Nyss hemkommen från mitt första stationspass ever, och det blir garanterat inte det sista passet! 90 minuter lågintensiv träning ska jag nog få in i mitt träningsschema utan att påbörja nedbrytningen av kroppen. Here we go!

Ganska skrämmande vad lätt man blir beroende av endorfiner som kroppen utsöndrar. De veckor jag inte får träna pga sjukdom eller skada, de veckor mår jag piss även psykiskt. Kroppen är smartare än man tror...

Idag var det alltså en tisdag en helt vanlig arbetstisdag där jag skulle hålla en workshop på eftermiddagen och jag är helt nöjd med min insats och det glädjer mig att de som deltog också fick någonting med sig i sina kunskapspryggsäckar. Kunskap är aldrig tungt att bära...

Utöver workshop så gick en stor del av dagen till att påbörja projektplaneringen och planera för planeringen för projektet... omständigt, ja - effektivt, ja!

Nu ikväll bor det faktiskt en liten klump i min mage. Jag har alltid känt mig fysiskt trygg i min yrkesroll, men nu kan jag inte säga att jag gör det längre. Hade någon av mina medarbetare kommit till mig och berättat att det bor ens en liiiiten liiiiten klump av rädsla och oro i magen, så hade jag tagit den på största allvar. Jag vet inte hur jag ska gå vidare, om jag ska prata med min chef. Att känna trygghet är en förutsättning för mig. Känner mig utsatt och vet att de handlingar jag kommer att behöva göra i yrkesrollen kommer göra mig än mer utsatt.

Kanske återkommer i ämnet, kanske inte... men klumpen bor där, och det kommer kännas extra tryggt att sätta på skalskyddet på larmet i natt...

 

Sten

8 januari 2008 22:30

Kram till dig och massor av varm omtanke vännen.

(Idag blev det ingen sådan där rolig kommentar som jag brukar skriva till dig ibland, men en kommentar blev det i alla fall... *trött till tusen*)

 

Sten

11 januari 2008 08:43

Miniu...

så tyst det är där uppifrån Högre Höjder... hur mår du vännen?

Kramar till dig. Och massor av varm omtanke.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...