Det ni! Nu tror ni allt att fröken gått och blivit galen, för nu är bilen beställd, med ISOFIX bilbarnstolsstols montering som nu ska vara standard. Det blev ganska roligt när Jocke och jag gick igenom tillbehörslistan och han tvingade mig att lägga till detta tillbehör.

No more comments...

Det blev ingen kombi i allafall, det blev en riktigt fräck liten pärla istället, ska nog vara hemlig några veckor till, för det dröjer innan jag ska entra Sundsvalls gator med lite mera kraft under huven!

Nu är den alltså beställd och jag känner mig riktigt nöjd med alla val, och tror att det kommer bli en riktig härlig körglädje, och när jag säger körglädje så är det kanske inte så svårt att gissa vilket märke lotten föll på. Otrohet är inte min grej, och kommer aldrig att vara heller!

Jag är placerad på en avbytarbänk där jag måste vänta på att få vara med och leka igen...

Eftersom jag samlar på erfarenheter just nu och önskar att jag hade flera, så kommer här ytterligare en erfarenhet, hur ogärna jag än önskar att jag hade fått den.

Det är ensamt...

Det är ovant...

Det är ovisst...

Det är stundtals överjävligt...

Det är frustrerande...

Jag tänker inte sitta och låta livet passera medan jag är placerad på bänken, men jag tänker verkligen ge bänken en chans, en chans att stanna upp och leva här och leva nu - på avbytarbänken!

Det är lördagkväll på Högre Höjder. En snabb middag med mormor & co, sedan hem igen. Hemma väntade lite pyssel som man annars inte har tid med. Att välja en lördagskväll för detta var lite otippat.

Nu är sommarmöblerna inhöstade, så att det blir fint när vårsolen gör entré på Högre Höjder igen!

Tände upp lite härliga ljus, satte på nya Le Marc-skivan och kan inte annat än att rekomendera den skarpt om man gillar hans sköna musikstil, en riktig musikupplevelse.

Tog mig an "operation gå igenom kläder" och jäklar i min lilla låda vad fröken har grejer, ska inte gå in på några antal här inte... men det finns helt klart oanade reserver här på Högre Höjder. Nu finns det ju ingen som kan bevittna hur jag ibland svär på mornarna för att det inte finns några kläder, men nu fanns det helt plötsligt groteska mängder...

Mycket rutigt, mycket randigt, mycket blommigt, mycket Gant, mycket Jackpot och en hel del Sand, lite Marc´o Polo... preppy så det förslår! 

Gick igenom alla mössor, vantar och halsdukar också, oanade reserver även där, nu är jag redo för lite vinter!

Bytte batterier i min Bang & Olofsen och svor lite över hur jäkla svårt det kan vara att konstruera telefonen så att det är praktiskt också, inte bara snyggt!

Nu tror jag att jag snart ska ta med mig min bok ner till sängen, eller kanske bilkatalogerna för nu är det sista detaljerna som ska väljas innan det blir slutgiltigt till veckan.

Det är ganska skönt att vara mig just nu...

... härjar på kontoret just nu. Mina medarbetare är i Härnösand och jobbar idag, så det är bara jag och mina tankar som äger kontoret just nu. Tänkte ta en dag och beta av allt som ska göras. Offerter skrivas, projektarbeten gås igen, projekt planeras, pressmeddelanden skickas ut, personalplaner göras, utvecklingssamtal följas upp... så jag lär ju ha att göra i dag.

Mamma kommer förbi på en lunch idag, och jag tror det bli Oscar som hon får välja.

Lite trött är man så här på onsdagsmorgonen. Kvällen blev sen. Hade tänkt att hoppa i säng tidigt igår, och kanske nyttja rummet jag aldrig använder att mysa i. Tanke och verklighet gick inte ihop. Hamnade framför datorn med Facebook, och trots lite svordomar och andra fula ord, så har jag nog blivit biten... vi får se!

En riktigt skön men kall kvällsprommis med Stina blev det igår. Som alltid med Stina så tenderar våra samtal att bli djupa och innerliga, och berikar mig massor.

Ord räcker inte till, men jag hoppas Stina att du förstår att jag verkligen vet vad du genomgår och min enda tröst är att det inte blir sämre. Det var några år sedan jag befann mig där... varje steg var ett helvete. Stegen tenderas att tas utan att man vet om det senare... och varje steg är ett steg närmare målet. Vägen tillbaka är ett helvete, jag vet - det är då den egentliga resan börjar!

