Idag är det en sådan dag som jag inte riktigt känner igen mig själv i. Stressad irriterad och less... så vill jag inte vara.

Vi har coachsamtal på jobbet och ibland känner jag bara för att ruska, skaka och bända upp ögonen på de små liven, och få dom att inse vilken värld vi lever i... framför allt, få dom att inse vilken sits dom själva sitter i!

Jag känner själv hur obekväm jag blir för dom, och hur väldigt bekvämt det vore om jag lade huvudet på sned och höll med i deras klagosång - never...

Stressad som en tok för att hinna i tid till trädgårdsarkitekten ska komma svänger jag in på min lilla gata och ser två ambulanser, varpå det knyter sig i magen för mig. Dom står bredvid mitt hus - hjääääälp.

 Det visade sig att min granne blivit dålig och blivit liggandes inne. Gick försiktigt förbi för att slippa se, pga tidigare trauman osv. Men vad händer... jo naturligtvis lyckas jag passera just när dom skjuter in båren med farbron i. Grannen sa att det verkade mycket allvarligt...

Nu håller vi alla tummar och tår för att det går vägen... Otäckt!

Kände mig alldeles uppskakad och darrig. Dags att göra något drastiskt åt sin sjukhusskräck.

Till middag blev det parmesanrisotto med kycklingfilé. En mozarellasallad till det. Gott gott, och premiär för mig när det gäller att laga risotto. Det var inte så svårt - men väldigt gott.

Har haft ångest hela kvällen för att jag inte kommer åt jobbmailen, och jag som smet från jobbet kring tre idag. Många är de gångerna då jag hindrat mig själv från att sätta mig i bilen och åka i väg. Kontrollbehovet finns där fortfarande...

Suck och stön... när blir det någonsin helt bra?

 

Sten

17 april 2007 23:52

Otäck händelse, det med din granne tycker jag. Hoppas massor att allt gick bra med honom. Och att allt knaset på ditt jobb löser sig fort. Kram och massor av varm omtanke till dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...