... så damp det ner ett mail i min inbox.

Snipp, snapp, slut... så var sagan slut!

Kanske ska jag inte vara förvånad...

Att be om att inte bli lekt med, att sätta ärlighet först, att kommunicera öppet och konkret, och så detta...

... kalldusch!

Jag tror verkligen allt för gott om folk, och det är ännu en gång bevisat. Att svin kan bete sig som svin, det visste jag. Men när det är allt annat än svin som tar en feg jävla väg bara för att man tror att man går en genväg som man tror sårar mindre.

Så fegt...

Så respektlöst...

Så lågt...

... och så sant! 

Hemma och mellanlandar innan ett kundbesök. Mailboxen fullständigt överöst med saker att ta i tu med innan jag kan göra kväll.

Samarbetsavtal, konsultavtal, kunskapsprov, faktureringar, attesteringar, konteringar, kundbesök, examinationsplanering, intyg... och klockan 8.15 ska jag vara påläst inför ett anbud också. Inser var jag kommer tillbringa kvällen...

Nyss kommit hem från en tur till Härnösand, där jag tog en lunch och pratstund med en av mina medarbetare som arbetar där. Så otroligt vackert det var i morse, det var ett riktigt vinterlandskap och jag hade bestämt mig för att köra sakta och försöka njuta av det fina. Att inte ha gasen i botten var en bra träning för mig idag känner jag...

Nu ska jag landa lite, mår inte alls bra och som jag är nu kan jag inte gå på ett kundbesök. Natten var återigen inte den bästa, somnade gråtandes och då vaknar man garanterat med huvudvärk och svullna ögon.

Ja, jag ville ge situationen en chans, jag ville ge personen en chans och det jag får tillbaka är känslor av besvikelse. Idag har inte besvikelsen någon botten alls. Befogat eller inte? Det vet bara stjärnorna...

Ni är säkert några som tyckt att jag varit naiv som verkligen givit det en chans, och ja, ni hade nog rätt. Det är mitt fel... skulle aldrig ha trott på det, så mycket jag skulle besparat mig då.

Idag gör det ont... och idag är jag inte stark...