Ja, så var det då städdag i samfälligheten uppe på högre höjder! Trots att vädret inte alls var med oss, så var det trevligt.

Vid 11 tiden imorse var det man ur huse och alla städade och hade sig. Som nyinflyttad kändes det lite konstigt måste jag säga. Jag känner inte riktigt alla ännu. Håkan kom och hjälpte mig med att tömma mitt yttre förråd efter Karin (förra husägaren) som hade lämnat kvar det mesta.

Skogstomt som man har så får man vackert bita i det sura äpplet, men min toppengranne hjälpte mig att frakta i väg lite av det som tidigare var här nere. Dagen bestod av krattning, sopning och röjning... det lär kännas i kroppen imorgon!

Nu har jag kommit hem efter dryga fyra timmar i friska luften. Ska vila lite innan jag sätter igång med matlagningen. Idag blir det helstekt entrecote med en dragon- och soltorkadtomatsås och till det gör jag vädret till trots en potatissallad med vårprimörer i vinegrett. *mums* Serverar en chevretoast till det med lite parmaskinka på. För min del blir det nog ett eller två glas riktigt gott rött vin...*längtat hela dagen på vin*

... det är bevisat, om det hade varit lite man i dig så hade du kommit upp och tagit tag i saken, istället för att stanna på andra sidan allén och låta någon annan springa åt dig.

Din skitstövel. Jag trodde aldrig detta om dig, och det har gått snart ett år sedan jag förlorade en vän... som egentligen inte var en vän.

Dagens tack till Stina, som hjälpte mig att mantra-andas idag! Tack - det hjälpte!

I kväll bär det av mot mamma, med en knippe färksa råvaror...*snobb-kock, ja visst* Det vankas en laxrätt med honung, fransk senap, vitvin och lite sockerärtor till det.

Matinköpen är redan avklarade under dagens lunch, för hela helgen och stora delar av nästa vecka också... Städningen av huset gjordes igår, så nu är det väl bara till att njuta av denna helg då...*tittar mig förvirrat runt*

Det ska bli skitväder i helgen, så jag tänker nog försöka komma igång med bokläsningen och kanske se någon film. Städdag imorgon i området, så då är det väl bäst att pallra sig ut i allväderskläder och med krattan i högsta hugg...

För er som väntar på mitt bloggande om resevärdarna, så kan jag säga att jag inte glömt bort er... det kommer!

Trevlig helg på er alla!

...dvs plussjobbare jag mött under min tur längst Norrlandskusten idag, men det blir för politiskt och det orkar jag inte just nu känner jag.

Har som sagt varit i Umeå över dagen idag, vilket innebar bussresande på över 8 timmar - vilket känns i kroppen. Slog i hjäl några av de timmarna med lite sömn, eftersom jag låg minus på sömnkontot efter min nacksmärta. Hade köpt med mig lite heminredningstidningar och trädgårdstidningar, och troligen var det dom som utlöste den frustration som bröt ut nu ikväll strax innan 22 (vilket inte är en lämplig tid att känna sig maktlös på vill jag lova).

Jag vill ha min uteplats NU - fattar ni det! Jag vill kunna dricka min espresso och se solen gå upp över Sundsvallsfjärden på mornarna, jag vill kunna äta middag, bjuda hem vänner och grilla - kunna plantera blommor och ta ett glas vin i kvällsolen. Hantverkarna har lovat att det ska vara klart innan midsommar - alltid något - typ 6 veckor kvar! Förmodligen kommer dom igång inom två veckor... och jag lär ju vara sysselsatt till dess. Beställa fönster, och välja staket till balkongen. Välja utemöbler... vill ha Grythyttan - men det vill nog inte min budget just nu...

Jag är en känslomännika - bara att acceptera. Trötthet, frustration och uppgivenhet ledde till lite tårkalas i mina torra ögon, något linserna inte gillade. Drog igång dammsugaren och svabbade av båda toaletterna, en sak mindre att göra i helgen.

När det var klart tände jag kandelabern och tog mig en lång het dusch och körde en intensiv-hårinpackning på håret som stank linement. Tog massor av rengöringsmjölk till ansiktet, massor av nattolja och massor av nattkräm, och massor av fet ögoncream...  Vilken känsla!

Plusjobbarna och resevärdarna får vänta till en annan dag...

Gårdagens besök på Lörudden slutade tyvärr inte bra. På vägen hem drog jag till nackmuskeln så att jag helt allvarligt trodde att jag skulle dö, eller att i allafall brutit av nacken. Bilresan var en pina, men lindrades av att jag fixerade nacken skapligt, men varje gupp eller rörelse var en mardröm, med skrik och tandagnisslan...

Väl hemma blev det sängen direkt och vilken känsla när Treon började verka, och linementet värmde. Natten var helt ok, vid 2 tiden började den värsta smärtan att lätta, och nu sitter jag här på jobbet med en handduk runt halsen får att stödja nacken. Ingen vanlig nackspärr det där inte!

Ajajajaj, vilken smärta...

...förmodligen väldigt mycket lättare. Det måste vara väldigt jobbigt att hålla ordning på vad som är sagt till vem och vilka, men inte vill vem, och dessutom vilket innehåll det var. Det måste vara ett helt företag att få historierna att gå ihop, som det dessutom ska tros på - bullshit!

 Herregud, håll er till sanningar - det blir så mycket enklare för alla då. Men det är klart... sanningen kanske är obekväm, men då får man nog ta och bita i det sura äpplet och acceptera läget som det är...

Ett förtroende som en gång fanns... finns inte längre och har inte funnits på ett par år, men nu känns det för alltid förlorat ...

Det är falskt, det är ytligt och så fruktansvärt sårande...

Varför? Varför lär jag mig aldrig att inte förvänta något annat än vad dom kan uppvisa...

Over and out...