Det måste vara ett tecken... andra fågeln denna vecka som jag räddar. Denna lilla parvel befann sig också han på Köpmangatan och jag höll på att krossa honom eftersom han bara satt på trottoaren, och där ska man ju gå...

Anette och jag tittade på varandra, jag något mer panikslagen än vanligt, och Anette lyfter helt sonika upp det lilla livet och vi marscherar bort till en gräsplätt där han får pusta ut.

När jag samlat mod och klappat honom, frågar jag Anette om jag törs hålla i honom, och hon svarar coach som hon är, klart att du törs det.

Jag får det lilla livet i min hand, en liiiiiiten årsunge även det. Nu ser vi att han börjar kvickna till och jag uttrycker lite oroligt till Anette att han börjar röra på sig lite i mina händer, så Anette knäpper bildbeviset.

... och så händer det plötsligt - han rör på sig - och jag skriker ut över hela Esplanaden. Skriket var inte nådigt sa Anette, lät minst som att jag höll på att bli våldtagen i parken klockan 11 en fredag förmiddag med solen skinande. Några blickar och helt plötsligt har jag skrikit så mycket och så starkt så att jag skriker liv i honom, inte ur honom - för han flyger i väg till Anette och klamrar sig fast i hennes kofta innan han lämnar oss!

Dessa små vildfågelsungar försöker verkligen att säga mig något - nu vill jag vet vad!

 

Figgelito

7 september 2007 14:18

Vad har tagit åt dig kvinna, djur och natur har blivit din passion. Flyttar du från stan snart? Hör skriket även här så du måste ha tagit i ordentligt.

 

Miniu svarar

7 september 2007 14:52

Figge; dessa små fåglar har ju någonting att säga mig och hur sööööta är dom inte då?! Känner mig grymt stolt över min prestation; räddat 2 fågelungar på en vecka!
... och det kommer från en som tidigare bara rusat fram genom livet utan att ens se att det finns fåglar där ute - det är en ganska mäktig känsla det!

 

Stina

7 september 2007 16:32

*fnissar hjärtligt* De vill nog be dig om att snart fylla frön i fågelbordet utanför köksfönstret;0) Eller så vill de att du ska hälsa mig att jag borde montera upp mitt snart!;0)
Sen tror jag stenhårt på att du ska skaffa en eller ett par små pippisar hem. Jag har ju haft fåglar sedan jag var 6 år och visst skräpar de ner, men de är mysiga o lättsamma i övrigt. Min senaste "kråka" är ju som bekant nästan jämngammal med dig...kanske kan du tänka dig att ha delad vårdnad om honom eller nå´t!?;0)
Kramen...

 

anneli

7 september 2007 20:22

haha, fågelkvinnan! : D

http://abrutus.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...