Ett perfekt hem i allafall...

Av miniu - 4 december 2007 18:49

Jag var och godkände lite bloggkommentaren och läste Filurens kommentar och den träffade mig rätt i hjärtat. Funderade och klurade på detta med bloggens vara eller inte vara igen. Klokare blev jag inte. Jag vill fortsätta blogga, det som gör att jag tvekar är den stora avsmak jag känner, äcklad av att någon läser, tolkar och gör big news av det som skrivs. Äcklad är verkligen rätt ord...

Det har gått en vecka, en vecka med alldeles för många stunder av total tomhet. För det är just tomhet jag känner, tomhet blandat med den fruktansvärda besvikelsen som inte har någon botten. Motgångar och stunder där det inte går som man vill, har jag haft många av och det är just av dom som jag hämtar min styrka, det brukar födas styrka ur dessa situationer. Av denna situation har jag inte sett någon styrka ännu, och jag har inte tid eller lust att känna mig mer ledsen.

Idag var det jobbdags igen och hur det kändes kan jag utelämna. Stannade kvar och jobbade undan en hel del, och när jag satt där så insåg jag faktiskt hur oerhört mycket jag gillar mitt jobb.

Nu kommer det bli en tid av distans med stort D. Distans som innebär att jag tänker fokusera på att ta hand om MIG själv, för även jag är människa. Visst, jag är chef, jag har fått utsått en del, kommer säkert att få utstå ännu mer, men även jag är människa och det tror jag många glömmer bort. Det ingår i mitt jobb att bli kritiskt granskad, jag har blivit det, är det och kommer att bli det - och jag tar det gärna om man gör det utifrån min roll som chef, men att gå bakom ryggen på en människa är bland det fulaste man kan göra och det är gjort. Placera en kniv i ryggen på den du går bakom så har du hela min känsla förpackad och klar så här i jultider... Ingen vill uppleva det, men tyvärr finns det inget öppet köp eller bytesrätt på den känslan, så du får leva med den... och jag lever med den.

Väl hemma på Högre Höjder så åkte håret upp i en tofs och jag blev mitt privata jag, så underbart skönt. Tände upp alla ljus, tog en TREO och satte på lite skön musik. Älskar mitt hem, här får jag ro!

Om det någonsin kommer födas styrka ur detta så kommer förlossningen att ske i min soffa, under min pläd...

Allmänt

Dela

Figgelito

4 december 2007 19:28

Du säger förlossning av styrka. Jag kopplar CTG´n och ser och hör förvärkar eller är det pinvärkar? Det kommer styrka jag lovar och under förlossningen kommer alla som du vill ska vara med, att vara med!!

En snabb förlossning är inte bra, en lång förlossning är jobbig och slitsam men om du bara har fokus med dig (och du är den mest fokuserade människa jag skådat) kommer det att gå bra.

Du kan välja smärtlindring i ditt skede i din förlossning det fördröjer inte förlossningen. Jag kan till och med lova att värkarbetet inte avstannar och det kan jag inte lova många gånger på en dag.

GO GO GO GO GO GO GIRL!!!

Elin

4 december 2007 19:39

Ja ja ja! Kul att se dig tillbaka igen.
Ditt blogginlägg idag är verkligen välskrivet och jag kan, fastän jag befinner mig långt i från dig, känna känslan.
Du skriver starkt och vackert. Det hörs att du är stark, och det finns ingen tvivel på att du kommer starkare ur det.

Skickar också en kram.

Ingrid

4 december 2007 19:40

Fan, vad jag har saknat din blogg, yes, äntligen ett nytt inlägg. Du kommer att få en smärtsam förlossning, alla som varit med om en vet att det gör ont, men sak kan jag lova dig, när det är över är smärtan som bortblåst. En väldligt skön liknelse du använder, när d in "förlossning" är över, jag lovar, det bästa kommer ut av den.
Kramar i massor

Sten

4 december 2007 19:51

Jag skickar en kram till dig jag med. Och som alltid är det väldigt givande att läsa i din blogg, att få ta del av det du är med om.

Massor av varm omtanke till dig vännen.

Helle

4 december 2007 21:54

Du har möjligtvis inte funderat på att bli krönikör?
Du skriver fantastiskt och orden och tankarna flödar. Kvalitet var ordet!

Miniu svarar

4 december 2007 22:08

Figge; Du har rätt, det är värkar, men då vill jag att det ska vara förvärkar och inte pinvärkar, för visst är det väl pinvärkarna som inte leder till någonting? (nåt borde jag väl snappat upp!)
Känns som att förlossningen blir lång, men det blir styrka - frågan är bara när.

Elin; Bra att känslan kan komma fram. Jag fick ditt mail, har bara inte hunnit svara.

Ingrid; FAN vad jag saknar DIG också! Din berättelse var så äkta och så lika. Syns snart, lovar att klämma in dig innan jul, så det så!

Sten; tack!

Helle; Nej, krönikör är inget för mig. Roligt att du gillar det. Kvalitet är en paroll i mitt liv.

Tomas

4 december 2007 22:19

Tomas hälsar till Figge att livet går att leva utan förlossningar :0)

M: Glad att se dig igen! Nästa gång en liten brandbil tutar så föreslår jag att du kollar upp. Eller det kanske bara är stora brandbilar som får fröken kräsen att titta upp?

Stina

5 december 2007 17:34

Skönt att se att ditt bloggande har kommit igång igen!:0) Och att du så sakteliga tar dig in i matchen på jobbet igen. Jag säger inte att det är lätt, men har man blivit avkastad så är det bra att pallra sig upp i sadeln igen - för sin egen skull. Grattis tjejen!
Ang det du skrev om att vara chef OCH människa: Stjäl några kloka rader från kirurgen Emmanuel Ezra igen och håller med honom fullt ut att "oavsett om relationen handlar om chef-anställd, läkare-patíent, säljare-kund, lärare-elev...så är mötet först å´främst ETT MÖTE MELLAN MÄNNISKOR!" Tänker man på vad DET innebär så förstår man att hänsyn, respekt och inte minst "vanligt hyffs" är det som gäller åt bägge håll. Där viker jag mig aldrig!
Kramen...

Tankar som mal...

Kommentarer (17)

Av miniu - 4 februari 2008 21:27

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något. Känner mig ö...

Skrämd till tystnad...

Kommentarer (8)

Av miniu - 4 februari 2008 17:10

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it! Dags att lägga ett kapit...

Det här liknar FAN...

Kommentarer (6)

Av miniu - 1 februari 2008 18:03

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt* Två övertids...

Längtan...

Kommentarer (3)

Av miniu - 30 januari 2008 22:50

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...