... är att komma under en annan"

Detta var det dummaste citatet och konstaterande jag hört på mycket länge.

Eller... vänta nu... finns det sanning i det?

Jag har i allafall lärt mig att aldrig någonsin utnyttja någon människas känsloutsatthet, aldrig någonsin.

Jag vet hur fruktansvärt ont det kan göra när någon leker med ens känslor, och den situationen vill jag aldrig sätta någon annan i.

Ibland kan även präktiga fröken skriva under på att det vore så mycket lättare om man hade en inställning till "lek" som var mycket mer öppen, då kanske man inte skulle vara lika sårbar heller.

Frågan är om det är jag? - om jag inte vore lika sårbar, om jag inte hade den höga integriteten och moralen... Skulle jag kunna se mig i spegeln på morgonen med den inställningen, där det enda sättet att komma över en man är att komma under en annan?

Torsdagskvällsfunderingar från Högre Höjder där städningen är avklarad, snart påbörjas helgfirandet!