Jag är placerad på en avbytarbänk där jag måste vänta på att få vara med och leka igen...

Eftersom jag samlar på erfarenheter just nu och önskar att jag hade flera, så kommer här ytterligare en erfarenhet, hur ogärna jag än önskar att jag hade fått den.

Det är ensamt...

Det är ovant...

Det är ovisst...

Det är stundtals överjävligt...

Det är frustrerande...

Jag tänker inte sitta och låta livet passera medan jag är placerad på bänken, men jag tänker verkligen ge bänken en chans, en chans att stanna upp och leva här och leva nu - på avbytarbänken!