Swartlings outfit idag var inget vidare - besviken! Trosskydd och haklapp känns överarbetat idag, annars brukar det vara ett måste!

Oranga cykelbyxor med hög midja såg förjävligt ut på träningen, lägg dessutom till en svettrand på totalt fel ställe,- välkommen till jobbet, där är temat orange!

Aprummet på gymmet var sig likt - eller hur Anneli?

Anneli och jag funderar på att göra lite hinder på löplåten - vi testade idag och planritningen är klar! Vilken syn... vi fick många blickar idag, och vi ÄGDE, speciellt under pulshöjningarna!

... det var mina konstateranden från eftermiddagen som bjöd på en härlig träningsstund med världens bästa lillkusin, glad att du är tillbaka...*pussar*

Nu sitter man här i den sexigaste outfiten ögat skådat - inget raffset, det är pyjamasbyxor och linne-tajm på Högre Höjder när höstrusket gripit tag och gör sådana stunder under filten så mysig!

Någon väntar på mina kramar...

Jag väntar på någons kramar...

Tänk om det vore så enkelt...

En underbar höstbukett var det någon som tyckte att jag behövde!

TACK!

... och i buketten låg det ett minst lika underbart kort. Vilket pyssel att få upp kortet till blomaffären som kunde leverera det, men jag är inte förvånad - du går genom berg för att lyckas, och idag lyckades du med att få mig varm!

Tre gånger har jag raderat texten jag vill skriva till dig här Figge, men jag får helt enkelt inte fram något som känns bra utan att det ser konstigt ut. Vår vänskap är speciell och det är bara framtiden som kan utvisa hur den blir, men jag har mina farhågor men jag har också ett hopp...

Jag går till sängs med ett virrvarv av känslor i natt.

... av att vara den allt hänger på, är en känsla jag upplever många gånger - så även nu.

Alla kommentarer om hur det är på jobbet är totalt överflödiga, det kan bara upplevas live. Och vill man uppleva baksidan av det, välkommen till frökens säng kring tre tiden på natten, för då vänds och vrids det, hur mycket de gröna vill sova - så går det inte.

En person på semester i tre härliga veckor...

En person hemma med vård av barn i en månad...

Dessa två personer utgör 2/3 av samma kompetens, sug på den karamellen ni!

Lägg dessutom till att vi väntar en ökning av projektet inom den närmsta veckan, och addera även att de två projekten jag kör parallellt behöver mig i nästa vecka...

Just ja, inlägget handlade just om känslan av att allt hänger på mig!

Rekrytera är alltså nästa fas - men jag ogillar verkligen att rekrytera åt mig själv. Gör det gärna och dessutom bra till andra, men till mig själv undviker jag det gärna. Tog ett bra beslut igår när det gäller att lägga bort rekryteringen på någon annan - ett rekryteringsföretag. Knappt 20 timmar efter vårt första möte är intervjuerna redan bokade.

Hur vi ska klara nästa vecka får stå i stjärnorna, för nu är det panik, och det gäller att hantera situationen mycket varsamt.

Ja, så står till till på Esplanaden då klockan snart passerat lunchtid och jag ska återgå till att skicka kallelser, och försöka formulera språket så att det är föreståeligt och inte allt för vänligt, för vi kollegor i tjänst (ja, vi är några styckna) konstaterande följande idag:

" Det råder ingen arbetsplikt i detta land" - och tack det märks...

Onsdag betyder coacherna på flykt, men min Högra Hand är också på flykt, ute och letar dolda jobb - go go go!

Kvar sitter jag på mitt nystädade kontor och njuter av tystnaden. Stannade kvar till åtta igår kväll och jobbade undan. Jäklar vad effektiv man är när det inte finns telefoner som ringer, eller mail som dräller in...

Hem och nästan bums i sängen, jag har verkligen min tantvecka denna vecka. Somnar kring 21 och går runt och fäller små tantkommentarer om vart världen är på väg...

Idag har jag 3 anställningsintervjuer på agendan, och en rekryteringsinformation. Har avklarat min första, och det var ingen fullträff direkt. Jag måste ändå säga att jag är nöjd med intervjun, jag är noga med att få ut så mycket som möjligt, både för mig som intervjuar och även för den som söker arbetet, vi ska ju göra intervjun tillsammans!

Magkänsla är bra att ha, jag ska försöka återgå till att lita på min magkänsla lite mer, den brukar stämma ganska väl!

I eftermiddag ska jag själv sätta mig i stolen och det är dags för handledning, så hårt och så givande, på samma gång!

Dags att avrunda mina tankar för nu och återgå till att förbereda några frågor som ska avgöra nästa indivds framtid, och min också för den delen...

Värdering av huset idag...

Lägga om huslånen i veckan...

Gnälla i kön på Ica Esplanad...

Konstatera att modet inte ser klokt ut, och dessutom säga det högt...

Gå bakom ett par ungdomar och konstatera "vart är världen på väg?"

Ica-kort, pensionssparande, ITP-val, amorteringar, tilläggsförsäkringar, matlistor och veckoplanering... here we go!

Högra Handen Helene och jag var lite tidiga till ett kundbesök så vi stod ute i höstvädret och pratade om helgens bravader då jag plötsligt utbrister " Titta en brandbil"

Vi är rätt bortskämda med att se brandbilar här, eftersom Esplanden tydligen verkar vara en riktig potenshöjande tur för brandmännen att åka kring.

Hur som helst så ser vi att brandbilen påbörjar sin färd upp mot oss, och vi slänger vi ur och en och annan barnförbjuden kommentar. Brandbilen, ordentligt utrustad kommer närmare och närmare och Helene uppmanar oss att vi ska stanna där vi står, där har vi nämligen full utsikt över det som komma skall...

... och kommer gör det!

Brandingejörer i klädda sin mörkblåa mundering... och jag och Helene har full koll på läget.

Känner mig som Kalle 5 år som står med sin mamma och har upptäckt brandbilen han läst om i boken... men det skiljer några detaljer mellan mig och Kalle, ganska många om jag ska vara ärlig.

Plötsligt får dom syn på oss, två styckna som håller på att bryta nacken för att kunna ha fullständig koll... och då händer det - ena brandmannen vinkar till oss, med betoning på mannen, för han var nog klar för pension i nästa år, och han var inte riktig fokus för oss - just då!

Kanske räddade vi hans dag, för han räddade inte vår dag!

Fick gå från middagsbordet, lägga mig på soffan, stirra in i väggen, dra upp knäna mot hakan, blunda...

Ibland griper det tag om mig, och helvete vad ont det gör då...

Om jag bara visste att det inte var en lek...

Om jag bara kunde lita på orden att det är inte är en lek...