunder, många utvecklande dagar, flera nyttiga insikter, otaliga möten som berikat, stunder som fått mig att tveka, stunder som fått mig att orka lite till, stunder som velat pressa mig... men framförallt ett år som verkligen fått mig att växa och utvecklas i mina olika yrkesroller!

Näst sista arbetsdagen innan det är dags för välförtjänad och välbehövlig julledighet. Tror inte att jag återigen behöver poängtera hur stor längtan verkligen är.

När jag tar en klunk av morgondagens röda härlighet efter jobbet med tjejerna, då är det jag som firar att det yrkesverksamma året 2007 är över!

Behövde verkligen min "egokick" igår för att uppskatta det jag har!

Idag har jag hunnit med en tur till frissan, en lunch med världens bästa högra hand på Casiopeija, ett julklappsinköp och en hel del pyssel med hyreskontrakt, projektplaneringar, julhälsningar, attesträtter. Kvarstår gör ett lönesamtal med en medarbetare. Vi leker alltså chef idag och utvecklar chefsskapet, ledarskapat har fått sin utveckling ändå!

En julkorg med frukt stod och väntade här och andra små smaskiga gåvor från konsulter kom idag! Det märks att det är jul, nu är det nära.

Men som bekant så skjuter nära ingen hare... än är det hard working lady som har en hel del kvar innan morgondagens röda korkas upp och fylls...  Om 28 timmar!