Cockerspanieln Fanny är sjuk. Vi är så väldigt glada att vi fick se henne sedan några år tillbaka så väldigt pigg och levnadsglad. Om det beror på att hon varje dag, måndag till fredag, från tidig morgon till sen kväll passar labradoren Ludde som inte tycker om att vara ensam hemma och behöver NannyFanny eller om det är mormors dagliga ägg, är det ingen som vet. Så pigg och så glad har hon varit.

Aldrig någonsin har hon varit så vacker som nu, päls som blänker, frisörbesök var 8:e vecka, ja en riktig liten dam!

Men nu är det något som inte stämmer med henne, hon inledde sommaren med att tappa en framtand, och därefter börja en tand på den annars så spiiiikraka tandraden att växa framåt. Därefter fick hon ekorre-löss och blev behandlad med lössmedel som inte bet på henne. Kli och kli...

Ludde stackarn blev också smittad av dessa obehagliga små löss.

 Härom veckan såg vi att hon har fläckar av pälslöshet på bringan som inte alls ser bra ut. Hon har tumörer på juvren sedan länge.

Nu idag, ska hon påbörja sin behandling mot infektionen i munnen...

Fanny Fanny... kämpa på!

Mamma och Håkan har ju beställt en X3:a, only for you!

Så kom då måndagen med slask och plask.

Ni vet, en sådan där måndag som inte lämnar något minne efter sig, allt känns som vanlig.

Mailboxen segade...

Telefonen ringde...

Almanackan började fyllas på...

Mötestider bokades...

Inläsning...

Förberedelser...

En sådan dag då salladen smakade som sallad brukar smaka.

En sådan dag då alla pensionärer som vanligt trängdes på Ica vid lunch.

En sådan dag som middagsmaten som vanligt blev lördagens rester.

En sådan dag som folket på stan såg sig likt ut.

En sådan vanlig grå måndag helt enkelt som inte bjöd på några större överraskningar mer än att jag fick ett bryt på fackombudet som jag ska MBL-förhandla med, just det ja, men det är ju ingen överraskning, mer ett konstaterande!

Kvällens pulspass var en riktig fullträff, och om jag tyckte att passet var bra nu, efter första gången, så kommer jag inta någon form av halleluja-stämning om några veckor eftersom alla pass behöver några veckor på sig för att mogna.

Det grymma ögon-candyt på gymmet var sig likt, heeeelt okej att vila ögonen på ett tag om jag säger så.

Ja, det blev en måndag som så många andra veckor.

Nu har jag tagit en het dusch, med kandilabern tänd, spottarna i badrummet härligt nersoftade, golvvärmen som värmde tassarna, musiken i högtalarna, filten i soffan, ljusen tända på bordet, tuplanerna i sina vaser, all jul bortplockad och mitt obligatoriska glas med citronvatten.

En grå lycklig måndag med andra ord...

Ja, imorse lämnade man gräddhyllan, lade en make för första gången på läääänge, och gav sig i väg mot en arbetsdag. Målet att somna innan två i natt fungerade, men 20 minuter! När klockan ringde imorse gick det förvånandsvärt lätt ändå att stiga upp och möta ännu en arbetsdag.

Så... nu är jag här, tillbaka på kontoret och det känns helt ok. Gick igenom situationen igår och kom fram till att jag känner mig taggat, mer laddad än någonsin, och mer utvilad än någonsin. Totalt utvilad och påfylld - nystart kallas det!

Idag är det inget möte planerat, dagen ska gå åt till att pyssla med löner, attestera och rapportera. Facket ska jag ta mig en allvarlig dust med igen, och resor ska beställas, möten ska bokas och kallas en helt vanlig dag alltså.

Eftermiddagen är vigd åt inläsning i ämnet "Arbetsmarknadsläget i länet och landet" en Workshop jag ska hålla imorgon där den största utmaningen ligger i att inte bli politisk.

En helt vanlig dag här på kontoret...

Mina medarbetare fick tillbaka sin chef, men personen JAG har inte kommit tillbaka, och planerar inte att göra det heller. Personen jag har som mål att fortsätta utveckla det liv jag fått smaka på under de två veckorna som gått, och det har varit en ljuv smakupplevelse, som jag snart vill återuppleva igen...