Jag är handikappad! Igår kväll skrev jag ju att jag skull ut och ta mig an rosenbuskarna, som jag gett mig f*n på att klara av. Mycket riktigt, handskar och en spade och en Miniu full av energi. Började gräva, gräva, stampa, gräva lite till, pusta, stöna... fick lite ont i handen, och kollar i handflatan där en blåsa spruckit in på bara skinnet. Så på höger hand har jag ett öppet sår, och ni vet ju själva hur "tjockt" skinnet är i handflatan. Behöver jag säga att det svider varje sekund och varje minut. Flera olika plåster är inköpta och idag har jag nytt förband flera gånger, eftersom ingenting är gjort att passa handen.

När jag kom på jobbet i morse efter en horribel natt av smärta, så ont att jag mådde illa, så var jag trött så klart.

Började må illa och hann tänka både det enda och det andra, så det blev till att åka hem och sova en timme. Tack o lov släppte illamåendet och jag kunde återgå till jobbet på eftermiddagen.

Hur jag ska kunna duscha efter träningen i kväll, det får bli ett senare problem.

Efter en fantastisk morgon vaknade jag utvilad och avslappnad. Bestämde mig för att aktivera mormor, hon skulle bli rosenrasande om hon såg vad jag skrev nu, men sanningen är sådan. Vi turas om att göra något med mormor, hon glädjs åt det lilla, och är inte lika krävande sedan.

Jag åkte och hämtade henne och lät henne påta lite bland min förfallna trädgård. Ge mig 3 år så ska ni få se... Jag lovar! Hon gav min klematis hopp, så nu får vi se vad som kommer av den, det ser dock lovande ut!

Om en dryg vecka börjas arbetet med balkong och altan och då är det bra om växterna är genomgågna.

När jag står där och påtar upptäcker jag att mitt äppelträd blommar. Jag har alltid drömt om ett äppelträd och nu blommar detta så ljuvligt vackert! Vita små rosensöta blommor!

Middagen i magen och lite slappande, men nu ska jag ut och gräva ut lite rosbuskar på framsidan.

Vilket ord! Låter glammigare än det var.

Efter en härlig lunch på Olearys bar det i väg mot fortsatt runda på stan. Jag passade på att handla sådant man egentligen inte behöver, dvs ingenting jag skulle köpt om det varit ebb i kassan, nu är det ju inte riklig flod heller, men lite shopping har ju inte skadat förrut!

Det blev en ny stekpanna, som förhoppningsvis inte ska släppa beläggning.

Lite nya underkläder - alltid lika trevligt att piffa upp sådant som inte alltid syns.

Köpte också lite blommor till fönstersmygen i badrummet, fint blev det.

Nu sitter man här och har lite små fjärilar i magen inför kvällen. Om en timme kommer taxin, och nu är det bara till att andas och göra det bästa av situationen, var så säker!

Vilken PR-kupp eller vad man nu ska kalla det!

Efter en lite halvdålig natt där jag somnade illamående av trötthet efter ett hårt träningspass som föregicks av ett lika hårt träningspass hemma med dammsugning och tvätthantering... så vaknade jag klarvaken klockan 5, på en lördag - JIPPIE! *not*

Gick upp hämtade tidningen och somnade nog om vid halvsjutiden, och vaknade av att det ringer på dörren här uppe på Högre Höjder, vilket i princip aldrig händer! Några tiggare har jag varit med om, men inga försäljare eller annat tjafs, tack för det!

Vaknar med ett ryck och får världens hjärtklappning, vet inte var jag är eller hur mycket klockan är, bara att det ringer på dörren. Törs inte gå och öppna, antar att det är mammas ord som klingar bekant i bakhuvudet... "öppna aldrig dörren åt främmande". Om det är mina grannar så ringer dom väl på senare, och dom skulle nog aldrig ringa på klockan 10 en lördagsmorgon. Struntade i det och hann fundera vidare. Alla tankar hann gå igen, var det mina grannar som nu skulle tvinga mig att klippa min plätt på framsidan? Nej, det verkar otroligt och inte särskilt realistiskt en regnig dag som denna...

