Om några timmar ska jag befinna mig på SPA och förbereda mig inför kvällens firande. Det blir ett lugnt firande, ett firande jag kanske hade önskat skulle se annorlunda ut. När jag klev in i detta hus på visningen i slutet av oktober 2006 och steg in i vardagsrummet var min första tanke ”här vill jag fira nyår” med den magnifika höjden och utsikten. I år firar jag nyår för första gången på Högre Höjder, inte på det sättet jag hade önskat och hoppats på, men på ett helt annat sätt – och jag är övertygad om att kvällens sällskap verkligen kommer göra kvällen och natten till något att minnas i många år…

Oxfilén ligger i kylen, hummern lika så. Pilgrimsmusslorna ska penslas med olja. Jordgubbarna väntar på Bollinger, parmesanen ska toucha potatismoussen… känns som att kvällen kommer att bli fin.

Som alltid på nyårsaftnar så blir jag lite lätt nostalgisk och tittar tillbaka på hur året 2007 verkligen var.

2007 var verkligen ett händelserikt år som bjudit på en utveckling jag inte har velat vara utan. Jag har utsatts, prövats, provocerats och testats… och lärt mig oerhört mycket om mig själv, och framför allt - om det som kallas livet. Jag har fått inse att livet är hårt, livet är tufft men även vansinnigt roligt.

Mitt första år som villaägare har varit stort. Den slitna 70-tals looken förvandlades till det som idag är mitt drömboende här uppe på Högre Höjder. Att få vakna upp här varje morgon är en riktig fröjd som jag bjuds på varje dag. Det var värt varje krona, allt slit, alla tårar, all frustration, all oro. Idag är det bortblåst, ikväll firar jag in det nya året i mitt hem – mitt älskade Högre Höjder!

Yrkesåret 2007 har varit omtumlande. Efter en mycket orolig vår med tråkiga besked, ständig oro och en viss rädsla, kom beskedet efter midsommar – vi fick det stora uppdraget jag bara kunde drömma om. Mina planer kastades omkull, jag kavlade upp ärmarna och genomförde en sommar utan semester för att i början av augusti möta upp vår nya verksamhet.

Jag utvecklades i mitt ledarskap och lärde mig en hel del om mig själv i mitt ledarskap. Insikten om mig själv har alltid funnits, nu berikades jag med insikten om hur grymma människor kan vara, och än idag har jag inte accepterat det som skedde när jag genomgick mitt livs största utmaning som ledare. Kniven som placerades i ryggen, kappor som vändes efter vinden, det otroliga sveket och den mycket stora besvikelse jag än idag har med mig. Tack för att jag fick den insikten, tack för att jag aldrig kommer bjuda på mig själv i samma utsträckning i yrkeslivet, jag är evigt tacksam för att det förmodligen kommer bespara mig många obehagliga stunder i mitt fortsatta yrkesliv. Jag lärde mig att ta ett steg tillbaka, jag står fortfarande tillbakalutad och har inga planer på att ta mig tillbaka till samma position som innan. Jag är stark där jag står tillbakalutad, jag är hungrig på kommande utmaningar, jag är rustad för kamp, jag är beslutsam och jag är fokuserad på att möta ett 2008 med en helt annan säkerhet i bagaget.

 Jobbet blev ett jobb, inte ett liv och helt plötsligt fanns det tid och framförallt kraft att upptäcka den andra delen av livet, mitt egna liv! Det är en väldigt spännande resa att med små steg forma en del av ett liv som inte riktigt är färdigformat ännu. Formationen pågår med ord som livskvalitet i varje tänkt handling. Jag hoppas att 2008 låter mig få fortsätta upptäcka och skapa livet, för det så förbannat skönt att leva med livet.

Största förlusten 2007 var när min älskade farfar lämnade jordelivet. Det går inte en dag utan en tanke på älskade farfar. Det finns många minnen och minnen kan ingen någonsin ta ifrån mig. Min Johnsson-rot somnade in och försvann, men jag ska fortsätta att utveckla Johnsson i mig till vissas stora glädje och andras förtret.

2007 var det året jag lånade ut mitt hjärta till personer som inte kunde hantera det på det sätt jag hade önskat. Jag fick inte tillbaka hjärtat helt och rent. Med dessa hemska erfarenheter kom det en och annan insikt som jag säkert kan ha med mig när hjärtat längtar ut igen. Just nu ska jag behålla hjärtat för mig själv och hoppas på att sorgen och sveken förvandlas till tro och hopp under 2008. ”Kärlekens dörr är svår att öppna och svår att stänga” och nog ligger det mycket i detta kinesiska ordspråk.

Om timmar kommer himlen här lysas upp av fyrverkerier, champagnekorkar kommer att sprättas, glas kommer klirras, löften kommer avläggas, pussar kommer ges, tal kommer höras, närhet kommer kännas…

Jag kommer höja mitt glas för mig själv, för att 2007 bjöd mig på insikter och utveckling. Jag höjer glaset för alla som behöver lite extra styrka under 2008.

Jag höjer glaset för alla mina nära & kära, och ni vet själv vilka ni är och hur otroligt mycket ni betyder för mig. Ni har funnits här, torkat tårar, lyssnat, kramats, omfamnats och visat vad vänskap och kärlek verkligen är.

 Tack för att ni delade 2007 med mig, nu vill jag dela 2008 med er...