I kväll var det äntligen dags att fira min älskade lillkusin som fyllt år, och jag har helt enkelt inte haft en enda lucka att klämma in henne på.

Idag blev det middag på Oscar med paketutdelning och pusskalas, bara hon och jag.

Livet känns så okomplicerat med henne, och det är då man inser hur mycket en liten människa betyder...

Somnade klockan två, vaknade efter fyra, det var min nattsömn det. Däremellan har jag läst anbud, låter som ett väldigt lockande liv att leva.

Finns säkert en person söder om stan som sovit som en kung i natt, lättad förmodligen.

"Livet är en fest, synd bara att jag inte blev bjuden"

Sitter och väntar på att teet ska dra, mint-te... Måste ha något i magen, det är tvärtomt där.

Spyr som en gris, men ingenting oväntat. Hatar att kräkas, ändå gör jag det när jag mår så in i helvete dåligt.

Tack o lov att badrummet är rent, så jag kan kräla på golvet och krama toastolen.

Sitter och läser anbud som jag ska ha läst innan klockan ringer imorgon. Perfekt tajming!

Två anbud som hamnade i min stad, jippie vilken härlig julledighet det blir.

Någon sa något väldigt klokt idag; Du är ingen övermänniska, sådant händer massor av folk, nu har det hänt dig...

Japp, nu har det hänt mig, och det kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro att det skulle hända mig. Men denna höst har ju visat sig från sin allra ljusaste sida, så förvånad - nej!

Välkommen till klubben du inte behövde söka medlemskap till...

Grubbla hjälper inte, älta hjälper inte heller, ändå finns dessa förbaskade känslor där. Känslorna lär bo där ett tag, men sedan är det puts väck med dom, för sådana känslor ska inte få ta plats i mitt liv.

Tro nu inte att jag sitter och är djupt olycklig, så är inte fallet. Däremot är jag väldigt besviken på hur det hanterades.

Det är skillnad på att vara olycklig och besviken... mycket stor skillnad!

... så damp det ner ett mail i min inbox.

Snipp, snapp, slut... så var sagan slut!

Kanske ska jag inte vara förvånad...

Att be om att inte bli lekt med, att sätta ärlighet först, att kommunicera öppet och konkret, och så detta...

... kalldusch!

Jag tror verkligen allt för gott om folk, och det är ännu en gång bevisat. Att svin kan bete sig som svin, det visste jag. Men när det är allt annat än svin som tar en feg jävla väg bara för att man tror att man går en genväg som man tror sårar mindre.

Så fegt...

Så respektlöst...

Så lågt...

... och så sant! 

Hemma och mellanlandar innan ett kundbesök. Mailboxen fullständigt överöst med saker att ta i tu med innan jag kan göra kväll.

Samarbetsavtal, konsultavtal, kunskapsprov, faktureringar, attesteringar, konteringar, kundbesök, examinationsplanering, intyg... och klockan 8.15 ska jag vara påläst inför ett anbud också. Inser var jag kommer tillbringa kvällen...

Nyss kommit hem från en tur till Härnösand, där jag tog en lunch och pratstund med en av mina medarbetare som arbetar där. Så otroligt vackert det var i morse, det var ett riktigt vinterlandskap och jag hade bestämt mig för att köra sakta och försöka njuta av det fina. Att inte ha gasen i botten var en bra träning för mig idag känner jag...

Nu ska jag landa lite, mår inte alls bra och som jag är nu kan jag inte gå på ett kundbesök. Natten var återigen inte den bästa, somnade gråtandes och då vaknar man garanterat med huvudvärk och svullna ögon.

Ja, jag ville ge situationen en chans, jag ville ge personen en chans och det jag får tillbaka är känslor av besvikelse. Idag har inte besvikelsen någon botten alls. Befogat eller inte? Det vet bara stjärnorna...

Ni är säkert några som tyckt att jag varit naiv som verkligen givit det en chans, och ja, ni hade nog rätt. Det är mitt fel... skulle aldrig ha trott på det, så mycket jag skulle besparat mig då.

Idag gör det ont... och idag är jag inte stark...

... se mig själv i spegeln och vara nöjd med det jag gör och den jag är.

Det är ett ganska fint livsmotto om jag får säga det själv...

Nu vaknar jag varje morgon, inget fel i det...

Ser mig själv i spegeln varje morgon, inget fel i det...

Nöjd med den jag är, inget fel i det...

Nöjd med det jag gör, inget fel i det...

Det är så extremt nära att jag vaknar en morgon och inte kan se mig själv i spegeln och känna allt det där.

Jag är inte mer än människa...

Behöver så väldigt lite, så lite att ingen annan kommer förstå det, för att fortsätta klara av att vakna varje morgon och vara nöjd med den jag är och det jag gör.

Nu vet jag inte om jag kommer kunna få det lilla jag behöver för att ge situationen en chans, personen en chans.

Jag är inte mer än människa... och den människan jag är är så otroligt rädd att jag inte kommer att få det lilla jag behöver.

Att tro att jag skulle få en ljuvlig nattsömn efter gårdagens känslostorm var nog bara att vara för optimistiskt.

Ett träningspass, en dusch och sedan var tanken bums i säng. Tjena!

När jag hade vänt och härjat runt i över en timme så hoppade jag upp, hoppade in i lite myskläder och satte på en film. Det var skönt att byta fokus från mig till en amerikansk hollywoodkänsla för ett tag, närmare bestämt  1 timme och 38 minuter.

Hopp av med kläderna och bums in i sängen igen... för bättre lycka. Men nej då, nu fortsatte det att ligga sömnlös.

Hopp upp och bums in och uppdatera iTunes och iPod och helt plötsligt fanns det godbitar som "Nothing else matter", "Goodbye Philadephia", "Lost", "Nothing compares to you", "Dancing in the dark", "Bubbly" för att nämna nåra.

Det blev lite tårkalas i sängen, men när klockan passerat midnatt med några timmar så kom äntligen Blund och tog mig. Han gjorde dock inte så bra jobb, för klockan strax innan sex vaknade jag och då var det lika bra att hoppa upp.

Var på jobbet efter sju, och det var nog bra. Sista kursveckan för en av utbildningarna och då brukar det bli mycket spring kring examination och annat för att få ut sitt intyg.

Idag väntar lite klass, några individuella samtal, ett kundbesök, ett projektmöte och en helt vanlig dag.

... och dessutom väntar jag ett sms från min detektivvän, för nu jäklar måste jag få lite klarhet i vad det är som gör mig sömnlös i natten...

Idag blev det julmarknad på Skatan, och jag har sagt det förrut och säger det igen, där ska jag bo! Inte nu, inte imorgon - men i framtiden!

Jag och Stina styrde kosan mot ett upplyst och alltid lika fridfullt Skatan.

Det blev fika ute på bryggan, en och annan promenad i omgivningarna, lite småhandlande och några riktigt härliga timmar som vi nog kommer att minnas båda två.

Trots att det biter lite i hjärtegropen just nu, så blev det en väldigt fin avslutning på en väldigt fin helg. Nu väntar bara ett träningspass innan det är dags att ta sig an natten mot måndag.

Tack Stina, för en jättefin dag! Jag fångar in dagen, förpackar den, tar bort det jag inte vill ha med, och förvarar den i hjärtat...