Dags att inse att det kommer bli svåra problem att vända tillbaka dygnet på måndag, men jag borde ta den sorgen då, och inte nu! Kunde inte alls somna igår, dels för att det blåste som attan, men tror bestämt att Treo-drinken gjorde fröken lite piggare, så Mr Dreamy fick trötta ut mig, men det gjorde han inte riktigt. Nåväl, hamnade i sängen och där fick jag ligga sömnlös ett tag, och jag låg och stirrade upp i taket och funderade på breppet "Blod är tjockare än vatten", och jag måste erkänna att jag alltid skrivit under detta begrepp, men jag vette katten om jag gör det nu.

Familj och släkt ligger mig varmt om hjärtat och betyder väldigt mycket för mig, men för några år sedan genomgick jag det som för mig var en början till ändring. Timmar av tårar och tandagnisslan av svek, att veta att ens närhet har uppenbarliga problem med att hantera en tjej som inte väljer att gå den vanliga vägen, utan snarare väljer att gå en annan väg, en väg som sticker ut lite mer, kräver lite mer, utmanar lite mer, men jag är ändå samma människa med samma behov, vägen fram till behoven var bara lite annorlunda...

Jag försöker tänka att de må vara deras problem om dessa människor har svårt att ta mig för den jag är.

Men innerst inne, längst in i den starka människan, så känner jag ändå en besvikelse för att jag inte respekteras för den jag är, för det val jag gjort i livet.

Blod ska ju vara tjockare än vatten, och mitt mål just nu är att få även blodet att rinna av mig som vatten, att få blodet att inte vara tjockare än vatten. Detta för min egen skull, min energi, mitt egetvärde. Jag har kommit en bra bit på väg, men jag har en bra bit kvar att vandra.

Jag vandrar den vägen med mod, stolthet, ärlighet men även med besvikelse, sorg och uppgivenhet - för blod är tjockare än vatten, och jag önskar att jag kunde låta det vara så...

Vill jag att blodet ska vara tjockare än vatten?

Är mitt blod tjockare än vatten?

Vill jag att blodet ska rinna av mig lika lätt som vatten?

Rinner blodet av mig lika lätt som vatten?

 

Figgelito

4 januari 2008 13:13

Något svar har jag inte att ge Miss. Det jag kan erbjuda är en tanke. Ibland måste man ge upp och i detta fall kanske du måste låta släktblodet bli till vatten för att kunna fortsätta din egna utveckling utan att tappa energi och fokus.
¨
Jag vet att det inte är så lätt i ditt fall, du har andra faktorer att ta hänsyn till.
Keep going!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...