Smet hem tidigare från jobbet idag, kände att jag ändå inte gjorde någon större nytta när klockan passerat 15.30

Hem och in med den benfria kotlettraden i ugnen, med massor av ingefära och franska örter. Den gottar sig i ugnen och sedan ska jag ge mig på egen brunsås - inga halvfabrikat här inte!

Lite harrie coverts till det tänkte jag i grönsaksväg...

En sådan måltid som varit i ugnen i 1½ timme borde ge rätt många husmorspoäng eller hur? Eller vad säger du Anneli? Får jag 11:an idag också?

Ikväll har jag planerat en TV kväll... händer väl en gång i kvartalet att jag planerar att ligga så som svenska folket gör varje dag efter jobbet, utslagen framför tv´n, zappandes och slötittande.

O nej, här är tablån redan avklarad, det blir nyheterna och Sjukhuset, och sedan är det ett svårt val KG´s nya debattprogram eller Swartlings show på Idol... valet är inte lätt.

Mitt rykte (för vi har ju ett rykte att leva upp till enligt min lilla Anneli) säger att jag borde ta och ägna mig åt lite allmänbildning så lotten borde falla på KG.

Mitt sjätte sinne säger att jag vill njuta av Swartling ikväll, innan jag slutligen bestämmer mig för om jag ska satsa på nunna eller den lesbiska världen...

Så kanske är det jag som ligger där under min pläd och zappar...

Svensson - here I come!

... så var det dags - det jag väntat på men det jag trodde jag skulle slippa. Med drygt 100 unika besökare per dag, så var det kanske inte mer än väntat, kommentarer som inte godkänns av mig. Otrevliga/opassande kommentarer som inte hör hemma här.

Det blev ett av mina inlägg från gårdagen som fick bli raderat, och därmed tillhörande kommentarer.

Vad är då syftet med min blogg? Började blogga förra sommaren, och syftet var att visa delar hur mitt liv ser ut, och det vill jag göra idag också - mitt liv, varken mer eller mindre glamoröst, bara mitt liv!

Visst ska man ta det med en nypa salt, för alla livets små karameller eller orosmoln är inte tillgängliga för Wida Wilda Wärlden.

Jag började blogga i fjol sommar när livet gjorde allt annat än log åt mig. Den person jag litade som mest på, visade sig vara min värsta fiende, och den förlusten och insikten var mitt livs största svek någonsin, även idag...

Under den tiden fortsatte jag min resa med att jobba med mig själv, det var bara upp till mig att acceptera hur mycket denna person skulle få påverka mitt liv.

Jag åt inte...

Jag log inte...

Jag skrattade inte...

Min kropp orkade inte...

Jag fanns inte...

... jag tog ansvar för mitt egna liv och gjorde det jag var tvungen att göra för att komma tillbaka till livet och den värld som faktiskt fanns där. Med en underbar omgivning så gick det sakta men säkert att komma tillbaka till ett drägligt liv, där jag själv spelade huvudrollen.

Jag fattade några obekväma beslut, tog ansvar för dessa handlingar och tog ansvar för mitt egna mående.

Tanken med min blogg (som jag också vet att många gillar) är att bjuda in er på den resan, för den är inte riktigt avklarad, och jag vill aldrig att den blir avklarad.

Resan handlar om mitt liv, de olika delarna som bidrar till det liv jag vill leva nu, idag och imorgon.

Det blir öppenhjärtligt och moget allt som oftast, men ibland är det förbannat ytligt också - det är charmen med mitt liv! Ibland handlar det om att våga förlora fotvästet, att tordas lita på det som kallas kärlek, att fortsätta tro på sig själv... men ibland är det brandbilar och annat ögongodis, vaniljsex och  bh-modeller, men det är väl just så livet är?

... så ni som inte har annat för er än att skriva dumma kommentarer, ni gör er icke besvär!