Slår på datorn och fick några msn-ord med Stina som bor i närheten och undrar om jag också fick frukost från CityGross i morse, då ramlar poletten ner och jag kan pusta ut!

Kolhydrathungrig som jag är kan jag konstatera att det nog inte blir något bröd till mig, jag som efter 6 månaders icke brödätande till frukost är väldigt sugen på kolhydrater känner hur det börjar kurra lite i magen. Måste vara träningen som ger behov av kolisar!

Stina berättar att det var bröd och ost och allt i kassen... men jag har ju sovit över den.

Stina kommer förbi med lite skivor och då ser hon att dom hängt min frukost påse på dörren... frukost på dörren! Inte så tokigt så här dagen efter träningen!

Ha en fin dag alla!

Detta inlägg är lite informell tillägnat min kusin Anneli, min älskade lilla kusin som kämpar mellan att vara vuxen och tonåring, och allt som oftast så är det sååå rart när hon kämpar där i gränslandet... så nytt och så spännande och ett helt liv framför sig.

Så ofta när hon berättar något, skulle jag vilja lägga huvudet på sned, le lite och få henne att inse att saker och ting inte alltid är så allvarligt... men - det finns ett men i det hela... jag var likadan, och kämpade lika hårt. Då hade jag velat att någon sa just detta till mig:

Ett VG är bra nog; jag vet inte om jag kan sitta här idag och säga att jag är grymmare i Samhälle C där jag fick MVG än Geografi B där jag fick VG. Visst, jag hänger inte med när du berättar alla jordskopors rörelse, men det kan inte de klasskompisar jag gick med som fick MVG heller. Och än idag har jag inte träffat någon av mina klasskamrater som har nytta av det i sitt kommande yrkesliv! Tänk vad mycket du kan göra av tiden mellan ett VG och ett MVG, en investering i livet och inte i betyget.

Nu känner jag att jag verkligen sticker ut hakan, för jag var verkligen på jakt efter dom äldaste valörerna på den tiden det begav sig...

19.0 el 20.0 - ja, vill du bli läkare el psykolog så blir det tajt ändå, för då räcker inte betygen, bara till att fila på intervjun. Och ett tips; högskoleprovet står också oftast för en tredjedel av intagningen till ett program. Upp till bevis tjejen - din klokhet måste komma från mig!

 Fast det skulle nog vara läckert... en läkare hos Bergströms - då kanske din mammas dröm skulle gå i uppfyllelse! Frågan är vems dröm du ska gå på...

Alkohol - är gott; men att hälla i sig för att totalt tappa omdömet är ingenting annat än tragiskt. Jag blir så j*vla förbannad på den alkoholkultur som finns i detta land, och på föräldrar som skämtar bort eländet. Det är djupt tragiskt att man ska behöva skaffa sig en identitet genom att hälla i sig alkohol. Föräldrar som tror sig vara coola genom att blunda och visa sin passivitet, så väldigt lamt - och effekten blir den totalt motsatta, om några år. Livet består av så mycket mer än att hälla i sig alkohol, ta på sig en attityd och spela den i några timmar, för att nästa vecka göra samma sak igen.

Jaja, det var lite präktiga ord från fröken präkig.

Ibland tycker jag att allt för många sätter likhetstecken mellan individualister och egoister.

Jag är nog i allra högsta grad en individualist, men vill inte alls kännas vid som egoist, även om jag nog skulle behöva vara lite mer egoistisk i vissa lägen.

Denna diskussion kom upp under ett samtal på jobbet idag, då jag kunde konstatera att man skrämmer ganska många män om man är självständig. Men självständig betyder ju definitivt inte att man inte har plats för andra i sitt liv, men det betyder snarare att man inte är beroende av andra på ett praktiskt plan.

Jag vet att jag är lycklig lottad som har hus och bil själv, som inte behöver vara någon annan än min mamma som gett mig vissar förutsättningar för att dessa ska vara nåbara, evigt tacksam.