Det var också då jag började funderade över hur jag ska leva mitt liv, och det kändes lite bittert att behöva göra det i allt för unga år, då man bara ska vidare, uppåt, springa ännu snabbare, sträva efter ännu mer...

Idag, många år senare, jobbar jag fortfarande med att försöka leva livet här och nu, inte tänka mycket på framtiden, och ni som känner mig sitter säkert och skrattar nu, för jag har verkligen svårt med det just nu - Leva här och leva NU!

... men... jag tror att den erfarenhet jag måste bära på i livet, att vara livrädd att hamna i helvetet igen, gör att jag ibland tvingas leva i framtiden.

Just nu är det känslorna kring hur livet ska lägga sig som kretsar runt.

Jag är i den åldern där man verkligen ska utvecklas, man ska vidare, man ska uppåt, man ska springa ännu snabbare. Som person är jag också så, jag vill vidare - jag har mina mål i livet!

Nu krockar viljan med den krassa verkligheten, och jag kan inte annat säga än att jag känner en oro för hur detta springande verkligen sliter, men det känns så bittert att sitta här i sina bästa år och tänka på "downshifting"...

Ett jobb utan produktionsansvar, personalansvar, ekonomiskt ansvar - det är inte jag!

Det är just där i mitten av den mixen jag trivs som allra bäst, det är där mina styrkor kommer fram - det är där jag växer och utvecklas...

Det var mina onsdagsförmiddagstankar.

I en tid där allt bara känns kaos, och jag själv befinner mig i en situation som känns stundtals överjävlig på det privata planet och i yrkeslivet, så kom jag idag på mig med att damma av några kloka ord som legat långt ner i medvetandet:

Det är viktigt för mig att gå till något, inte fly från något...

Nu gäller det att leva upp till det.

Efter fyra veckor var det dags för världens bästa lillkusin att entra träningen igen... Nu blir äntligen träningen sig lik igen, när hon kommit upp i flås. Idag var hon liiiite blek om nosen, men hon kommer igen - det är ju inte för inte hon är min kusin!

Efter pulspasset blev det ett gympass, men ett o annat konstaterande och lite roliga skratt... ett riktigt zoo - det måste ha varit öppet hus idag!

Nu kör vi - håll i hatten!

... att imorgon när det är morgon på Högre Höjder så ska jag hoppa upp ur sängen, och känna mig totalt genomtränad. Känna triceps som börjar få lite fina former, känna låren som är starkare än någonsin och bröstmusklerna som är starkare...

Om ögonen har mörka ringar efter alla tårar så får concealern jobba mer, inte värre än så! Lite solpuder och highlighter så ska jag se helt ok ut imorgon - det bestämmer jag!

... och när jag kommer på jobbet så ska det inte knyta sig i magen och skrika HEM så snart jag kommer in i huset. Tårarna ska inte börja vandra i ögonen redan på väg upp i hissen...

Jag är boss på stället - nu måste det märkas också - det bestämmer jag!

Natti önskas det från Högre Höjder, efter en riktigt kämpig dag, som jag inte vill återuppleva på mycket, och då menar jag mycket länge!

Vaknade i morse och det var återigen dags för ett konstaterande att jag måste ordna balans i livet, så här kan jag inte ha det - och nu är det bråttom!

Om jag inte tar tag i detta kommer jag inom mycket kort att vara heltidssjukskriven med helt andra krämpor än nu, så det är verkligen hög tid att prioritera sig själv just nu, för jag vill inte hamna där igen.

Jag är ständigt "på" och aktiv i mitt egna liv. Högsta önskan är att någon klipper av mina känslospröt för en stund, så jag kan leva utan att behöva ha känslor... för just nu är mina känslor jobbigare än någonsin.

Ikväll blev det ett Ki Balans-pass på F&S, ett riktigt skönt pass som fick mig att bli riktigt avslappnad och känna kroppen. Min kropp är ruggigt stark just nu, kanske inte såååå konstigt med tanke på att jag maxar träningen. Även den starka kroppen hade spänningar kände jag, så nu är det nedvarvning och kroppskännedom som gäller.

Ki betyder kraft på japanska och är en lugn träningsform med
inspiration från yoga, qi gong, pilates, grounding, basal kroppskännedom och olika avslappningstekniker.
Ki balans är frigörande och avstressande träning.
Med sköna och naturliga rörelser tränas balans, rörlighet, avspänning, koncentration, andning, kroppskännedom och riktar fokus mot upplevelsen i den egna kroppen.

Nu är det skärpning och allvar som gäller, och full fokus på mig själv...