Jag var och godkände lite bloggkommentaren och läste Filurens kommentar och den träffade mig rätt i hjärtat. Funderade och klurade på detta med bloggens vara eller inte vara igen. Klokare blev jag inte. Jag vill fortsätta blogga, det som gör att jag tvekar är den stora avsmak jag känner, äcklad av att någon läser, tolkar och gör big news av det som skrivs. Äcklad är verkligen rätt ord...

Det har gått en vecka, en vecka med alldeles för många stunder av total tomhet. För det är just tomhet jag känner, tomhet blandat med den fruktansvärda besvikelsen som inte har någon botten. Motgångar och stunder där det inte går som man vill, har jag haft många av och det är just av dom som jag hämtar min styrka, det brukar födas styrka ur dessa situationer. Av denna situation har jag inte sett någon styrka ännu, och jag har inte tid eller lust att känna mig mer ledsen.

Idag var det jobbdags igen och hur det kändes kan jag utelämna. Stannade kvar och jobbade undan en hel del, och när jag satt där så insåg jag faktiskt hur oerhört mycket jag gillar mitt jobb.

Nu kommer det bli en tid av distans med stort D. Distans som innebär att jag tänker fokusera på att ta hand om MIG själv, för även jag är människa. Visst, jag är chef, jag har fått utsått en del, kommer säkert att få utstå ännu mer, men även jag är människa och det tror jag många glömmer bort. Det ingår i mitt jobb att bli kritiskt granskad, jag har blivit det, är det och kommer att bli det - och jag tar det gärna om man gör det utifrån min roll som chef, men att gå bakom ryggen på en människa är bland det fulaste man kan göra och det är gjort. Placera en kniv i ryggen på den du går bakom så har du hela min känsla förpackad och klar så här i jultider... Ingen vill uppleva det, men tyvärr finns det inget öppet köp eller bytesrätt på den känslan, så du får leva med den... och jag lever med den.

Väl hemma på Högre Höjder så åkte håret upp i en tofs och jag blev mitt privata jag, så underbart skönt. Tände upp alla ljus, tog en TREO och satte på lite skön musik. Älskar mitt hem, här får jag ro!

Om det någonsin kommer födas styrka ur detta så kommer förlossningen att ske i min soffa, under min pläd...