Idag på förmiddagen mitt under mitt så kallade "utvecklingssamtal" så kom det ett blomsterbud, och oj vad jag blev glad! Det var ett företag och en deltagare som jag hjälpt och coachat i vägen mot anställning...*varm i hjärtat*

Annars har dagen gått i samtalets tecken. Igår var jag uppgiven och spänd, ville inte uppleva denna dag, men jag känner att min chef och kommunicerade helt ok ändå. Jag gick inte på så hårt, för jag vet nog att detta inte blir långvarigt - jag vill till ett ställe där man utvecklas även som ledare, och det var enligt min chef inte den kulturen man har inom detta företag...*no coments*

Som vanligt kommer allt efteråt och nu sitter jag här med en spänningshuvudvärk som inte är att leta med. Kvällens planerad promenad med Stina gör nog gott i både kropp och själ!

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, så även denna dag.

Vaknade trött... inte den bästa starten eller hur?! Var på jobbet till efter 8 i allafall och där var alla deltagare tillbaka och full av entusiasm, dock inte jag. Pitch lyste upp dagen för mig i allafall, så söt och så full av energi - och såååå busig det lilla livet, som är 11 veckor.

Oljudet på arbetsplatsen härjade, borrade, så man knappt hörde vad man själv tänkte. Att föra ett resonemang med personal eller deltagare - det var bara att glömma. Irritationsmomenten bara flödade, och vid 11 tiden tittade jag och Helene på varandra, jag med moppen i hösta hugg efter Pitch olyckor, massor att göra - och bara tokskrattade. Tur att man kan skratta åt eländet i allafall.

Ett träningspass blev det idag, men det var inte mycket jag fick ut av det passet. Känner mig totalt slut i hela kroppen, och det fick tankarna på hur det var i våras och somras... never att jag vill hamna där igen.

Jag har mycket att lära, en lång väg kvar att gå... men jag ska greja det!

Hela dagen idag har bestått av söndagsångest... och jag tycker ändå att det är en friskhetstecken att känna så. Jag har ångest för det är en ny arbetsvecka inom kort, det betyder ju att det finns ett liv utanför - ett liv jag gillar!

Vilken underbar helg jag haft ändå, det kan jag lugnt konstatera. Fredagen talade ju för sig själv med Happy Feet. Mummel var så söt!

Lördagen bestod av att aktivera mormor, och jo - det gjorde vi. Tog med henne en vända på Casino Cosmopol och hon var som barns ögon när tomten har kommit. Nu ska jag försöka fylla hennes tid med något trevligt i allafall en gång i månaden.

I Maj hoppas jag att vi kan åka ut till Lörudden och äta lite gott.

Nu sitter man här ombytt och klar för natten och känner hela bröstet riktigt skriker VILL INTE... jag vill inte till jobbet!

Lagade mat i lergrytan i kväll, och ett glas rött till det. Gott gott!

Nu är det sista djupa andetag av husefriden innan måndagen är här, med allt vad det innebär.

Jag är så trött på att känna mig så här less...

Idag var det dags igen, var det ett halvår sedan sist?! ... kusindag - kusineftermiddag kanske är bättre ord.

Efter en pissig arbetsvecka med en megaavslutning på fredagen, var det dags för min kusindag. Jag och min lilla kusin gav oss i väg mot träningen. Hemma låg redan kvällens utvalda film och väntade - Happy Feet! Efter ett härligt träningspass och en härlig dusch hemma, började vi med maten. Något så enkelt och gott som tacos blev det dagen till ära. Gott var det faktiskt. När vi ändå svullade på gjorde vi en marängswich, själva! Såsen gjordes av mästerkocken på induktionshällen! Klart imponerad av henne, att hon ärt sin systers oförmåga att handskas med kökets attiraljer vid 18 års ålder - keep going!

Den superba efterrätten avrundades med lite godis och filmen så klart. Den var så gullig och verkligen sevärd. Som alltid gjorde det ont i hjärtgropen när det lilla livet inte blev accepterad av flocken. Fick en liten tår i ögat, men tur att Anneli inte såg den - då hade hon fått det roligt, eftersom jag bölar år alla barnfilmer.

Nu är Anneli hemma och jag hoppas hennes hälar blir bättre, ser inte bra ut! Jag fick visa körkort och blåsa också...

 Nu är det natti här!

I eftermiddags var jag hemma lite tidigare från jobbet, och bara gick runt och strosade runt hemma. Det var mulet och lite mysigt att tända lamporna innan klockan var 17. Jag tända värmeljus och påbörjade matlagningen i köket. Då blev jag religiös... vilka ytor - jag fick ju mina avställningsytor! Allt känns så välplanerat. Jag är så lycklig!

