Det hörs skratt från personalrummet, alla sitter samlade och har en trevlig stund, utom jag. När jag kommer in tvärtystnar det...

Det piper i allas mobiler, roliga sms:skämt går runt till alla, utom till mig...

Det ringer, i Högra Handens telefon, en fråga som borde gått till mig, HH frågar mig om svaret, och meddelar vackert tillbaka, jag verkar bitas idag...

Skojsiga e-mail går runt... utom till mig. Högra Handen vidarebefordrar det hon tycker är bra till mig, men jag är ju inte dummare än att jag ser att jag faktiskt inte var med på maillistan...

Idag gör det lite ont i mitt lilla mjuka hjärta...

Jag funderar kring det...

Är jag svag då?

... eller är det just då jag funderar som jag är på väg att utvecklas i mitt ledarskap?

Jag upprörd: "Jag ska f*n inte bli chef i mitt nästa liv!"

HH orolig: "Määäää, nääääää, så är det ju inte"

Jag upprörd: "Jo, så är det!"

HH skrattandes: "Vet du vad du ska bli då? Lyxhustru..."

Jo, eller hur?!

Efter en intensiv morgon i Härnösand entrade man kontoret, tyst och stilla - och där satt hon, min Bästa Högra Hand...

 Så mycket skratt, så mycket allvar, så mycket roligt, så mycket tokigt, så mycket korkat, så mycket ytligt... så mycket vi haft tillsammans - tack för att du är min bästa högra hand!

En lunch, kanske inte den bästa rent näringsmässigt, men man kan ju inte få allt. Vi fick desto mer tid till att sätta oss på en parkbänk och pussa höstvädret som verkligen lyste på oss från sin ljusa sida. Små burriga fåglar hoppade runt oss och bara fanns där...

Nu har vi satt igång deltagarna och ska ägna oss åt att vara lite effektiva. Jag har en to-do-lista som inte är av denna värld... back to work, med världens bästa högra hand!