Hjälp mig nu, gamla unga, kända okända, nära och kära...

Av miniu - 3 januari 2008 15:46

Nyss hemkommen från en rejäl handlingstur och tja, det blev mycket gott att stoppa i kundvagnen. Nu när jag kom hem tänkte jag skriva ett blogginlägg, men då, NEJ - då kom det några små tankar kring detta med bloggeriet som jag gärna delar med mig av och hoppas på många kommentarer.

Jag gjorde ju en bloggpaus i nov/dec och jag kan inte säga att jag kommit tillbaka efter detta snedsteg som för alltid kom att påverka min annars smått naiva människosyn. Jag brukar säga att jag är evigt tacksam att jag fick gå igenom detta helvete så att jag numera vet vad jag kan förvänta mig av omvärlden.

Men... nu till detta MEN, jag känner att mina blogginlägg blir ytligare och ytligare och att jag tänker mig för tre om inte fyra gånger innan jag skriver något. Jag undviker heta ämnen och ämnen som berör mig, vilket gör att bloggen numera handlar om Högre Höjder, mat & vin och annat ytligt och vardagligt.

Jag vill kunna skriva om hur det är att vara MIG, JAG i min omvärld. Men jag vågar inte... Känner mig äcklad när jag vet vilka som läser. Visst, dessa personer läste säkert före också utan min vetskap, och då var jag inte äcklad. Nu ser jag referenserna till min blogg, och kan lägga ihop ett och annat. Mår illa av bara tanken faktiskt...

Jag vet att internet är ett öppet forum och jag vet att vem som helst äger tillträde till det, men när man skickar vänners vänner för att läsa och tolka mina inlägg då är det tamejtusan något som är riktigt snett.

När mina blogginlägg blir källa för diskussioner där jag utesluts och där man drar sina egna slutsatser och väldigt drastiska sådana också, då är det också mer än fel.

Det är väldigt roligt att skriva om Dempsey, Amarone-viner, Bollinger och andra ytligtheter, men det fattas något - mina egna känslor.

Så ja, det ligger parmaskinka, timjan, parmesan, rosesallad, oliver, fetaost och andra smarrigheter i kylen. Amarone-vinerna är inhandlade, så det kan jag ju berätta om...

... men att det bor en klump i min mage som skriker att den inte vill till jobbet på måndag, att jag innan måndag måste fundera kring ett samtal jag fick idag om ett gräs som inte var grönare och där man nu vill börja vattna på den andra sidan, att blod är tjockare än vatten men ändå numera kan gå dig obemärkt förbi... sådant har jag tappat totalt avsmak att skriva om, och det är tråkigt och ledsamt.

Kommentarer tack!

Allmänt

Dela

Ingrid

3 januari 2008 18:57

Vet du, var den du är. det sista jag kommer att kalla dig är ytlig, det får stå för någon annan. Låt dina känslor komma i bloggandet, varför inte, inga namn bara, din blogg ska ju handla om dig, dina känslor, ditt liv, vad du tycker och känner, är det inte det som bloggen är till för.
Kramen

3 januari 2008 19:15

Du vet vad du ska göra - fortsätt skriva!!
Skriv om precis allt du vill !
Allvarligt tjejen, du är ju inte ensam i världen om att ha idioter som läser bloggen, om att folk överanalyserar det du säger och allt möjligt annat - sånt händer ju inte bara dig. Det är bara att skita högaktningsfullt i skitsnack som kommer upp, och ta allt med en rejäl skopa salt.
Vem är det som är värst? Du som bloggar, eller den som skickar sin vän att läsa och övertolka din blogg? Du som är ärlig och rätt fram med dina åsikter, eller den som smyger med sina och snackar skit ?
Du vet svaret. Och du vet vad jag tycker - fortsätt blogga, och blogga om vad helst du vill !!
Qram!!!
// M

http://cruxansata.bloggagratis.se

Figgelito

3 januari 2008 21:09

You girl!