Ibland känns det som att jag glömmer bort att vara lycklig, men idag har jag verkligen tagit tillvara på att vara lycklig. Gått runt och smålett... När kroppen dessutom känner sig genomtränad, med rätt mat i magen dessutom. Jag har längtat efter ett ordentligt kök i flera månader, ett kök där det är roligt att laga god mat i - och det fick jag.

Maten idag smakade bra - kycklingwok med sötsur mango. Gott gott!

Nu funderar jag på om det efter en kväll med Lyxfällan, tedrickande, musiklyssnande a´la Cafe del Mar är dags för att inta sängposition och göra sig klar för den sista arbetsdagen på denna väldigt långa arbetsvecka i mitt tycke...  Nu när man anpassat sig till att vara anställd a´la 40 timmars vecka, så börjar man redan räkna ner när det är helg... och imorgon är det dags!

Idag skrev jag ett mail till Karlavagnen, som handlar om dåliga chefer idag. Jag skrev eftersom jag inte tordes ringa in pga min position. Och mitt mail kom med - det känns lite stort!

Så här skrev jag:

Nu är klockan innan 22 och jag ligger i min säng med laptopen. I sovrummet brinner det levande ljus i ljusstakarna och här sitter jag - nybadad, nytränad och helt varm inombords.

Det är sådana här vardagskvällar man älskar...

Det är onsdag och jag har haft en helt fantastiskt skön kväll. Kände mig trött (som alltid nu på jobbet) på eftermiddagen och insåg att jag förmodligen skulle hamna på soffan om jag inte tog ta i det hela.

Så jag packade träningsväskan och gav mig av mot ett ryggpass på Friskis.

Vet ni? - Det var jättebra pass. Trodde att det skulle vara mesigt och inte särksilt ansträngande. Men det var kanonmysigt och det känns i kroppen att det var helt annan styrka än det vi har i pulspassen. Här jobbar man mer med statisk träning.

Det är sådana här vardagskvällar man älskar...

Med kräftcannellioni i magen blev passet riktigt bra. Hem och hoppade i bubbelbadet. Underbart - riktigt härlig underbart. Premiär i badet var det. Min stora silverkandelaber lyste, Chanel oljan doftade i badet, Scocco i högtalarna, dov belysning på spottarna, en härlig återfuktande ansiktsmask i ansiktet...

Det är sådana här vardagskvällar man älskar...

Jag hoppas innerligt att detta är ett tecken på att min vardagslyx håller på att återvända till mig, livsnjutare som jag är.

Så... nu... allihopa - nu ska vi tillsammas se till att njuta mer, oavsett vilken veckodag det är. Man behöver ju inte slå på dyrt, det är det lilla som gör det!

Det är sådana här vardagskvällar man älskar...

Idag är det en sådan dag som jag inte riktigt känner igen mig själv i. Stressad irriterad och less... så vill jag inte vara.

Vi har coachsamtal på jobbet och ibland känner jag bara för att ruska, skaka och bända upp ögonen på de små liven, och få dom att inse vilken värld vi lever i... framför allt, få dom att inse vilken sits dom själva sitter i!

Jag känner själv hur obekväm jag blir för dom, och hur väldigt bekvämt det vore om jag lade huvudet på sned och höll med i deras klagosång - never...

Stressad som en tok för att hinna i tid till trädgårdsarkitekten ska komma svänger jag in på min lilla gata och ser två ambulanser, varpå det knyter sig i magen för mig. Dom står bredvid mitt hus - hjääääälp.

 Det visade sig att min granne blivit dålig och blivit liggandes inne. Gick försiktigt förbi för att slippa se, pga tidigare trauman osv. Men vad händer... jo naturligtvis lyckas jag passera just när dom skjuter in båren med farbron i. Grannen sa att det verkade mycket allvarligt...

Nu håller vi alla tummar och tår för att det går vägen... Otäckt!

Kände mig alldeles uppskakad och darrig. Dags att göra något drastiskt åt sin sjukhusskräck.

Till middag blev det parmesanrisotto med kycklingfilé. En mozarellasallad till det. Gott gott, och premiär för mig när det gäller att laga risotto. Det var inte så svårt - men väldigt gott.

Har haft ångest hela kvällen för att jag inte kommer åt jobbmailen, och jag som smet från jobbet kring tre idag. Många är de gångerna då jag hindrat mig själv från att sätta mig i bilen och åka i väg. Kontrollbehovet finns där fortfarande...

Suck och stön... när blir det någonsin helt bra?