Utan underdrift kan jag nog konstatera att jag genomgår ett av mitt livs mest utvecklande faser just nu. Livet finns där, livet lever och jag försöker att leva med livet, inte före, inte efter - utan just med livet!

Jag bryter mark...för att ge mig själv mer kärlek!

Jag klipper strängar som är starka och svaga...för att ge mig själv mer kärlek!

Jag utvecklar band till andra och mig själv...för att ge mig själv mer kärlek!

Jag kliver utanför normer i min omgivning...för att ge mig själv mer kärlek!

Jag städar bland kärleken till mina nära & kära...för att ge mig själv mer kärlek!

Det är en riktigt omvälvande resa, en stundtals vidrig resa, stundtals givande men framför allt är det en resa som är nödvändig för att jag själv ska fortsätta utvecklas som människa och vara den person som jag själv vill vara.

Jag har märkt att resan med att bryta mark är en resa som kostar mycket energi och som bjuder på en enda färdkost egentligen - styrka.

En styrka som syns, känns och finns.

Avslutar med att säga som Janis Joplin:

"Håll inte tillbaka dig själv. Du är allt du har"