Jag har ett helt välbetalt arbete (okej då, mycket vill ha mer) som gör att jag klarar att leva det liv jag lever, visst jag klarar det även om jag under en period måste gå ner i lön.

MEN... jag är fortfarande ingen som bara roffar åt sig utan att tänka på andra. I framtiden hoppas jag att jag får brottas med tankar om föräldraledighet och arbetssituation kontra familjesituation. Det är nog i dessa frågor jag blir indívidualist.

Never ever att jag blir den som lägger mig platt där - aldrig!

Aldrig att jag ska dela "bara för att", man ska väl få göra det som passar situationen bäst...

Nä, nu är det nog politiskt bloggande på ett tag! Ska fortsätta min otroligt sköna tisdag med att bara slappa!

Ja, då sitter mgan här hemma, nybadad och alldeles babylen!

Tog lite kompledigt efter lunch och for hem i ett regnrusk, som mer liknade höstens intåg än vårens. Ute smattrade regnet och det var riktigt mörkt.

Tände kandelabern och tappade upp ett hett bubbelbad med lite härlig olja i. Underbart skönt. En hårinpackning och ansiktsmask med serum och hela den delen...

Underbart!

En helt vanlig tisdag - snacka om vardagslyx!

Ni är några som efterlyst mina bloggtankar kring detta med resevärdar, som jag såg till flertalet efter min tripp längs Norrlandskusten för någon vecka sedan.

Nu kommer det... så håll i er. Det kommer att bli politiskt - så okej, det är ingen som helst hemlighet att jag är rejält blå och är evigt tacksam över att det görs något åt den arbetslöshet som råder, istället för att hitta på åtgärder och bidrag, men det är en annan sak - som jag kanske bloggar om någon annan gång.

Resevärdar finns här och där, och vi ska göra klart för de som inte är insatta och en resevärd är en plusjobbare, som vi skattebetalar betalar för, så att denne person ska få ett jobb. Hela lönen är subventionerad för kommun och landsting, och inkomsten är icke SGI-grundande eller a-kassegrundande, alltså ytterligare en insats för stunden...*hallååååååå*

Alla människor har rätt till ett arbete, ett arbete där man känner sig behövd, känner sig respekterad och känner sig bekväm.

Nu vet jag att det inte är alla som känner sig bekväma i sitt jobb, och dessa resevärdar gjorde det absolut inte. I Härnösand satt jag och smålog när killen som vara resevärd då, äntligen hoppade till liv lite - Norrlandsbussen på ingång. Hela han utstrålade osäkerhet och man kände verkligen att han var obekväm i sin roll.

Tänk, tänk - om man kunde rusta på honom, den fina killen som säkerligen har många kvaliteter, och matcha honom mot ett riktigt jobb, där det givetvis ska finnas stöd med den första tiden. Ett riktigt jobb, där han själv tjänar in sin SGI, själv får avgöra om han vill tillhöra a-kassan.

Det vore väl vansinnigt mycket bättre än att köra in alla dessa folk i plusjobb, det är tragiskt, djupt tragiskt.

Eftersom jag arbetar i branschen och är mycket väl insatt i dessa personers kvaliteter, kan jag inte annat än att oroas över när dessa plusjobb är slut, vad händer då för dessa personer. Jo, vi vet redan nu att dom inte blir kvar, eftersom kommun och landsting inte har resurser för att betala lönen som idag subventioneras. OM dom hade haft ett riktigt jobb, då hade a-kassan och sgi varit ett alternativ, för en andel av dessa personer är heller inte arbetsföra/anställningsbara.

Jag tror att tanken från Socialdemokraterna var god, men det blir så fel...

Idag när jag hoppar i säng ska jag tänka på tanken hur lyckligt lottad vi är so faktiskt kommer att få se en ändring i arbetsmarknadspolitiken med Björklund och Borg i spetsen - äntligen! Nu kommer det att fokuseras på problemet, istället för att hitta åtgärder där man blundar för problemet. Fram för fler riktiga arbeten som omfattas av anställningsskydd och ger avtalsenliga löner, istället för att skapa låtsasjobb...

Over and out!