- som en hjälte utan mod... var det värt att se mitt hjärtas blod?

Sitter och lyssnar på Sonjas album, och det är helt fantastiska texter. Jag gråter väldigt sällan till musik, jag lyssnar inte ens till texten oftast, men nu har jag fastnat för hennes skiva.

I över 40 min har jag suttit här i mitt fina mysiga och sköna hem och gråtit... det låter ju inte alls sunt. Jävla skit, vad jag hatar dig... Känns som att allt kommer tillbaka och spelar upp igen. Alla lögner, alla falska ageranden, allt du gjorde bakom ryggen. Det finns få människor jag avskyr så mycket som dig - vet du det?

Varför ska jag ens behöva ägna dig en tanke eller två nu när du är borta ur mitt liv? Varför flyger minnena upp till ytan och sårar igen, som om dom inte gjort tillräckligt under detta år - varför?

Förstår du vad du gjort? Mitt liv hängde på den sköraste tråd den kunde ett tag, och ändå fortsatte du att spela ditt falska spel fastän du visste vad otroligt ont det gjorde.

Det finns inga ord för allt jag känner nu, det är mest hat, ledsen har jag redan varit - men ändå tränger tårarna fram, och rinner salta ner på kinden, så jäkla ynklig man känner sig.

En sak har jag att tacka dig för i allafall - att du stack och lät mig bli människa igen, hur jobbigt det än var...

Var det värt att se mitt hjärtas blod?

Nu ska jag torka mina tårar och försöka ge mig på lite sömn... tror att jag behöver det efter denna känsloanstormning.

 

~M~

28 april 2007 23:45

Man behöver få ur sig allt ibland, det brukar kännas bättre efteråt.
Och du, han är inte värd dig. Istället för att hata honom, känn ingenting alls. Bespara dig energin att känna någonting alls för honom. Även hat är en känsla, han är inte värd att hata heller. Det absolut värsta man kan göra mot någon som han är att så att säga "nothing him", dvs. till och med hat är en komplimang, för då gör han intryck.
Låt honom inte göra det längre. Radera honom helt, du behöver honom inte, och han har sannerligen inte gjort mycket för att vara bra nog åt dig.
Jag tänker på dig tjejen!
Qram!

 

Sten

29 april 2007 01:32

Jag har haft samma kännsla av svek och av att bli övergiven som du... så här kommer en lång varm försiktig stöttningskram till dig, om du vill. Jag tänker på dig vännen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...