Nyss hemkommen från en rejäl handlingstur och tja, det blev mycket gott att stoppa i kundvagnen. Nu när jag kom hem tänkte jag skriva ett blogginlägg, men då, NEJ - då kom det några små tankar kring detta med bloggeriet som jag gärna delar med mig av och hoppas på många kommentarer.

Jag gjorde ju en bloggpaus i nov/dec och jag kan inte säga att jag kommit tillbaka efter detta snedsteg som för alltid kom att påverka min annars smått naiva människosyn. Jag brukar säga att jag är evigt tacksam att jag fick gå igenom detta helvete så att jag numera vet vad jag kan förvänta mig av omvärlden.

Men... nu till detta MEN, jag känner att mina blogginlägg blir ytligare och ytligare och att jag tänker mig för tre om inte fyra gånger innan jag skriver något. Jag undviker heta ämnen och ämnen som berör mig, vilket gör att bloggen numera handlar om Högre Höjder, mat & vin och annat ytligt och vardagligt.

Jag vill kunna skriva om hur det är att vara MIG, JAG i min omvärld. Men jag vågar inte... Känner mig äcklad när jag vet vilka som läser. Visst, dessa personer läste säkert före också utan min vetskap, och då var jag inte äcklad. Nu ser jag referenserna till min blogg, och kan lägga ihop ett och annat. Mår illa av bara tanken faktiskt...

Jag vet att internet är ett öppet forum och jag vet att vem som helst äger tillträde till det, men när man skickar vänners vänner för att läsa och tolka mina inlägg då är det tamejtusan något som är riktigt snett.

När mina blogginlägg blir källa för diskussioner där jag utesluts och där man drar sina egna slutsatser och väldigt drastiska sådana också, då är det också mer än fel.

Det är väldigt roligt att skriva om Dempsey, Amarone-viner, Bollinger och andra ytligtheter, men det fattas något - mina egna känslor.

Så ja, det ligger parmaskinka, timjan, parmesan, rosesallad, oliver, fetaost och andra smarrigheter i kylen. Amarone-vinerna är inhandlade, så det kan jag ju berätta om...

... men att det bor en klump i min mage som skriker att den inte vill till jobbet på måndag, att jag innan måndag måste fundera kring ett samtal jag fick idag om ett gräs som inte var grönare och där man nu vill börja vattna på den andra sidan, att blod är tjockare än vatten men ändå numera kan gå dig obemärkt förbi... sådant har jag tappat totalt avsmak att skriva om, och det är tråkigt och ledsamt.

Kommentarer tack!

Då var man äntligen uppstigen då, till ytterligare en ledig vardag och jag behöver knappast beskriva vilken skön känsla det är, nästan så att man får mersmak och längtar till något som jag knappt kan stava till SOMMARSEMESTER!

Hur som helst så blev det två avsnitt av McDreamy igår efter det att jag varit och tränat, ett riktigt skönt pass faktiskt. Hävdar bestämt att jag har Dempsey att tacka för att dejten med envise Blund gick över förväntan.

Nu väntar storhandling på Ica Maxi och Systembolaget, en lista med goda Amarone-viner är i tryggt förvar och nu ska det njutas av Italien på Högre Höjder i vinter.

Molnen börjar spricka upp, solen tar sig igenom, stora härliga flingor ramlar ner från himlen som idag bjuder på lite blåst, vilket gör att vi nog ska ta och klämma in en lång härlig promenad också innan jag placerar mig under pläden och fortsätter med min McDreamy-stund!

 Det känns som att det kan bli en fin dag idag...