Jag vet att det ligger stolthet och självinsikt i ditt inlägg ovan.
Sorgligt nog säger detta en hel del om din omgivning och det är bara att beklaga.
Håller med om du ska vara lycklig över att detta kom nu och det finns tillfällen i det kommande livet du återigen kommer vara tacksam för den lärdomen du fick.
Lyft inga på dina axlar du har tillräckligt.
Sätt inga (män eller kvinnor) på någon piedestal no se ever. Du är världsbäst på att göra det. SLUTA MED DET NU!!!!

Som vän och bloggläsare uppskattar jag dina snobberier om amarone och Ripassa-druvan men jag vill även läsa om dina åsikter som är sunda. Det är få förunnat att kunna uttrycka sig som du gör.

filuren

4 januari 2008 01:45

Jag som är en av de okända, alltså inte när och kär... bara en anonym läsare som sitter långt ifrån Högre höjder och all hetluft som glider runt där uppe ibland.
Jag skulle nog sörja om din blogg blev ytlig och tappade den djupa känslan.

Vill jag läsa bloggar om mat, vin och uteliv så finns det 1000-tals andra bloggar att läsa... men "väder-och-vind" prat får jag för mycket av ändå.

Anledningen till att jag fastnade för denna blogg och nu är en trogen läsare är att jag får någonting av den... jag kan till och med komma på mig själv att fundera på vad "miniu" har gjort idag... ;)
Det du ger med din blogg är för mig... tankar! Jag tänker några varv till... Får lite aha-upplevelser och nickande leenden... Det är det här som är utveckling som människa. Som sagt vill jag läsa ytligt trams finns det många ställen att göra det på och det är säkert många människor som vill ha det så och som vill skriva så... men du bad om hjälp och det enda jag kan erbjuda till hjälp är min åsikt!

Summa summarum:
Du bestämmer själv men jag vill berätta att din blogg ger mig något i min utveckling som person!

http://filuren.bloggagratis.se

Sarah

4 januari 2008 08:33

Usch, jag vet precis vad du menar... och jag vet hur det känns att behöva väga orden på vågskål. Men, du är du, och dina tankar och värderingar är dina, ingen annans. Har folk problem med det, och dessutom åsikter och synpunkter man dock inte vågar ta face-mot-face, ja, då är det DE som har problem. Inte du.
Man SKA få skriva om vad man vill, såvida det inte är personliga påhopp och annat självklart.
Jag hoppas du håller i, jag tycker om att läsa vad du skriver!
kram

http://www.wallskog.blogg.se

Grodis

4 januari 2008 17:45

Ännu ett stort Fan av din blogg, miniu!
Jag kikar in här varje dag och stormtrivs. Du har en förmåga att skriva, om litet och smått, om viner och Höga höjder.. som tar mig till en annan värld. Det kan låta klichéaktigt, men det är FAKTA.
Jag förstår dock vad du menar med att inte kunna skriva vad man vill. Jag är i en liknande situation just nu, och det är jättejobbigt. Skulle verkligen behöva få det ur mig! Ibland har jag funderat på att skaffa mig en till blogg, just för såna tillfällen, en helt anonym. Det är ju enkelt här på bloggagratis.se också... Dock har jag inte kommit till handling och vet inte om jag kommer göra det heller. Men möjligheten finns ju!

En stoooor fredagskram till dig och jag höjer vinglaset (ja, vin idag IGEN!) och skålar med dig, min kära nätvän!

http://grodis.bloggagratis.se

Tankar som mal...

Kommentarer (17)

Av miniu - 4 februari 2008 21:27

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något. Känner mig ö...

Skrämd till tystnad...

Kommentarer (8)

Av miniu - 4 februari 2008 17:10

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it! Dags att lägga ett kapit...

Det här liknar FAN...

Kommentarer (6)

Av miniu - 1 februari 2008 18:03

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt* Två övertids...

Längtan...

Kommentarer (3)

Av miniu - 30 januari 2008 22:50

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...