Gästerna har åkt, diskmaskinen är klar, köket prydligt och fint, matbordet avtorkat och kvar är jag...

Med mina förbannade känslor, känslor som inte verkar ha någon botten just nu, känslor som inte verkar ta slut - ever...

Tanken är lockande att fylla på glaset med ytterligare ett glas gott rött, och titta ut över staden, stjärnorna som täcks av molnen, berget som knappt syns, havet som stormar och livet som rör sig medan staden övergår till natt.

Skrev nyss en kommentar på en blogg om att sortera bland sina känslor, något som hjälpt mig många gånger och fått mig att gå framåt då man stampar runt i förvirring och inte vet vad man känner i skuggan av känslostormar och känslovirrvarv.

Jag har en metod som jag tycker är jättebra, och som fungerat varje gång. Sätt äggklockan på 30 minuter och skriv ner de känslor du upplever. Tro mig, många är de gånger jag tassat upp i natten för att jag legat och vänt mig bland mina känslor, stora som små, för att jag inte hittat ut och tappat fotfästet för ett tag.

Att vara ärlig mot sig själv är det främsta man kan kräva, hur obehagligt det än må vara. Man skriver upp känslorna, de konkreta känslor man känner i känslostormen och sorterar. Detta låter säkert plättlätt, men försök att göra det då du förnekar alla känslor, du skäms för att du känner så, du inte vill känna så eller är rädd för känslorna.

Klockan ska påminna om att det inte är för alltid du ska vara i det tillståndet, och att när de 30 minuterna är över - så har du mer konkreta känslor att bearbeta och hantera, på ett mycket mer konstruktivt sätt.

Första gångerna jag gjorde detta var det ett rent helvete, ska jag erkänna för någon (läs mig själv) att jag är RÄDD eller kanske LEDSEN?

Nu, idag är det en metod jag försöker använda allt som oftast, i svåra stunder eller i mindre svåra stunder. I svåra samtal på arbetet, i samtal med vänner men framförallt i utveckling av mig själv.

För hur ska vi kunna vara ärliga mot någon annan om vi inte kan vara ärliga mot oss själva...

 

Sten

6 januari 2008 00:23

Så klokt skrivet tycker jag. Jättebra idé, idén med äggklocka. Massor av varm omtanke till dig vännen! Och massor av kramar.

 

Camilla

6 januari 2008 02:47

Det märks att du har en styrka som heter duga. Ditt liv verkar så skönt.
Att våga erkänna sina känslor är det största steget mot att komma i kontakt med sig själv.

 

PM

6 januari 2008 03:16

Och varför sover du inte ännu? Frågar den som precis har givit upp ett försök att somna. (Beror kanske på att jag såg på en film tills klockn var allddeles för mycket. Fanny och H sover i alla fall.
Puss

 

M

6 januari 2008 13:24

Skitbra metod tycker jag! Fortsätt med det :)

Qram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...