Då var man hemkommen efter en kvällspromenad med Stina - alltid lika trevligt! Vi tog två rejäla varv på Ryggis, och fastän det blev mycket prat och fniss, så höll vi ett bra tempo ändå! Tror vad jag vill på att Molin & Co tog 5 varv, för det sa han till mig sedan Stina... Aldrig!

På nedervåningen skvalpar ett bubbelbad som jag tappat upp, kandelabern är tänd, musiken på, Ramlösan i glaset, ansiktsmasken framtagen, morgonrocken tumlad, handdukarna matchade, nattkläderna valda...

Visst är det detta som kallas livskvalitet? Eller kallas det vardagslyx?

Efter badet släcks Högre Höjder ner, eller på sin höjd börjar läsningen av en bok, för imorgon ska jag prövas igen - men visst var det just det livet handlar om, att prövas, vissa lättare och andra hårdare...

Medan mitt långkok står på spisen och puttrar så tänkte jag ta och blogga om detta kramande som pågår i parti och minut...

Detta med kramar är ett ämne jag oftar reflekterar till... och idag på jobbet kom det upp till diskussion, vi har ganska härliga diskussioner på jobbet numera! Tror det beror på att vi jobbar mycket med människor som själva befinner sig i förändring, och det ställer stora krav på oss. Nu är jag undantaget där, eftersom jag på sin höjd får möta deltagarna i korridoren och får öva på mitt kallpratande. Terapeutandet överlämnar jag åt andra - som kan det bättre än mig!

På lunchen gick jag iväg och köpte en blomma till en av coacherna som gjorde ett kanonjobb igår, och sådant ska man som chef visa uppskattning för. Ord är också uppskattning, och eftersom jag inte är känd för den som ger beröm i parti och minut, så brukar muntligt beröm duga långt om man känner till min ledarstil - men nu var en blomma på sin plats!

Köpte en blomma och överlämnar den till en av coacherna, som blir väldigt chockad men väldigt väldigt glad. Vi kramas och kramen är verkligen innerlig och varm, jag riktigt känner hur glad hon var. Det är fullt med deltagare i lunchrummet där hon får blomman. Hon håller kvar armen runt mig och stryker mig på ansiktet, och så där står vi kvar, med armarna om varandra. Så äkta och så innerligt. I fredags när jag gick hem så ville hon ge mig en helgkram. Jag är noga med att önska alla en trevlig helg och se till att allt är utrett och klart innan jag gör helg, men nu skulle det alltså kramas...

Idag pratade vi om detta kramande, och det är riktigt intressant. Speciellt för en sådan person som mig som har integritet som heter duga. Det handlar inte om att jag är rädd att visa känslor, för jag kramas gärna med nära och kära, även om det säkert finns några kära som har reagerat på mitt sätt att kramas i början av en relation... men det är en annan historia!

Jag avslutar inte varje sms med kram

Jag avslutar inte varje samtal med kram

Jag avslutar inte varje avsked med kram

Jag inleder inte varje möte med en kram eller gruppkram

... och i och med det känner jag mig ganska unik, för det kramas till höger och vänster i samhället idag. Kramar slängs i väg utan egentlig innebörd, och saker utan innebörd är inte "my cup of tea"...

Däremot får många av mina nära och kära kramar i sms, samtal och möten, men det är innerligt menade kramar, det är äkta.

Idag när det var kramkalas på jobbet, så var det äkta, det var önskat och det var riktig kvalitet...

Det handlar alltså om kvantitet v/s kvalitet - och återigen vinner kvalitet i denna duell när det gäller mig!

Det är flow just nu, en underbar känsla som borde infinna sig i varje människas liv lite oftare...

Märkte det imorse när jag vaknade 6.15 utan väckarklocka. Klarvaken, så morgonen blev lång på Högre Höjder eftersom onsdagens sedvanliga telefonmöte skulle avklaras i hemmets lugna vrå.

Lite mindre concealer, lite mer glans var det i mig idag...

Klockan 7.45 åker datorn på, och jag börjar leta marksten. Nu jäklar ska jag ta tag i framsidans plätt, det ska bli marksten och en läcker infälld belysning, gärna krossad skiffer och en gjuten trappa - drömmar? Man ska ju leva sina drömmar konstaterade vi igår ju!

Telefonmötet avklaras och jag tar bilen ner till stan och mitt på Köpmangatans lilla gågata så ligger där en liiiiten liiiiten fågel, på rygg - helt uppgiven. Ni som känner mig vet att fåglar och jag har en speciell relation, särskilt vildfåglar. Huga, där låg han - andades och på rygg. Fick tag i Helene och vi gick tillbaka, och där ligger han, med ögonen öppna, en lite luden årsunge. Det knyter sig i bröstet på mig och min mjuka känslosamma del av mig börjar tycka att det här är jättejobbigt. Jag inser att vi kommer att måsta göra hans liv kortare, och därmed också plågan... Helene rusar in på Pressbyrån och ber om något vi kan få upp honom med. Jag sitter på huk med mobiltelefonen i högsta hugg, jurister springandes till sina morgonmöten, och jag klappar det lilla livet som sprattlar med sitt ben och andas för fullt. Det blev en och annan blick kan jag ju säga... men det bjuder jag på, med tanke på den raggningsreplik jag fick på parkeringen idag, men den historian kan vi ta en annan gång - när jag känner mig på det humöret!

Helene får upp honom i en kartong och vet ni - han börjar röra på sig... och då kan ni som känner mig fortsätta att lista ut vad jag gjorde - jo, jag hjälpte honom på traven genom att skrika lite, så han flög sin väg...

Åhhhhh, jag var berörd länge efter den stunden. Hoppas att han hittar till sin mamma nu...

Efter en fikastund som jag inledde morgonens arbetsdag med, så fortsatte flowet.

Fram till lunch har jag tagit emot 11 arbetssamtal och har avslutat varje samtal med att önska en trevlig dag, en helt vanlig grå onsdag.

Jag har ringt 3 försäkringbolag och satt ärenden i rullning. Ringt polisen om polisanmälan när jag blev påkörd av en person utan körkort eller försäkring - nu måste ju bilen fixas. Tagit mig i kragen och gått ur Svenska Kyrkan, jag har betalat dubbel kyrkoskatt i typ 4 år nu... Jippie!

Roligare kan man ju ha för tusenlapparna!

Ringt företaget om markarbetet på framsidan, och redan hunnit träffa företaget och presenterat hur jag vill ha det.

Kontaktat min rörmokare om min varmvattenberedare som inte riktigt är helt hundra.

Det är flow idag!