TACK för alla kommentarer, telefonsamtal, mail och sms. Ingen nämnd - ingen glömd!

Bloggandet ska få ligga på is ett tag. Hoppar bara in och säger att jag lever, jag har som avsikt att komma tillbaka, men bara framtiden vet när.

Gårdagen tillbringades hemma och det blev några samtal med kollegor och chefer, och jag saknar ord. Avstånden känns, men att ett samtal med en kollega 70 mil bort känns så nära, jag kunde riktigt känna värmen.

Jag har lovat alla och mig själv att vara "fit for fight" till veckan igen. Får panik av bara tanken. VILL INTE, VILL INTE, VILL INTE, VILL FÖR FAAAAN INTE ALLS! Jag brukar lyssna på min magkänsla, men jag tror dessvärre inte att jag kan göra det denna gång, det knyter sig i magen när jag tänker på att jag förväntas vara redo till veckan igen.

Det finns en person som sagt något mycket personligt till mig denna hösten, som jag haft lite svårt att förstå om jag ska vara ärlig, men nu förstår jag, först nu förstår jag hur man faktiskt mår när man känner sig så här. Jag förstår att den personen inte vill, inte kan, inte orkar och inte vet när orken kommer tillbaka... Jag har full förståelse för att det just nu. Jag vill heller ingenting annat än att vara ensam med mig själv just nu. Ensam med mig och mina tankar, tankar som gör så förbannat jävla ont. Kanske är felet att jag blickar framåt, jag får helt enkelt ihop ekvationen att det kommer en framtid av detta. Jag har så svårt att se mig själv i en framtid när jag mår så fruktansvärt dåligt.

Nu har jag berikats med den erfarenheten också!

Samlandet av livserfarenheter fortsätter...

Nu väntar duschen innan det är dags att förbereda lunchbjudningen som ska gå av stapeln här på Högre Höjder. Därefter blir det enormt med concealer och foundation, måste ut i civilationen och ingen ska få se mig så här livlös och blåmig, för hjärtat mår skit och det syns i ögonen. Det finns ingen vilja, inget gnistrande, inget hopp - bara en fruktansvärd sårande smärta... 

Jag har ärligt tappat tron på människan - och när kommer den tron tillbaka?

 

Kollega alldeles för långt bort

1 december 2007 11:15

Jag tror att du ska försöka fokusera på att tillåta dig vara ledsen och besviken. Du får vara det. Att lyfta luren och ringa var starkt gjort av dig. Tänk inte på nästa vecka, försök vara här och nu, och tillåt dig att må dåligt, vi förstår det.
Vi förväntar oss inte att vi på onsdag hör en sprudlande glad Marianna eller att vi mottager dina rapporter med entusiasm och framtidtro, vi förstår.

Sköt om dig gumman och tänk bara på dig själv just nu. Vi är många som lider och förstår dig.
Kram

 

Figgelito

1 december 2007 12:21

LYSSNA NU!!!!!!!!!!

Det är OKEJ att må som du gör efter det som hänt. Förneka ALDRIG det!!!

Det största felet med dig är att du redan NU är i nästa vecka. Kanske kommer det en ursäkt innan dess?
Om inte får du träna på att leva utan den med de konsekvenser det kommer att innebära för dig.

Lyxlira i helgen och mår du lika dåligt till veckan anser jag att du bör överväga en sjukskrivning för din egen skull. Alla skulle förstå om du valde det alternativet.

Se dig själv i spegeln du är segare än någon annan. Du reder dig, du kommer upp på fötterna igen och du gör det med stil.

Kan jag fresta med en promenad på Djurgården? Lunch på Ulla Winbladh? SPA på Hasseludden? Middag på hemmaplan och en drink på Sturehof?
Jag vill vara med dig NU.
Det finns andra i din omgivning säkerligen som tar hand om dig men jag vill finnas nära nu.

Du vet var jag finns.

 

Sten

1 december 2007 14:21

Miniu... vad är det som har hänt, vad är det som håller på att hända...

När jag har läst i din blogg om concealer och foundation och så, så har jag tänkt "visst blir man (kvinna ;-)) fin av sådant, men inte tar väl sådant bort "livlös blick, dåligt inre mående"...?"

LÄnge har jag undrat om det inte behövs läggas om en del, livsstil där på Högre Höjder, vad det gäller jobbet... är det verkligen värt så mycket av "må skit i hjärtat" att du utsätter dig för sådana faktiska risker som de du berättat om?

Kram till dig min vän!

 

Ingrid

1 december 2007 15:16

Tillåt dig att vara ledsen, besviken, arg, du får vara det, jag förstår hur du känner, och varför ska jag berätta en annan gång.
Jag tänker på dig varje dag.
Kramar i massor

 

filuren

3 december 2007 23:40

Jag blir alldeles tom när jag läser... Känner inte dig IRL. Jag var in och läste ett inlägg för ett tag sen som jag kände igen mig i så väl... handlade om jobbet. Nu sent en kväll tänkte jag... måste in där igen. Läsa om lite ärliga åsikter (de tilltalade mig och jag kände mig mindre ensam). Nu blir jag alldeles ledsen när jag läser alla dina hopplösa ord...
Vill bara skicka en tanke! Från en främling till en annan i bloggvärlden! Du har gjort intryck på mig i alla fall (fast jag inte vet vem du är). Du verkar vara en sund människa, en som är på riktigt och vågar vara "fel" (hoppas du förstår hur jag menar... i denna värld där alla ska vara perfekta är det så underbart när någon visar öppet att jag är inte perfekt, för det finns det ingen som är, men det är så få som står för det)
Svammel svammel kanske det låter som, jag vill bara skicka en kram genom nätet!

http://filuren.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...